Att ha gjort nånting nytt.

C balade klart i morse. Många bal blev det, bra! 30ha och nästan 400 balar.

Sedan hjulade han uppåt för fortsatt balning i öviks trakten.

Efter en fika hos gammelmormor och gammelmorfar tillsammans med mormorn och morfarn så åkte Lilla P med de sistnämda hem. De skulle göra ett nytt fiskeförsök.

Eftersom att Brum-Brum står där han står (läs föregående inlägg) och slåtterekipaget är på stortraktorn så har vi ett litet utfodringsproblem. Att koppla bort frontkrossen och sätta på hela lastaren är inte ”bara” dessutom ska fronten vara på imorgon.

Så istället för att vänta hem C till kvällen så tog jag tag i det! Kopplade av bakre slåtterkrossen och så åkte jag och slog en liten bit! Något jag aldrig gjort faktiskt i mitt bondeliv. Det har liksom alltid fallit på männen i mitt liv, far och man. Det och plöjningen. Jag har hellre varit hemma och mjölka kor då. Det är viktigt och man kan inte göra om om det blir tokigt – slaget är slaget och plöjt är plöjt! Men man måste ju börja någonstans och lära sig. Hur som helst så slogs det ner lite gräs.

Hem och kopplade på ett annat redskap jag aldrig kört med förut.

En gammal självlastarvagn. Så åkte jag plockade upp det som slagits ner med vagnen, hem och ut på foderbordet!

Jo nog är man lite stolt nog över dagens bedrift. Inget märkvärdigt egentligen ju för vilken bonde som helst men är det första gången man gör något, speciellt när det gäller okända maskiner och ensam så är det ju lite spännande.

Glada tjurar och C slipper göra allt detta när han kommer hem. Nästan det bästa av allt ihop.

Resten får jag ta sen, om Lilla Ps fiskelycka och så för nu kommer äntligen pappan hem! Och sällskap har han också, så jag måste kila!

Trevlig kväll!