Livstecken

Hej!

Dagarna tickar på alltså. Här är det fullt upp och min telefon krånglar med Wi-Fi och internet och allt sånt där viktigt för att kunna få upp nått här. Datorn är fortfarande inte fixad heller så det blir som det blir när tekniken sviker.

Hur har det varit i veckan då? Skörd både borta och hemma som sagt. Jag har varit den som kommit hem senare på kvällen (ovanligt nog i denna familj!) och C som roddat hemma-skörd och barn. Och det har gått bra, förutom då att mängden blev lite liten för oss. Det visste vi såklart om men nog trodde vi/hoppades vi på att det skulle se lite bättre ut. Så nu får vi se om detta räcker ihop.

Vi skickade ett gäng på slakt i veckan också. Inte just pga foderbristen utan dessa var planerade. Nästan alla mjölkdjur åkte. Alltså de som är av mjölkko-ras. De klarar inte riktigt det här livet som amko. Att gå med sin kalv i sex månader. Man kan tycka att de borde klara det galant som gått och mjölkat många liter mjölk om dagen men alltså nej. De blir helt utarmade av sin kalv. De är väl mer gjord att de kräver bättre mat för att hålla både hull och produktion vilket inte riktigt erbjuds nu på en diko-gård.

Så det var ett gäng förstakalvare som vi hade kvar som kvigor efter omställningen och tre tvååriga tjurar som lämnade gården. Några mjölkisar är kvar och det är dom som verkar klara att gå med kalv. Och visst känns det bra, att ha dom där gamla bekanta, trogna damerna där ute i gruppen.

Och det här är en lite lugnare helg. Eller ja, C har börjat köra hem balar på livet. En positivt sida av att det är lite bal är ju att det går snabbare att få hem alla åtminstone…

Idag får vi se vad vi hittar på. Om vi tar heldag och skrotar på hemma på gården eller om vi tr nån tur någonstans.

Så, ett litet livstecken från mig här och jag hoppas att det snart reder upp sig lite bättre kring denna teknik!

Ha det gott så länge!