När bägaren rinner över.

Med gård, barn och borta-jobb så har man alltid dagarna fulla.

Ni vet ju nu som hänger med mig här inne hur vi pusslar dagarna för det mesta. Vissa dagar mer än andra, livet. Vi älskar att ha barnen med oss i sysslorna, det tror vi de växer så av. Eller tror, vi vet att det ger mycket. Hur de själva också VILL vara med. Det går liksom inte att göra något i ladugården om vi alla är hemma. Att pappan ska göra något själv (för att det ska gå lite fortare ibland) nej då rasar världen, särkilt för Lilla P. Vår minibonde.

(Lugn Gammelmormor, jag hade full koll på pojken här och han klättrade lugnt ner innan vi öppnade grinden!)

Idag kom jag hem på förmiddagen från morgonlagårn och C åkte då till sitt borta-jobb. En solig dag med humöret på topp gick vi ner till lagårn kidsen och jag för att skrapa och ströa. Men snabbt ändrades dagens energi.

Ibland blir det bara för mycket. Det småjävlades hela tiden, gödselplattan är full, en flottör hade läkt lite vatten så några extra skopor fick köras ut, lunch-hungern började smyga sig på och barnen var så där syskongnabbiga med varandra på en väldigt begränsad yta inne i traktorn…

Ja såna stunder är inte så idylliska men dom förekommer dom med. Jag avskyr det. När man blir en sån där irriterad och arg mamma.

Men ibland blir det bara för mycket helt enkelt. Bägaren rinner över. Det blir extra krävande att ha barnen med och ibland kan det vara nog att får saker gjorda ändå utan två barn som bråkar om att de ska sitta på samma centimeter på stolen. Men jag bad om förlåtelse till barnen, att mamma är lite stressad och det går inte så bra idag. Vi kramades och sen gick vi in och åt lunch.

Vi halmade resten av lagårn efter lunch och vila och vi var då alla på bättre humör!

Farfar kom hem från båten på eftermiddagen och jag kunde åka för dagens andra pass på Borta-gården.

Och nu kväll. Jag hade tänkt gå ut och för lite mer fix nu efter nattning men dagen har tagit ut sin rätt och tröttheten slagit till. Fixa rent till kycklingarna måste jag göra bara.det Dessutom är C snart hemma och då måste vi umgås lite, farfar Hans sista kväll här och allt.

Så, en dag som tog en annan vändning än väntat. Precis så som det kan vara. Men som tur var så fick vi gjort det viktigaste och den överfyllda bägaren har slutat skvalpa över.

Det är huvudsaken!