Andra delen av vårt 2018.

Där efter midsommar 2018 började den lilla paniken att gro i oss – när ska det regna??

Det vi slagit som första skörd ser fortfarande ut som en gräsmatta, en brun gräsmatta. Ingen återväxt orkar komma upp.

Betet såg ut som savann på vissa ställen!

Sådden var mer än katastrof! Och dessa dagar så heta att man smälte bort.

Det blev några svalkande dopp både hemma i sjön där vattentemperaturen var så härlig att till och med jag badade! Och en tur till Rotsidan i roliga pölar (men detta var mest svettigt för mamman som hade smått panik för de små på hala klippor..!).

En tur med båten farmor och farfars båt och mormor och morfars båt har vi hunnit med också.

Då pappan hade en massa borta-jobb och balade i princip hela sommaren så fick frun även köra lite slåtter.

Bondbarn spenderade rätt många timmar i traktorn men vi hade också ovärderlig hjälp av både farmor och farfar innan han åkte till sjös och mormor och morfar med barnpassning den där perioden då förskolan var stängd. Så glad att vi kunde pussla ihop det och inte behöva vara på sommaröppet på ett annat ställe med annan personal med så små barn.

Vi tog rätt mycket gräs som fick förväxa lite som vi använder som strömedel istället för att köpa dyr, dyr halm.

Men även denna skörd blev lite.

Vi fick tag på lite obrukad mark att slå för att få ihop mera balar och tur var väl det!

Men till slut kom det – regnet.

Den känslan kommer jag att minnas länge. Doften, ljudet och ser hur allt levande i naturen liksom drog en lättnadens suck. Hur all grönska fick släcka sin svåra törst.

Det kom inte jättemycket men såpass att det blev lite blött i backen.

Och där på sensommaren kommer mannen hem efter jobb med en så fin överraskning till sin fru att jag brast i lyckogråt.

Min barndomsdröm, ANKOR!! Jag var som i extas.

Tre små underbara varelser, kritvita, kvackande, fina som porslin! Sorgen ligger fortfarande och moler efter höstens massaker av både hök och räv som gjort att både höns och alla mina tre hjärtevänner strök med.

Men JAG SKA ha ankor igen! Det bara är så!

Hösten kom och stödutfodringen på betet var rekordtidig.

Otroligt vackra höstdagar fick vi i alla fall.

Med utflykter både upp på berg och hemmavid.

Djuren togs hem från betet.

Och sen, efter en så lång och varm sommar. I yrket vi är i har man ingen semester den här tiden på året men nu var det dags för vår tur att vara lediga.

Vi styrde kosan mot Belgien igen till farmor och farfar.

Sedan åkte jag och C ensamma (!) till Tyskland för C’s 30års present. EuroTier! Världens största lantbrulsmässa.

Fantastiska dagar. Och väl hemma rullar vardagen på. Jag jobbar lite mer på Borta-gården, vi har haft advent, jul och nu även ett nytt år.

Tack 2018! Nu ska vi ta oss an detta år!