Vi gick ju på fjällvandring på lördagen på vår lilla semester.
Efter en kaffekopp på solvarm altan efter frukosten så klädde vi oss i lager-på-lager och gav oss iväg.
Vi började knata uppför. Mamman med Hedvig på ryggen och Lilla P till fots, men pappans axlar fanns ju till hands när det blev lite brant att gå.
När vi kom ovanför trädgränsen och vi vände oss om. där var jag fast! Vilken fantastisk upplevelse! Att vandra på ett snölöst fjäll! 
Och att vi fick upplev en riktigt fjällig idyll, ett gäng renar kom och sprang förbi!
Vi gick och gick och när vi kom över kammen…
Så häpnade vi lite!
Att sedan hitta lite lä för att äta lunch var lite knepigare men vi fick igång en gammal engångsgrill till slut och åt korv med bröd.
Små bäbisarna sov så gott så gott, precis varenda timme vi var uppe på fjället! Lättsovet i fjälluft tydligen.
Lilla P har nog aldrig haft så fin lunchutsikt någon gång, ja inte mamman heller för den delen!
Och på tillbakavägen efter lite energipåfyllnad så tog vi lilla avstickaren upp på ”Pojken”. Den lilla toppen. Det blåste spiken men mitt hjärta slog lite extra när Lilla P la en sten på toppröset. Så man gör när man bestiger en topp. 
Hisnande utsikt.
Och innan vi kom ner till bilen igen så drack vi vatten direkt ur bäcken. Det isande, friska fjällvattnet.
Gott! 
(Nej jag hann inte fixa mitt trasiga glas på kameran innan vi åkte. Så störigt med det suddiga sträcket på typ alla bilder!)
Att vi fallit pladask för detta har ni förstått nu. Detta kommer vi utan tvekan att göra igen!
Mitt liv som bonde 