Lovis har kalvat!

Lovis har kalvat!

Hon fick en stor tjurkalv förra helgen! Så himla roligt att hon kalvade på morgnen då C var ute så han ringde in och sa arg det var på gång så det var bara att slänga sig yr pymasarna och skynda ut med hela skaran!

Det var en spännande väntan men ganska fort gick det ändå!

Hon fick lite draghjälp när vi ändå var på plats, herregud en sån bjässe!

Hej världen liksom!

Detta är hennes sjätte kalv och hennes sjätte tjur… Såå himla tråkigt och smått frusterande! Vi vill ju ha en kviga av vår kära Lovis! En avkomma som får vara kvar här på gården, men nähäpp.

Det som visade sig sedan efter att kalven var ute så var det inte frid och fröjd. Det kom ingen mjölk ur Lovis spenar…!

Såå himla konstigt. Hon är sedan tidigare trespent efter en juverinflammation för några år sedan som hon tio och med fick penicillin för då hon även blev dålig. Så den är ju liksom ”spärrad” så det inte kommer något alls ur den.

MEN. Det är som att det är precis samma ur alla de andra spenarna också!? Vi har dragit och dragit, använda varma, blöta trasor för att försöka stimulera igång men inte – en – droppe. Hon fick till slut en spruta hipracin (ett hormon som gör att de släpper ner mjölken) men alltså NOLL. Juvret har blivit stort som att hon fyllt mjölk mn ingenting kommer ur.

Vi har då försök få kalven att dia från en annan kossa som kalvade i princip samtidigt men den kon bara sparkar bort denna kalv som inte är hennes. Så vi har bundit upp kossan så kalven fått dia lite då och då.

Oron över Lovis också, man bara väntar ju på att hon ska bli superdålig när hon hsr mjölk i juvret som inte får komma ut men hon hsr varit pigg hela tiden.

Härom dagen provade jag istället att stänga in kalven med en kviga som kalvat och hon hon såg ut att eventuellt kunna acceptera kalven! Och idag stod de och diade helt själva, alltså lättnaden!

Lovis är fortsatt mammig och vill ta hand om kalven så hon står bredvid och tittar på när kalven äter från en annan.

Nästan en vecka har gått och kalven får mat och Lovis mår fortfarande prima så vi andas ut lite. Men så himla märkligt det där med juvret ändå…