Hej hörrni. Nu skriver jag några bokstäver här.
Vi har haft en dötuff vecka. Vi är i botten. Det här går inte. Vi håller på att gå under båda två, den här lagårn tar kol på oss totalt. C fick åka in med ambulans akut förra veckan. Och jag ligger på en skör tråd som kan gå av när som helst.
Det är inte värt det längre. Vi jobbar ihjäl oss. Och för vad? Just nu står vi bara och trampar vatten. Allt är bara en paniklösning, vi kommer ingenstans, utvecklas inte.
Vi har ett stort, livsavgörande beslut att fatta nu inom några dagar.
Det svåraste någonsin.
Och nu på morgonen fick vi besked om att mjölkpriset sänks med 10 öre, igen…
Vi älskar det här, det gör vi. Det är ju detta vi vill hålla på med. Men när det inte går? När vi själva och familjen blir lidande? När
Mitt liv som bonde 