Höga Kusten Marathon 2015

Den årliga Höga Kusten Marathon gick av stapeln idag. För tre år sedan sprang jag, för två år sedan sprang jag, i fjol låg Lilla P i magen så då tittade jag på istället och i år var det dags igen. Jag har inte alls tränat i den utsträckning jag velat och nu sista månaden har jag inte sprungit alls pga den där nedra förkylningen.

Så jag gick in för att inte ha för höga förhoppningar. Jag har inte sprungit en mil på typ ett och ett halvt år, fått barn och haft en dunderförkylning precis såhär innan. Så en tid nära ” det vanliga” var ju bara at glömma. Men jag vet att tävlingshjärnan tar vid och vill springa som man brukar men kroppen orkar inte alls. Så jag hade förväntningen att komma i mål som ett åskmoln. Arg för att de inte gick som hjärnan ville.

Men tusan. Det gick ju bra. Var helt förvånad efter halva vägen att jag inte var helt färdig. Så jag kom i mål under ”målet” som jag egentligen inte skulle ha… Så himla nöjd, stolt och en aning chokad. Samma tid som för två år sedan, då jag tränade rätt mycket och nu, inte långsprungit nått och fått barn för ett halvår sedan för tusan!

När jag kom hem, tog vi en powernap på soffan, så himla skönt. Och sedan byta om och gå ut till lagårn för kvällspasset. Ingen vila där inte!

Nu har vi haft en mysig kväll och ska gå och lägga oss.

Herregud vilken dag! Jante kan slänga sig i väggen, vad stolt jag är över loppet och lika stolt över mina fina vänner som gjorde ett fantastiskt första lopp! Tusan vad bra vi är tjejer!

Frågo & svar

​Om du inte skulle vara bonde, vad skulle du göra då?

Jag skulle nog jobba på en annan gård och mjölka kor! Men om jag skulle släppa hela kossagrejen, hm. Jag har alltid varit intresserad av biologi, så gå nån skola kanske och sedan jobba med nått kul. En hemlig dröm är ju att satsa fullt ut på skidorna, typ hej landslaget…

Hur kommer det sig att du blev bonde?

Ja, det liksom bara blev så. Som sagt så är jag uppväxt här på gården med mjölkkorna. Jag har varit med sedan jag var bäbis. Gick med kalvar i grimma, åkte med pappa i traktorn, åt kraftfoder i mjölkgropen. När jag blev lite större hjälpte jag till varje sommar, plasta balar var mitt jobb. I tonåren svalnade intresset ganska mycket och det var bara ibland jag kunde ställa upp och hjälpa till i lagårn. Efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag ville göra. Jag sökte in på Agronom i Uppsala och kom in. Men tanken att bo i en liten lägenhet i drygt fyra år lockade inte alls. Jag jobbade hemma och C på en annan gård. Att ”jobba hemma” gick som på rutin. Jag insåg eftersom att jag gillar ju det här, på riktigt. Sedan när pappa bestämde sig för att sluta så gick jag och C in. Tillsammans med mamma så gjorde vi ett AB. Ett år senare hoppade mamma också av och nu har vi drivit gården själva i drygt tre år.     

Hur kom C in i detta? Har du lärt honom?

C har velat blir bonde i hela sitt liv. Men i Belgien är det väldigt familjestyrt. Det är sonen som tar över efter föräldrarna. C hade ingen gård och då är det jättesvårt att få tag på en. Så han kom till Sverige för att jobba och råkade hamna precis här. Han har jobbat hos flera bönder här runt omkring innan vi tog över vår gård. Så nej, jag har inte lärt honom.

Vad är det bästa med Nordingrå?

Å jag älskar Nordingrå! Mitt hem. Det är så vackert så vackert.

Hur många balar behöver ni till era djur? Vi tar in 4500 till 350 kor!

Vi behöver typ 1500 bal. I år är första året på jag vet inte hur länge som vi klarat oss med foder. Vi får alltid slut, för lite mark. Första skörden fick vi jättebra på nu i år så vi får se om det blir nån andra skörd så vi får ihop potten!

Hur gör ni för att den tuffa situationen inte ska tära på ert förhållande. Hur gör ni för att hantera all stress och motgångar?

Oj, ja hur gör vi? Det gäller att inte låta saker och ting gå ut över varandra. Men det är ju lättare sagt än gjort. Det är klart att vissa dagar kan bli lite jobbiga, man blir irriterad på varandra men vi inser ganska snart att det inte är partnern vi arg på. Det gäller att kunna prata med varandra. Oroar mig sig för nått, är det något man går och tänker på så prata om det! Så det inte ligger och gnager och så kommer det fram i en dum situation. Sedan att få känslan att det är vi två . För ensam klarar vi inte det här, vi måste hålla ihop och vara starka. Det är i alla fall mitt råd och det funkar för oss.

Vad är din favoritmusik?

Ja det är för mig en svår fråga. Jag älskar musik men är så ofantligt kräsen! Det är sällan jag gillar ett helt album med en artist. Jag kan älska en låt men inga andra. Den måste vara speciell. Och finns den där riktigt bra låten ja då kan jag lyssna på den i år utan bli less! Men några artister som jag tycker om då. Queen, Beyoncé, Shakira, Johnossi, Mando Diao. Typ.

Vad är prisskillnaden mellan vad Norrmejerier och Arla betalar i avräkningspris?

Ja det  är lite svårt att jämföra. Nu ligger vi strax över tre kronor och Arla strax under. Men det är bas priset och sedan får man tillägg på fett, protein och celler och där är det lite olika. Arla har lägre gränser och får då ”lättare” tillägg med några ören. Och vi måste jobba för att få baspriset och inte få avdrag.

Detta var sista frågorna! Hoppas att ni känner att ni fått svar på era frågor och tack ska ni ha för att ni ställde dom till mig. Sedan behöver det inte vara slut här. Det är bara att fråga om det är något ni undrar över, när som helst! Det behövs ingen speciell frågestund för det.

Nu har jag ätit frukost och om ett tag ska vi iväg. Det händer något stort i Nordingrå idag. Höga Kusten Marathon!

Skitjobb

​Godkväll.

Vi sitter här i soffan nyduschade, nyätna med en sovandes bäbis på övervångingen.

Vi har haft en skitdag idag. Ja, en rätt bra dag faktiskt men en skitdag – bokstavligt talat. Vi fick ju hem fel wire förra veckan. Men vi blev rådda att prova den här ändå. Så varför inte. Är så himla less att skrapa med traktorn nu. Det är klart det blir skitigare om man skrapar bara en/två gånger om dagen än om det skrapas en gång i timmen. Lilla Ps mormor och morfar kom förbi på en kopp kaffe och så himla passande så tog de med sig Lilla P hem så både jag och C kunde gå ut och fixa utgödslingen,

Tillbaka med de tunga skraporna i gångarna, ut med wiren och sätta fast i skraporna i bakkant och ​så ut med kedjorna som drar framåt. Vi upptäckte vad som orsakat att den gick av i alla fall. Där den går igenom järnbalken efter brythjulet ska den gå igen en träplanka, men den var helt bortrutten så wiren skrapade direkt på järnet. Såklart att den går av till slut då. Så vi fick borra hål i en ny och försöka sätta fast den.

Det är roligt att jobba tillsammans. Det går vi ju faktiskt inte så ofta. Man delar upp arbetet och jobbar med olika saker. Och speciellt inte nu när vi har Lilla P.

När allt var ihopsatt och klart satte vi igång. Den gick några gånger, sedan ser jag att den ena inte går. Wiren har lossnat från ena skrapan och wirelåset är borta. Såå nära…

Vi får svänga in på Järnis och köpa ett nytt imorgon men sen så kanske de kan få gå ett tag!

Där sitter han, våran matintresserade lilla kille. Han blir tokig om han inte får något att äta när vi sitter vi bordet. Vi har börjat lite smått med ett litet mål mitt på dagen. Potatis eller lite gröt. Det tokgillas!

Lilla vän, det gör lite ont i mammahjärtat att du vill ha annan mat än vad mamman serverar. Men det är ju så himla roligt att se hur han bara älskar mat och sträcker ut armarna och gapar långt i förväg när en sked med något smarrig på är påväg till lillmunnen. Jag kommer nog amma en bra stund till ändå, men att börja smyga in lite mat. Det är såklart supermysigt att äta mammas mat också såklart.

Nu ska vi snart gå och lägga oss. Imorgon är det en lite spännande dag. Men det tar vi då, god natt!

Länkar hit och dit

Efter mjölkningen igår morse blev det inte alls nån sovstund. Lilla P och jag följde med mamma/mormor och pappa/morfar till stan. Jag hade flera ärenden så jag hakade på direkt.

Allt som skulle köpas blev köpt. Himla skönt.

Vi var borta hela dagen nästan och när vi kom hem packade vi bara ur vagnen ur bilen och gick sedan till grannen på middag. Där hade vi en supertrevlig kväll med våra före detta hyresvärdar.

Sent blev det och bara ett par timmar senare var det dags att kliva upp igen. Jag har nu kommit in från morgonmjölkningen. Jag möttes imorse av en ny kalv, en kviga efter en bra-ko! Kul!

Och vi fortsätter att synas i media. I förrgår var vi på P4 och igår i den lokala tidningen.

Här finns länkar om man vill kika. Slänger in länken till insändaren i Expressen om det är någon som inte läst den.

http://www.allehanda.se/angermanland/kramfors/situationen-ar-katastrofal

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6220980

http://www.expressen.se/debatt/vi-mjolkbonder-gar-pa-knana/

Nu kan man ju bara hoppas att med all denna uppmärksamhet får någon att öppna ögonen.

Men nu. Nu ska jag banne mig sova en stund. Det där sömnkontot behöver fyllas på lite.

God morgon på er!

Jag och C.

Jag har fått flera frågor om mig och C. Hur länge vi varit tillsammans och hur vi träffades så jag tar det i ett eget inlägg.

Nu i lördags firade vi 6 år tillsammans.

Som ni alla säkert vet så kommer C ifrån Belgien. Han har pratat svenska hemma i familjen då hans pappa är svensk. Han flyttade hit för att jobba på en mjölkgård och hamnade i grannbyn. Vi la ögonen på varandra första gången på affärn här i Nordingrå. ”Vem är det där?” Då detta är en liten ort så vet man ju de flesta, men en ung kille helt plötsligt. Efter det tog han kontakt och ville träffas. Jag var inte jätteintresserad så han fick kämpa ett tag innan jag gick med på en träff. Här vi lite olika åsikter om hur det gick till…Enligt C så var det jag som smög bland hyllorna och kikade men så var det icke!

Hur som helst så var vi fast båda två efter den där första träffen. Vi såg Ice Age 3 på bio och åt mat hemma hos mig.

Sedan har vi spenderat nästan varje dag tillsammans. Vi är inte ett dugg lika. Nästan så man kan säga att vi är varandras motsatser. Så vi kompletterar varandra bra. Stora, viktiga värderingar, sånt som är viktigt i live där tänker vi lika. Det är klart vi haft våra motgångar men vilket förhållande har inte det. Vi har gått igenom så mycket.

Vi har nu en gård tillsammans, världens finaste bäbis och så har vi lovat att leva tillsammans så länge vi lever.

Livet alltså.

Jag försov mig lite imorse. Vi har haft en liten minimänniska som hållit oss vaken inatt (det måste ju vara tänder på gång nu) så jag hörde inte väckaren. Men nu är kossorna mjölkade och alla djur är mätta och nöjda, jag med efter morgonens frukost. Nu ska jag gosa ner mig i soffan tillsammans med den där älskade bäbisen.

God morgon!