Öronmärkning och tillsammansjobb.

Tisdag och köldrekord för säsongen. -12 imorse.

Men en skinande sol och krispigt där ute.

Inte en gnutta snö men stenhårt i marken. Skönt att slippa geggan…oo denna gegga som varit.

Barnen skjutsades på föris och C och jag hade några timmars hemma-arbete, tillsammans. De är inte ofta nu för tiden, dessa jobba-tillsammans-timmar. Det är ju så vi egentligen vill ha det. Det är så vi faktiskt har haft det större delen av vårt tillsammans-liv, jobbat ihop. Det är vår gemensamma passion, bondelivet. Men som läget ser ut nu och har gjort sedan vi la ner mjölken för tre år sedan så finns det inte på kartan att ha en heltid hemma, och än mindre två! Men förhoppningsvis är detta något som vi inom snar framtid kommer att kunna återgå till också, om vår dröm blir sann om en ny mjölkladugård på gården.

Men idag ställde vi upp behandlingsboxen och körde igenom alla kor, nästan. Och tryckte i ett nytt öronmärke på de som saknade. Dessa gula ”örhängen” är superviktiga. Det är kossans identitet, alla har ett unikt nummer. Gårdens nummer som de är födda på, ett nummer som är som deras namn och en kontrollsiffra efter det. Så de har varsitt personnummer kan man säga. Dessa är gjorda i plast och sitter skitdåligt rent ut sagt. De är ofta de tappar ett märke eller att de går sönder. Och har man en viss procent av besättningen som har ett trasigt eller borta så åker man på böter. Det kontrolleras när man får en kontroll av länsstyrelsen, vilket kan vara precis när som helst. Så att man måste titt som tätt gå igenom djuren och beställa hem de som saknar och se till att alla har två hela märken i öronen. Vi har gjort så nu att vi beställde ett extra märke till ALLA djur, så att det finns ett nytt till alla hemma. Man kan ju aldrig veta vem som kommer att tappa här näst. Och har man då använt ett märke så beställer man en till reserv. Så att vi hela tiden ligger en plus på varje djur. Det känns som en extra trygghet på nått vis.

Och så hyllar jag denna behandlingsbox än en gång. Guld värd alltså! Så himla enkel att driva in korna i och låsa fast en i taget och kunna arbeta i lugn och ro oavsett hur hispig och knäpp de är. Och stora tjurar. En bra trygghet också.

Lite underhållsjobb passade jag på att göra också medan C halmade och körde balar inför ett gäng dagar på borta-jobbet igen.

Nya saltstenar portionerades ut till damerna.
91an kommer springandes i panik när hon ser att hon håller på att missa något!

När vi sedan är klar med dagsgörat så åker C till borta-jobb och jag hämtar barn. Bra mycket tidigare än tänkt. De gav oss en lugn eftermiddag. Pärlande, matlagning och bad av barn innan middagen. En liten stund i soffan till favoritbarnprogram och sedan kvällsbok i sängen. Mys!

Och nu sitter jag här. Går ner titt som tätt och slänger in ved i pannan för att elda upp innan natten och den gamla träningscykeln står här bredvid och tittar på mig som ska få i uppdrag att få upp min puls alldeles snart.

Trevlig kväll!

Stängsling.

Veckan har börjat med Borta-jobb. Men idag onsdag en hemmadag. Barnen åkte några timmar på föris och jag fortsatte med stängsel.

Allt stängsel ska ses över på våren. Stolpar, knopp och tråd. Stolpar går av eller behöver slås ner i marken, knoppar går sönder och behöver ersättas, tråden ska sträckas osv.

Jag hade en muande publik när jag knatade iväg på den grönskande åkern. Det var fler som ville dit kan jag meddela!

Men de får vänta ett litet tag till. Gräset behöver lite mer tid att växa till sig.

Vi har också åkt runt och kollat på första års vallarna. Alltså de bitar vi sådde i fjol. Det är otroligt fläckigt och på vissa ställen kommer vi måste att kompletterings-så i år. Torkan tog hårt på sådden i fjol!

Barnen hämtades och resten av eftermiddagen har spenderats ute i trädgården med Hedvig och Lilla P har åkt med pappan som kört lass på lass med skit från gården.

En tillsammansmiddag, som inte hör till det normala just nu när det är vårbruk i varje hörn, och nu har barn och mor gjort kväll. C kör några lass till.

Eller ja, kycklingarna ska jag ut och plocka in. De har fått komma ut i dagburen idag men det är instängda på natten med sitt värmetak.

Trevlig kväll!

Tacka en bonde för landskapet.

Här jobbas det på får fullt. Ansvarar lite extra på Borta-gården denna vecka och det går toppen än så länge.

C har haft några mjölkningar och jobbat hemma. Förutom djur och ladugård så har han börjat lite smått med motorsåg på ”hygget”. Skogen som blev ett hygge som blev ett bete. Det växer upp sly i sjok som måste sågas ner och eftersom att detta bete är så stort så får man ta en del i taget varje år.

Slyn växer äckligt fort. Ändå går det betande djur på denna yta men det kommer ändå här och där. Tänk då alla ställen där det inte går och finns djur längre, hur mycket som växer igen? Tragiskt.

Dessa bilder är från ifjol när C gick lös med sågen. Och iår har djuret hållet undan detta så fint och bra.

Tänk förr. Då hade man sin gård och sina hektar runt huset. Där sköttes allt. Inte fanns det sly i nått dike eller efter sjöstranden då inte. Varje kvadrat togs till vara på. Djuren betade och höll undan och lien gick varm överallt där det fanns gräs. Hårt och slitsamt såklart och tack och lov för utvecklingen av både maskiner och växtodling. Men visst fanns det den fördelen då, det öppna landskapet. Det är bönderna som håller landskapet i trim och ju färre det blir desto mer sly kommer vi att se. Så är det. Större gårdar och mer mark som sköts effektivt såklart. Men fortsätter bondeantalet att minska såhär så kommer det inte gå att hålla allt öppet och brukat. Vi som har såna förutsättningar i Sverige att kunna producera så bra mat vi låter det sakta men säkert växa igen.

Så tacka en bonde, inte bara för maten utan även för landskapet.

Vad är det med karlar och dra åt så in i bängen?!

Lördagen började med en tidig morgon på Borta-gården. Min helg där nu.

C åkte också iväg på jobb på morgonkvisten innan jag kom hem.

Efter en förmiddagskopp så var det bara att sadla om till hemmajobb. Lilla P hängde med mig och ut medans Lillasyster var inne med farmor och farfar.

Vi har lyxen att ha svärföräldrar här nu och det underlättar SÅ i många situationer. Och såklart så hade saker och ting löst sig ändå men som sagt lite enklare blir det. Lilla P går bättre att ha med än en snart 2åring när man ska in och ut ur traktorn, öppna och stänga grindar osv. Tänker att hade de inte varit här så hade jag gjort detta jobb medan Hedvig sov lunch men nu hade möjlighet att göra det tidigare.

La ut denna på instagram… Fick genast svar från några kvinnor med hög igenkänningsfaktor!

Men efter lite hjälp av verktyg kunde vi fortsätta.

Halmade och körde några balar till djuren.

Och så måste ni få se lite mer av Nallelurv! Alltså så långhårig! Visst får de lite längre päls på vintern när de vistas ute men en kalv med denna hårlängd är något utöver det vanliga! Kolla på svanens liksom, det ser jättetokigt ut!

Snäll, lugn och go är han också till skillnad från de andra yrbollarna som diar sina mammor.

När vi var klara så åkte vi en liten sväng allihopa till Gammelmormor och hälsade på. En liten fika där och med två bilar dit så kunde svärisar och barn åka hem och jag åka direkt till Borta-gården för eftermiddagspasset.

Och nu är det kväller. Jag sitter och lyssnar på min sons djupa andetag efter att han somnat på fem minuter ikväll. Svägerskan med familj har varit här ikväll också och ätit mat med oss.

Jag längtar efter min C som jag hoppas snart ska rulla in på gården. Vi har gått omlott varandra och igår sågs vi inte alls och inte på hela dagen idag heller.

Så jag ska gå ner och göra svärisarna sällskap.

Trevlig kväll!

Knäpptjur varvat med stadsflärd

Såhär såg det ut när jag och Lilla P kom ut till lagårn igår. C hade halmat upp så fint och hela gänget hade lunchvila såg det ut som.

Och detta lilla Nallelurv! Seer ni hur söt?! Mer fluffig än de andra och en svans som nästan ser ut som en hästsvans av allt hår!

Lillasyrran sov i vagnen och vi hjälptes åt att sortera om lite djur. Separera ko och kalv som gått tillsamman i sex månader bla. Tre tjurkalvar som skulle flyttas över till tjuravdelningen och det gick fint så när som på en tjur. Helt knäpp i huvudet! Ibland dyker det upp såna knäppisar som är så stressade och förvildade att de knappt går att hantera. Man kan ju det här med att styra kor och kan i de flesta fall läsa av deras nästa move men dessa har inget vett och är såna som faktiskt springer över dig om du står i vägen (annars viker kor åt sidan om du visar dig starkast)! Då denne unge herre bara är sex månader så provade jag att ”vinna” i rang och inte flytta på mig när han kom och sprang på foderbordet (dit han hade hoppat igenom en grind för att komma!) men han sprang alltså på mig och trots att han ser liten ut så är det ändå ett par hundra kilo muskler i full fart så HAN flyttade på MIG om man säger så. Men ingen fara, det var ju ”bara” en kalv och ingen gjorde illa sig.

Efter några vändor där fram och tillbaka över grindar och likande så sprang han rätt och hamnade med de andra.

En med det här lynnet är inte önskvärt, inte kul alls i hantering och han stressar även upp de andra. Så han blir nog inte så långlivad om man säger så.

När djuren sen var rätt sorterade öppnade vi upp portarna så de stora gänget fick komma ut, i snön!

Så det blev ett litet vintersläpp! Hopp och studs såklart.

Där under tiden då mörkret föll gav sig jag och Kajsa ut på en springtur. Invigde mina nya vinterlöparbyxor som jag suktat efter och som jag fick av min kära syster i julklapp! Jag ska visa de fina sedan, lite svår att få till en bra bild i mörkret när jag kom tillbaka.

Och idag bröt vi av bondelivet med att åka till stan med barn och svärmor. Så himla trevligt och omväxlande med fina kappan och kika i butiker.

Så nöjd över turen då det som behövdes inhandlades och så hittade även mamman något till sig själv på rean – kors i taket!

Och nu är det hög tid att sova då väckaren ringer tidigt och kossorna på Borta-gården kallar.

Sista morgonen för detta år! Godnatt ✨