Att tillåta sig agera trött.

Jag hade en första riktig arbetsdag igår. Alltså en sån på Borta-gården, utan barn och efter schema. Såklart med blandade känslor. Den ena att nu är tiden slut, slut på min bäbistid. Hur fort kan det gå? Men nästan 1.5 år har jag varit borta. Att lämna Vera med pappan och åka till någon annans kor.

Men sekunden man får gå bland mjölkkor igen bland både bekanta och nya mular och lägga fokus på det jag tycker är så roligt! Utan att behöva stressa och lyssna efter en bäbis som kan vakna eller hålla konstant koll på en hop med barn runt ladugården känns ju faktiskt väldigt okej det med.

Jag börjar dock väldigt lugnt. En dag i veckan denna första månaden, då kan vi skjuta på Veras inskolning en månad till mot vad som var tänkt. Det känns så gott i mammahjärtat. Sedan kommer jag inte att jobba heltid heller när hon börjar förskolan, allt för att få en lugn start och mycket hemmatid trots att vi måste jobba.

Det blir nog bra det här!

Så nu är jag ledig en vecka till nästa pass! Som sagt, lugn start!

Så idag var det då hemmadag, C åkte på jobb imorse men hann lite fix i ladugården innan han åkte. Jag skjutsade de större barnen på förskolan och mitt uppdrag idag var att rengöra alla krubbor korna får mineraler och saltstenar i!

Det tog i princip hela Veras sovning. Skruva lös, blåsa ren med högtryckstvätt, skruva tillbaka och fylla på överallt med just salt och mineraler. Jag satte dom ett snäpp högre upp denna gång på grindarna så kanske de håller sig rena lite längre, mindre risk att de prickar med en bajs eller så…

Min plan var sedan att äta lite snabbt och hinna med en springtur i solen men då rings det från förskolan och jag behöver hämta hem barn då Pontus misstänks kanske ha början till ögonfluss. Det tar nog inte ens fem minuter att åka till Järnsta så snabbt var jag där och plockade hem kids.

Ingen springtur och en översköljande trötthet slog till och jag tillät mig att få ta en superlugn eftermiddag. Tvätten i maskinen kan hängas imorgon, lika så städning och alla ”måsten”. Barnen plockade fram pyssel och mamman kollad på skidor, vi gick sedan upp och la oss i storsängen och läste böcker, barnen började sedan lekrummet och jag hade sån där scrolla på telefonentid, medan solen sken ute!! Det gör mig egentligen så sjukt stressad men idag såg jag till att jag inte skulle bry mig om det.

Så skönt ändå, att faktiskt agera trött ibland när man känner sig trött. Nyttigt för mig!

Och nu sover alla barn. Ett kvällsplock ska i alla fall göras genom huset. Den där ettåringen är helt galen just nu på att riva ut allt som går att riva ut!

Trevlig kväll!