På morgonen stod ett alldeles eget skrivbord på hennes rum! Detta hade min kusin Nathalie på sitt rum som barn, så fint att få återanvända det! Slippa köpa nytt och få ett alldeles unikt, rosa-målat är det ju också! Favoritfärg hos just Hedvig, så passande.
En stor-cykel (!) gömde sig på nedervåningen. En present från farmor och farfar i Belgien. Så fin och den kördes fram och tillbaka genom huset hela morgonen!
Mormor och morfar, Fanny och Mikael kom sedan. Paket hade de såklart med sig!
De åkte ner bara över dagen, enkomt för att få fira Hedvig ❤️
Vi höll oss ute, grillade kor till lunch och kikade på VM på telefonerna.
Med efterföljande tårta! Rosa kanintårta önskade, såklart mamma fixar.
Vi tog sedan en tur på isen. Barn på skidor, hundar i frihet och minsting på ryggen.
Solen kikade fram precis och var njutbart tills den där nyblivna fyraåringen skulle ta av sig skidorna, blev trött i benen och akut kissnödig…
Men lift av moster Fanny var en hit!
Väl hemma ihopbygge av duplohus som fanns i paketet av mormor och morfar. Detta engagerade hela familjen.
En nöjd fyraåring somnade bums igårkväll.
Idag skiner solen igen, otur med mulet och lite regnstänk igår men det gick ju ändå hur bra som helst!
Pappa C gjorde lagårn igår så det är förhoppningsvis rätt lugnt på den fronten, någon matbal som ska köras ut bara.
En fråga jag fått så många gånger och lovat svara på!
Till saken hör att det inte är så mycket just nu! Vi sålde bort det mesta när mjölkproduktionen lades ner, allt för att hålla ner kostnaderna. ”Stortraktorn” John Deere 6140 hade vi väl förmodligen kvar lite för länge mot vad som egentligen var vårat behov men så blev det. Så van att använda den till allt liksom.
John Deere 6140R
Just nu då så har vi en hjullastare. Något som C alltid önskat men jag tyckt varit onödig innan. Den går ju inte att använda till nått annat! Om man vill dra hem ett ballass eller koppla på en harv eller så mellan gårdsuppdragen, men nu när vi inte har några redskap och det mesta är just ladugårstjänst så är den ju otroligt smidigt!
Komatsu WA 85.
Tanken var ju också i samma veva att investera i en ny strömaskin, som ni kunnat se mycket på instagram, för att kunna använda just bara EN traktor i de dagliga sysslorna alltså en självlastande.
Altec DR170PA.
Detta betyder att vår Brum-Brum som han kallas ligger lite i ide just nu som ni ser…
Där under ett snötäcke står vår John Deere 3650.
John Deere 3650. En äldre modell men som ska få agera utfodringssystem (tillsammans med mixervagn) om det blir ett bygge. Då får han jobba igen! En Claas slotterkross med matta står också här men den är inte använd sedan vi sålde frontkrossen för några år sedan.
Att inte ha så mycket redskap betyder att vi istället lejer in eller hyr grejer som vi sedan kör själva när det är vårbruk och skörd. Det kostar mycket det med och det blir istället stora klumpsummor men man slipper också hela-året-kostnader, service, saker som går sönder osv. Det har fungerat helt okej hittills men i framtiden kommer säkerligen det göras investeringar även i maskiner som vi känner att vi vill ha själva, som slotterkross och harv i första hand, typ.
Så att ungefär så ser det ut i dagsläget! Det vi har används i princip dagligen, förutom Brum-Brum då som ligger i ide! 😴
Måndag, tisdag är ofta förskoledagar för de två större barnen. Om C är på borta-jobb då så är det ladugårdsdagar. Skrapa gångar, ströa och utfodra där det behövs.
Igår blev det en ljuvlig dag! Vårvintern har gjort sitt intågande med värmande sol och dropp från taken!
Det lite mildare vädret gör det också att gångarna blir väldigt lättskrapade efter en lång period med rejäl kyla och i ett kallt stall så fryser skiten i gångarna och det är svårt att skrapa och behövs i princip inte heller. Det ”frystorkar” kan man säga!
Men visst är det också skönt att kunna skrapa ordentligt och allt lossnar och följer med.
Grindarna öppnas sedan och korna stängs ut på skrapgången istället och så ströas bädden.
På ”lilla” skrapas det och ströas när de står på sin bädd. Det blir lite inbäddade i strö då!
Igår var en sån dag. Barnens förskoletid ägnades åt lagårn när Vera sov i vagnen. Hon vaknade innan jag var klar men då är det bara att sätta upp henne så sitter hon och tittar på, behändig unge!
Ströat, skrapat och mat överallt, härlig känsla!
Idag är det hemmadag för alla barn. Vi ska gå en sväng ner till lagårn nu och kolla läget. Förhoppningsvis är det rätt lugnt efter gårdagens arbetsinsats men alltid är det lite foder som ska skottas fram och de ska ha sitt kraftfoder och vetekross.
Ju fler dagar som går desto svårare blir det att skriva här. Jag har ju haft denna blogg så länge och använt som en dagbok!
Men jag har haft lite trytande inspiration och det dagliga har liksom inte känts jätteintressant att dela med sig av på nått vis.
Jag ska försöka komma in i flytet igen. Just nu är vi både stressade och lite oroliga för framtiden. Bankerna är svåra att få med sig i vår satsning på mjölkproduktion och tiden för beslut börjar närma sig om vi ska hinna få detta att gå i lås detta år, som det måste göra för att försäkringen ska falla ut (efter branden för 1.5 år sedan).
Vi har inte gett upp än men visst börjar vi på allvar att tänka ut en plan B, för den ser inte ut att vara så himla långt borta…
Helt galet, vi känner oss uppgivna, sjukt irriterade, arga och ledsna att det ska vara såhär himla svårt. Vi trodde att vi gick in med sjukt bra förutsättningar! Bygger ENBART för mjölkkorna, så vi har kalvar och ungdjur i nuvarande ladugård, just för att ta vara på ytan vi har och hålla nere byggkostnaden, ett investeringsstöd på tre miljoner plus att vi har en rejäl slant med oss in i bygget från försäkringen men det RÄCKER inte för bankernas säkerhet och allt vad det är.
Så ännu mera eget kapital måste in. Men det stora är väl ändå den svajande lönsamheten, så som det varit i alla år. Statusen måste upp och vi måste få mer betalt för produkten. Punk. För detta är ju någonting som vi alltid kommer att behöva, mejeriprodukter, men även naturvåradare i form av betande djur, kött och tillvaratagande av våra marker.
Land föder stad. Bonden fyller hyllorna i affären. När ska man inse det?
Alltså den här helgen. Min födelsedagshelg, ja det blev en hel helg!
C kom hem efter flera dagars borta-jobb. Han lovade en utflykt med familjen på lördagen. Fantastiskt mysigt tänkte jag! Lite hemlighetsfull var han dock när vi skulle börja packa ner det vi skulle ha med oss. Ovanligt tänkte jag men han har väl nått gott tänkt till sin fru!
Vi åker till Docksta och vilka möter inte upp där? Jo goda vänner! Vi är tre par som brukar ha middagar ihop ibland men nu har vi inte setts sedan Midsommar pga de rådande tider vi är i.
Målet var alltså Fäberget! I vinterlandskap! Den första delen blev en skrattig historia då det inte fanns nån stig eller väg som var upptrampd utan det blev plumsning vartannat steg då skaren inte höll. Barnen gick det bra för dock (och tur var väl det!).
Sen kom vi in på snöstigen som tog oss hela vägen upp på toppen. Barnen knatade på och gjorde det så bra!
Det satt väldigt bra med grillade hamburgare där uppe kan vi alla intyga!
Det blev även mosad tårta, men det var väl en världslig sak, det smakar ju detsamma!
Och! Så glömdes skedar men det går utmärkt att äta mosad tårta med händerna – jag lovar!
Det poppades även lite bubbel såklart!
Tack kära vänner för en oförglömlig dag!
Det var även värt att komma upp pulka och dyna upp för hej vad det gick ner!
Det blev söndag och tårtfikadagen. Vi bjöd bara hem min mamma och pappa och jag lyckade till och beställde tårtor. Aldrig gjort i hela mitt liv men fyller man 30 och det inte är huset fullt så kändes det lite lyxigt. Smörgåstårta med lax och räkor, ni förståår inte hur god den var!
En söt variant måste man ju också ha och den gick inte av för hackor den heller! Tack Rhode!
Och titta här då. Presenten av mor och far. Ett par Skintec skidor!! Wow säger jag bara! Nya sortens vallningsfria skidor! Aldrig behöver man tänka på snötemperatur och vallning, bara att ta skidorna och åka iväg!
När tiden är knapp till såna här stunder nu för tiden men jag som ÄLSKAR att åka längd blir det så mycket lättare att komma iväg nu! Nästan som med springskorna, bara att snöra på sig och sticka iväg!
Jag och mamma tog en tur efter tårtan, tjoho vad det gick, både uppför och nedför!
Vi avslutade söndagen med födelsedagsmiddagen. Då äter man i finrummet med tända ljus och bubblor i glasen. Crusch eller Cava beroende på ålder. Och den som fyller år får ju bestämma middag, det är sedan gammalt så det blev laxsida med örttäckte och kokt potatis med vitvinssås – jisses så gott tyckte alla!
Men det är ju egentligen idag den 8 februari som jag fyller 30 år! Blev uppvakta på säng av familjen.
Presenter så fina att ögonen tåras och en dag med solsken och jag nästan skäms snart så fint det varit!
Jag fick mig en tur även idag på skidorna. Några minus och sol, ni ser ju!
Titta på halsbandet jag fick av min C. ”Mamma halsband” av Sofia Wistam. En symbol över det starka, oändliga bandet en mor har till sina barn. Stora ringen är Mamma och de små är barnen, ihoplänkade, för alltid.
Tack, tack, TACK familjen och goda vänner och alla som sänt grattishälsningar här och där. Det är inte alls jobbigt att fylla 30, inte om är omringad av så fina vänner och familj ❤️
Mitt liv som bonde 