Tacka en bonde för landskapet.

Här jobbas det på får fullt. Ansvarar lite extra på Borta-gården denna vecka och det går toppen än så länge.

C har haft några mjölkningar och jobbat hemma. Förutom djur och ladugård så har han börjat lite smått med motorsåg på ”hygget”. Skogen som blev ett hygge som blev ett bete. Det växer upp sly i sjok som måste sågas ner och eftersom att detta bete är så stort så får man ta en del i taget varje år.

Slyn växer äckligt fort. Ändå går det betande djur på denna yta men det kommer ändå här och där. Tänk då alla ställen där det inte går och finns djur längre, hur mycket som växer igen? Tragiskt.

Dessa bilder är från ifjol när C gick lös med sågen. Och iår har djuret hållet undan detta så fint och bra.

Tänk förr. Då hade man sin gård och sina hektar runt huset. Där sköttes allt. Inte fanns det sly i nått dike eller efter sjöstranden då inte. Varje kvadrat togs till vara på. Djuren betade och höll undan och lien gick varm överallt där det fanns gräs. Hårt och slitsamt såklart och tack och lov för utvecklingen av både maskiner och växtodling. Men visst fanns det den fördelen då, det öppna landskapet. Det är bönderna som håller landskapet i trim och ju färre det blir desto mer sly kommer vi att se. Så är det. Större gårdar och mer mark som sköts effektivt såklart. Men fortsätter bondeantalet att minska såhär så kommer det inte gå att hålla allt öppet och brukat. Vi som har såna förutsättningar i Sverige att kunna producera så bra mat vi låter det sakta men säkert växa igen.

Så tacka en bonde, inte bara för maten utan även för landskapet.

Vad är det med karlar och dra åt så in i bängen?!

Lördagen började med en tidig morgon på Borta-gården. Min helg där nu.

C åkte också iväg på jobb på morgonkvisten innan jag kom hem.

Efter en förmiddagskopp så var det bara att sadla om till hemmajobb. Lilla P hängde med mig och ut medans Lillasyster var inne med farmor och farfar.

Vi har lyxen att ha svärföräldrar här nu och det underlättar SÅ i många situationer. Och såklart så hade saker och ting löst sig ändå men som sagt lite enklare blir det. Lilla P går bättre att ha med än en snart 2åring när man ska in och ut ur traktorn, öppna och stänga grindar osv. Tänker att hade de inte varit här så hade jag gjort detta jobb medan Hedvig sov lunch men nu hade möjlighet att göra det tidigare.

La ut denna på instagram… Fick genast svar från några kvinnor med hög igenkänningsfaktor!

Men efter lite hjälp av verktyg kunde vi fortsätta.

Halmade och körde några balar till djuren.

Och så måste ni få se lite mer av Nallelurv! Alltså så långhårig! Visst får de lite längre päls på vintern när de vistas ute men en kalv med denna hårlängd är något utöver det vanliga! Kolla på svanens liksom, det ser jättetokigt ut!

Snäll, lugn och go är han också till skillnad från de andra yrbollarna som diar sina mammor.

När vi var klara så åkte vi en liten sväng allihopa till Gammelmormor och hälsade på. En liten fika där och med två bilar dit så kunde svärisar och barn åka hem och jag åka direkt till Borta-gården för eftermiddagspasset.

Och nu är det kväller. Jag sitter och lyssnar på min sons djupa andetag efter att han somnat på fem minuter ikväll. Svägerskan med familj har varit här ikväll också och ätit mat med oss.

Jag längtar efter min C som jag hoppas snart ska rulla in på gården. Vi har gått omlott varandra och igår sågs vi inte alls och inte på hela dagen idag heller.

Så jag ska gå ner och göra svärisarna sällskap.

Trevlig kväll!

Knäpptjur varvat med stadsflärd

Såhär såg det ut när jag och Lilla P kom ut till lagårn igår. C hade halmat upp så fint och hela gänget hade lunchvila såg det ut som.

Och detta lilla Nallelurv! Seer ni hur söt?! Mer fluffig än de andra och en svans som nästan ser ut som en hästsvans av allt hår!

Lillasyrran sov i vagnen och vi hjälptes åt att sortera om lite djur. Separera ko och kalv som gått tillsamman i sex månader bla. Tre tjurkalvar som skulle flyttas över till tjuravdelningen och det gick fint så när som på en tjur. Helt knäpp i huvudet! Ibland dyker det upp såna knäppisar som är så stressade och förvildade att de knappt går att hantera. Man kan ju det här med att styra kor och kan i de flesta fall läsa av deras nästa move men dessa har inget vett och är såna som faktiskt springer över dig om du står i vägen (annars viker kor åt sidan om du visar dig starkast)! Då denne unge herre bara är sex månader så provade jag att ”vinna” i rang och inte flytta på mig när han kom och sprang på foderbordet (dit han hade hoppat igenom en grind för att komma!) men han sprang alltså på mig och trots att han ser liten ut så är det ändå ett par hundra kilo muskler i full fart så HAN flyttade på MIG om man säger så. Men ingen fara, det var ju ”bara” en kalv och ingen gjorde illa sig.

Efter några vändor där fram och tillbaka över grindar och likande så sprang han rätt och hamnade med de andra.

En med det här lynnet är inte önskvärt, inte kul alls i hantering och han stressar även upp de andra. Så han blir nog inte så långlivad om man säger så.

När djuren sen var rätt sorterade öppnade vi upp portarna så de stora gänget fick komma ut, i snön!

Så det blev ett litet vintersläpp! Hopp och studs såklart.

Där under tiden då mörkret föll gav sig jag och Kajsa ut på en springtur. Invigde mina nya vinterlöparbyxor som jag suktat efter och som jag fick av min kära syster i julklapp! Jag ska visa de fina sedan, lite svår att få till en bra bild i mörkret när jag kom tillbaka.

Och idag bröt vi av bondelivet med att åka till stan med barn och svärmor. Så himla trevligt och omväxlande med fina kappan och kika i butiker.

Så nöjd över turen då det som behövdes inhandlades och så hittade även mamman något till sig själv på rean – kors i taket!

Och nu är det hög tid att sova då väckaren ringer tidigt och kossorna på Borta-gården kallar.

Sista morgonen för detta år! Godnatt ✨

 

 

 

 

 

 

Hornkapning! Bara horn på tjurar?

En hemmadag mitt i veckan igår, både för mig och V. Vi passade då på att ta hem veterinären. En ko som har rejäla horn har tigrare skadat sig så ett av hornen blivit krokigt, det läkte fint av sig själv men nu börjar det närma sig huvudet och nästan skymma ögat så det måste tas bort. 

Detta är det andra hornet som ser normalt ut. Men när vi ändå skulle kapa ett så är det lika bra att ta båda! Man snarar åt som ett gummiband runt hornfästet för att stoppa blodet, för i dessa horn har de som en pulpa. Sedan lugnande och bedövning innan det sågas bort med hjälp av en ”sågtråd”.

Ett stycke horn! Som Kajsa var väldigt intresserad av, hårt att tugga på dock!

Det bandageras sedan ordentligt.

Tada! Hornen är borta och hon har fått en fint paket på huvudet.

På köttsidan försöker man avla så gott det går på hornlösa djur. Alla djur, ko som tjur föds med horn men det finns en gen som ger hornlöst som man med fördel använder. På mjölksidan avhornas alla kalvar som små, men då sövs de och de små knopparna bränns bort så det aldrig växer fram några horn. Många tror att har de horn är det en tjur och är de utan så är det en ko, men så är alltså inte fallet! Även kor har horn om man inte tar bort dom!

Och nej, man vill inte ha horn. För de första kan de göra illa sig själva, som denna dam men också använder de dessa mot de andra. Rangbråk och för att komma fram till godaste maten på foderbordet tex. Och dessa vassa spjut som sitter på en nacke muskler är inte det roligaste att få i magen, varken som ko eller människa!

Så därför tas de bort och det blir så mycket trevligare för alla inblandade.

Oj så klockan går, nu måste jag bege mig i kylan till Borta-gården! Ha en fin dag!

Att vara evigt tacksam för denna sommar.

Och så har de åkt. Farmor och farfar, svärmor och svärfar. Efter flera månader och en hel sommar är de nu påväg tillbaka till Belgien igen.

Sån tur vi haft, att de varit hos oss denna sommar, SOM det har underlättat! För det första att vi tillsammans med mormor och morfar också kunnat pussla ihop så barnen slapp vara på sommaröppet. Då vi inte haft nån semester måste barnen ha varit på en annan förskola som är öppen under den normala stängningen på ordinarie förskola. Men sedan efter det också kunnat hämta på förskolan när det kniper, eller lämna när vi båda måste åka iväg och jobba borta tidiga mornar innan ens föris öppnar osv.

Eller de där gångerna det har varit djur på fel sida stängslet…

Sonja har frågat flera gånger vid såna där trixiga situationer att ”hur har ni gjort om vi inte varit här nu??” när jag lämnat barnen inne med henne och kutat ut för att ta in en ko tex. Och ja visst har man löst det om det inte varit här. Man bara MÅSTE ju lösa såna situationer, även om jag är ensam och C inte är hemma. Man kan varken lämna barn eller djur. Men det blir ju tusen gånger krångligare, att klä på barn, sätta i vagn, ha kolla på alla och så. Eller att kunna kvällsjobba, när barnen somnat och C är fortfarande jobbar borta att jag då kan gå ut och köra balar till djuren eller fixa stängsel med barnvakt inne. Men hade de inte varit här ja då hade man ju gjort annorlunda. Då hade vi klämt in och kört balar tillsammans innan läggning tex.

Men jag förstår hennes fråga när såna där situationer dyker upp, hur hade man löst det?? Men svaret är ju precis så, det hade löst sig, på nått sätt. För det måste göra det.

Evigt tacksamma är vi för denna sommar i alla fall. Då pusslingen av vardagen gick något lättare under den intensivaste av perioder. Då vi båda jobbar borta, har 80 djur, 100 ha och två barn att försöka ge alla vad de behöver.

Och nu kommer nästa del, höst. Massor står på listan som ska hinnas med innan vintern. Så lugnare vet jag inte om det är, egentligen  Men det känns ändå så, med de mörkare kvällarna så blir kvällarna kortare och kvällarna känns lugnare när man kan vara inomhus. Samtidigt lite stressande när man vet det som måste göras där ute i mörkret. Men men, en sak i taget.

Så nu laddar vi för höst och det som ska hinnas med innan snön kommer.

En skörd är kvar att ta och nog kommer det att saknas foder för oss. Vi har tagit lite av kornet nu i helgen men det var jobbigt lite alltså! Vi bara slog och balade (utan att tröska bort kornet först) men ändå blev det bara enstaka balar.

Så vi får se vad gräset ger, andra skörden som blir matbalar. Och planen är att ta det snart. Innan höstregnet sätter igång, för man vet ju aldrig, om det väl börjar regna kanske det inte finns nån hejd på heller!

Ha det fint alla ni och njut av det ni kan av denna vackra årstid!