Tid att komma in i det nya.

Det verkar ta lite tid det här. Tid att, landa?

När jag nu gick ifrån borta-jobbet så tänkte jag att åå så mycket tid det kommer att finnas nu! Jag har flera små projekt att ta itu med innan bebis kommer och äntligen får jag tid till det!

Men alltså, det har lite trögstartat om man säger så. Våra färbenade bilar till att börja med. De är trasiga på olika vis. Så en bil har vi just nu, som C haft hela sommaren och som andra bil men som vi nu måste fortsätta ha till vår riktiga är lagad. Vilket nu innebär att när han jobbar borta och sover över två och tre nätter så är vi ganska strandade här på gården jag och barn. Vilket inte gör så mycket egentligen, jag älskar ju att bara vara hemma. Så nu första veckan så har jag varit hemma med barnen i princip varje dag. Och det blir ju lite av en ny rutin att komma in i. Jag slappnar av på ett helt nytt sätt. Vilket i sig är jättebra men planerarhjärnan får lite utmaning.

Har man begränsat med tid hela tiden så får man en rutin, ett flow i det hela. Man ”måste” för det finns inte tid ”lite senare” för då är det natt och morgonen därpå är det iväg på jobb igen.

Så jag tror att det är mycket det nu, att ”äsch, jag har ju hela dagen på mig att städa undan, dammsuga, torka golv”… Som verkligen behövs just nu och lilla städmänniskan i mig blev också glad då mer tid hemma vankades och man kan hålla efter på en annat sätt. Ha!

Nu vaknar vi och äter frukost, myser runt i morgonrock länge. Barnen kollar på morgontv eller leker. Vi går ut på förmiddagen och drar ut den milslånga (typ) vattenslangen och fyller upp badkar till djuren. Detta bestyr är det viktigaste på hela dagen, vatten till djuren. Barnen har också hittat en ny favoritplats att vistas på och det är bland spillvirke i ladugården.

Sedan blir det sen lunch. Då jag inte riktigt bryr mig om vad klockan är hela tiden så visar det sig att vi alltid är ute längre än väntat. In för matpåfyllning och sedan en vilostund. Hedvig sover vagnen och Pontus får antingen en lyxstund framför ett favoritprogram eller så leker han i lugn och ro med sitt utan att bli störd av en virvlande lillasyster överallt.

Och sen är det kolsvart ute. Energin blir inte på topp och de där rummen på övervåningen jag ska ta itu med känns väldigt tunga. Men vi går upp. Flyttar lite saker, barnen har superkul och leker och vips så är det dags för middag igen och där har all energi för dagen sedan tagit slut. Myser en stund innan läggning, läser bok och nattar små.

Preggotrött, mörkret och att inte riktigt ha kommit in i den nya vardagen.

Men jag gillar det ändå. För att måstena och kraven har sänkts avsevärt. Vi tar dagen som den kommer och så får det vara så. Vilken lyx ju ändå, att ha det så. C försöker ju ställa så mycket som möjligt också innan han åker iväg, med halmning och utfodring och så vilket är guld värt. Men det är klart att det behövs köras nån bal ibland och så det där himla vattnet som dagligen måste ut till 70 djur… Men vi är hoppfulla om att det kan bli vatten i kopparna denna vecka!

Nu har C kommit hem också efter att ha spenderat helgen på Borta-jobbet. Så nu vankas två hela dagar hemma, det ser vi fram emot.