Kategori: Bondelivet

Mamma och pappa kom hit en sväng idag. Mamma tog med Kajsa på en springtur. Hon får inte riktigt utlopp för hennes energi som hon ska nu. De små promenaderna är inte tillräckligt för ett energiknippe som henne. Så idag fick hon springa i drivsnö och storm, hon ligger här och sover gott nu, skönt att se.

De fick fika sen tog jag tag i penseln igen. Byrån har fått sitt sista lager färg och även några ramar som jag köpta på loppis i somras. Några bilder ska bli tavlor.
Jag har börjat packat BB-väskan också! Åå det är så spännande nu, så nära!

Tänk vad tiden har gått fort nu på slutet. Helt plötsligt är vi nästan framme. Det är klart att det kan dröja ett bra tag innan det blir av men det är inom sikte ändå. Lillunge därinne, vi längtar efter dig.

C gick ut till lagårn. Jag gick ner och seminerade två kossor. Jag hade maten klar när han kom in. Idag, rödspättafilé med pesto och kokt potatis. Supergott! Jag älskar att det finns tid att laga mat. Nu ska jag bara bli bättre på att laga mera mat, större portioner så man kan frysa in. Skönt att ha färdigt när bäbis kommer.

Nu har vi haft soffläge en stund och nu är det dags att sova.

Godnatt!

Imorse gick jag ut och hjälpte C lite. Det behövdes blanda foder på morgonen så jag gjorde det. 

Småkvigorna har hittat på hyss och lyckats slagit på tändningen på lilltraktorn. Deras tungor kan åstadkomma i princip vad som helst… Så, den är stendöd och startkablarna fungerar inte. Förstår inte varför, de är lite rost så jag åkte in och köpte nya och hoppas att det kan vara det. 

Nu gör jag ”kväll” från gårdsarbete. C är himla hård med att jag inte ska jobba. Jag erbjuder mig att hjälpa till men får oftast ett nej. -Du ska ta det lugnt och vila. Visst det är väl så men det är svårt. Svårt att se han jobba, ta varje mjölkpass och göra allt runt omkring, jag får så dåligt samvete. Men jag får inte tänka så, även fast det är svårt. Det är bara att inse att jag kan inte jobbs som vanligt, trots att jag mår bra. Och man vill ju absolut inte riskera något, att det ska bli nått tok för att man jobbar för hårt eller att det händer något ”på jobbet”. 

Så vi stökar på lite här inne nu resten av dagen. Det ska målas igen, sovas lite kanske och lagas mat. Kanske kan få till ett litet träningspass också. Men inte för höga förväntningar nu! Preggo-mode var det ju.

Hoppas ni har en bra dag!

Godkväll. 

Jag har på allvar börjat dra ner på det här med jobb nu, äntligen. C gör det mesta själv. Det har funkat i några dagar. Hoppas att det kan få hålla i sig, drängen ska få ett schema så C blir avlastad nu framöver och så hoppas vi på att det inte jävlas så mycket. Det ska vara milt ett tag till och det jublar vi för! 

Trots det milda vädret så kan det ju hända saker ändå. Som idag, punktering på mixervagnen. Den går ju bara de där 40 metrarna fram och tillbaka på samma spår dag ut och dag in så vad som hände just idag är det ingen som vet. Punka blev det i alla fall och det var ingen lätt match att få bort det däcket. Det har väl säkert aldrig någonsin blivit borttaget så det satt som berg kan man säga. Men till slut efter mycket slit var det löst och jag for iväg till däckverkstaden. Satte ett kors i taket att det hände denna lilla svarta klämdag mellan röda dagar och helg och allt som flyter samman de här veckorna. Vilken kris om det skulle vara stängt! Vagnen går ju två gånger om dagen så kossorna får mat. Men nu hade vi tur så däcket blev fixat. Lite bökigt att få tillbaka det också men till slut var det på plats igen. 

C mjölkade och jag och magen gick in. Jag har dragit fram en byrå  som stått i ett rum här till ingen nytta som ska målas och fräschas upp och användas som Bäbis garderob och annat smått och gott som hör lillen till. Ikväll målade jag över kvistarna med kvistlack och det fick räcka. Efter att ha varit igång och ”hjälpt” C idag, målat och städat lite inne tog krafterna slut. En sak i taget helt enkelt har jag ju äntligen lärt mig, att inte ha för många järn i elden samtidigt eller en plan att hinna med så mycket som möjligt. Nu är vi inne på högpreggo-mode. Jag gör det jag orkar och hinner och så nöjer jag mig med det.

Nu är det sovdags. C slumrar redan bredvid mig, och jag bli sömnigare och sömnigare av hans djupa andetag, så godnatt säger jag med.

Vad hjälplös jag kände mig idag. När C slet och slet för att få bort bultarna och jag inget annat kunde göra än att titta på. Men får ändå inse att jag faktiskt var till hjälp också. Allt runt omkring. Styrde traktorn, lämnade och hämtade däcket, problemlösning och sällskap såklart.