Kategori: Bondelivet

Vardagspussel

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Träning

Åh, hej.

Här är det fullt upp, som det brukar. Med både hemma-jobb, borta-jobb och vardagspussel.

I måndags började min dag såhär;

Gröt med hemmagjord äppelmos. Det var ju slut på havregryn i huset! Så jag gjorde graham som vanligt och det funkade ju med äppelmos det också, men det det bästa är ändå havregryn.

Sedan hade vi en hemmadag allihopa. Det var stängningsdag på dagis så Lilla P var hemma och jag likaså. Vi gick ut hela lilla familjen på förmiddagen och grejade, städade i och kring lagårn. Lilla P fick åka både stor och liten traktor och hjälpte till att bära små brädor och så.

Sedan åts det lunch och den Lilla gick och la sig i vagnen. Mamman och pappan fortsatte att greja på gården och körde även balar till korna.

Och idag klev jag upp tidigt och åkte iväg till Borta-gården. En heldag där och sedan hem och hämta Lilla P på dagis. En snabbis på affärn så vi kunde koka ihop nån middag, rödbetssoppa fick det bli.

En kvällstur med vagnen med raska steg och viktkuddar på fötterna. Kanon när jag inte vill springa med tunga vagnen men ändå få upp mer flås och få ut mer av en promenad. Väl hemma ett styrkepass på yogamattan med lite vikter.

Och nu är det dags för sängen. Imorgon väntar Borta-jobb igen. Godnatt!

Kanske en vänding.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Lilla P 1 år, Träning

Puh!

Kväll, nyduschad och pustar ut i soffan.

Det blev en liten sovmorgon imorse i alla fall. Inte 05.20 som i vanliga fall då det är jobb på Borta-gården utan 07. C åkte iväg då för några dagars körning på en annan gård där de behövde en chaufför under skörden. Så det betydde alltså att jag skjutsade Lilla P på dagis efter att vi ätit frukost och så och efter det kunde jag åka iväg på jobbet.

Full rulle på gården och så hem igen, stressad som vanligt för att hinna hämta den Lilla i tid. Vi åkte hem och åt middag bara vi två. Sen gick vi ut. I härlig kvällssol och riktigt skönt i luften. Vi hoppade in i Brum-Brum, ni vet, vår nygamla John Deere 3650 som jag är så kär i. Bar ihop lite balar uppe i byn och utfodrade sen djuren både här och där.

Lilla P sitter så himla nöjd där bredvid mig i traktorn. Bara sitter och tittar, kan skratta till när det guppar ordentligt och för det är ju jäätteroligt!

Men det är också rätt sövande att åka traktor. Speciellt efter maten och det inte är allt för långt till läggdags.

Ha la ner sig där, på mjukt balnät och somnade till slut en liten kort stund när vi skumpade runt på gården med en bal på spjutet påväg till kossorna. Med armen under huvudet, min lilla bondunge.

Men han väcktes (tokig tid att somna på..) och så var han med igen när den sista balen kördes, När djuren var nöjda med mat så tog vi kväll. Lilla P hoppade i pyjamas och mössa, tog välleflaskan och ”Raffis” och gosade ner sig ute i vagnen. Ingen prommis för mamman utan bara vaggade den Lilla till sömns. Ett litet träningspass inne fick jag till i alla fall.

Och nu, som sagt nyduschad, kvällsfikat och en lugn stund. Rätt nöjd med dagen ändå, hållit igång hela dagen. Annars brukar energin vara heelt slut efter middagen och det är svårt att ta sig för nånting trots att man har massor man vill göra! Men hushållet har liksom varit nog med plock, städ och tvätt där jag avskyr att halka efter. Kanske, kanske är detta en vändpunkt i tröttheten nu? Jag hoppas innerligt! Med Lilla P höll det ju i sig hela vägen, men hoppas kan man ju.

Mer om första tiden med litet hjärta i magen kommer, men nu är jag rätt uttankad så jag ska gå och lägga mig nu. 

Godkväll och godnatt!

Roadtrip

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Ledig, Lilla P 1 år

Vi har varit på roadtrip idag.
C gick ut en sväng på morgonen, eller tidig förmiddag för oss egentligen. Sådär strax före sju. Mjölkade några kor och fixade lite annat.
Jag hade innemorgon med Lilla P. Vi läste morgonbok, åt gröt och badade. Och när pappan kom in gjorde vi oss iordning för att åka iväg. Vi styrde kosan söderut. Stannade i Birsta för lunch innan vi fortsatte inåt landet en liten bit. Där hälsade vi på bonden som köpt vårat kviggäng. De dräktiga. Vi lämnade kokorten som vi glömde skicka med kvigorna när de åkte hemifrån. Varje ko har ett eget kokort. Det är som ett ID kan man säga. Där står all information om djuret. Födelsedatum, härstamning flera generationer tillbaka och så fylls det i varje seminering och varje kalv kossan fått och så.
Vi passade såklart på att gå och hälsa på våra tjejer i lagårn. Så roligt att se hur de har det. Han har mycket djur den här bonden så vi fick inte en skymt av alla men de flesta och de såg ut att trivas bra.

Någon annan som trivs bra bland kossorna är vår Lilla bondunge. Han blir som extas när vi går bland kossorna. Han klappar, pekar och pratar på sitt lilla vis.

Klättra på grindar busade han till det med också (lugn gammelmormor, pappan har stenkoll på pojken!) och här tittar han fascinerat på en traktor som kommer åkandes.

Och när vi hade pratat klart med både bonde och kvigor där så styrde vi till nästa ställe.
Självklart fanns det djur här med! Men av det andra könet. Elin och Daniel har tjuruppfödning. Så vi fick en rundtur där med. Och lyxigast av allt så blev vi bjudna på supergod middag! Vi har hela dagen fått påminna oss om att vi inte behöver stressa. Vi behöver inte skynda oss hem till mjölkningen. Vi kan faktiskt tacka ja till middag bara sådär!
Lilla P blev dunderuppassad av tre barn och det fann han sig i direkt. Superkul att leka med stora barn ju!

Och så blev han introducerad av en sån där platt, typ superstor smartphone, padda heter det visst. En sån som mamman och pappan inte har och sånt som vi knappt har visat vår lille. Men det var en höjdare att få klicka på bilder och ljud!

Jättetrevlig kväll med så fina, goa människor! Roligt att vi äntligen kunde ses och tusen tack för god mat och till och med speciallagad mat till Lilla P!

Nu sitter vi i bilen påväg hem. Snart hemma faktiskt. C kör och den lilla sover gott efter en dag med både kossor och barn.

Ja vi är verkligen påväg in i en helt ny värld. Med tider att inte passa och inte behöva stressa hem. Det tar nog ett tag innan vi vant oss med det här… Trevlig kväll!

Sista och första gänget.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Ledig

Igår gick jag upp strax efter sju för att mjölka, och inte för att jag försov mig. Vi kör på bara en mjölkning om dagen nu. Och det finns ju ingen anledning att kliva upp kl. 05.
Resten av dagen så gjorde vi typ ingenting. Så.himla.skönt. Inga måsten. Till och med jag gjorde knappt nånting inne. Gosade med en feberbäbis, kollade serier som vi annars knappt har tid med och bara va. Såna dagar existerar ju knappt på denna gård i vanliga fall. Så vi passar på att ta en sån när man kan nu.

C gick ut en sväng på kvällen för att trycka in foder och halma och lite sånt.

Idag har jag mjölkat nu på morgonen, 10 kor bara. Och så har vi lastat det dräktiga kviggänget på en bil som ska åka en liten bit söderut till en ny gård.

Och nu har vi gröten i magen och snart ska vi lasta på de sista fyra korna som ska till grannbonden. Sedan är det klart. Då har alla djur ska lämna gården åkt. Vi kommer att ha kvar åtta stycken tror jag att det blir och så hela skaran kvigor från lillkalven till semineringsklar. Men de ska inte semineras utan slaktas bort nu eftersom. Så himla tragiskt ändå. Vi har en jättefin kviggrupp nu avelsmässigt och att inte få fortsätta på dom utan bara slakta bort känns förjävligt rent ut sagt. Allt avelsarbete förgäves.

Men men, vi ska vara glada att vi fått de mesta av djuren såld till liv och bara de som är utslagskor har fått gå till slakt. Och så måste vi ju få någon slags inkomst lite här framöver så det passar ju bra att kunna skicka lite djur eftersom, innan vi byggt upp nån köttbesättning.

Så jag måste ju visa första bilderna på våra nya gårdsmedlemmar för er! 20 stycken såna här lurviga, kompakta tjoppar går nu omkring här hos oss.

Nu är det nära. En jobbig dag.

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Alltså vilken dag.
Och då menar jag inte den fantastiska solen. Den har vi inte alls kunnat njuta av. Jag klev upp imorse och mjölkade och kl. 07 lastades ett gäng kor på slaktbilen. Bilen hade sovit på gården inatt för igårvkväll kom han nämligen med ett gäng nya småtjejer. Efter en helt galet stressig dag igår kunde vi till slut välkomna de nya på kvällen. Små söta, kompakta lurvbollar. Just då kändes det superroligt att ta emot de nya gårdsmedlemmarna men idag har hjärtesorgen haft övertag.
Efter att slaktkorna åkt lastades nästa gäng. Ett till gäng till grannbonden. En storfavorit gick på vagnen och där brast det. Efter det har tårarna strömmat och bränt bakom ögonen hela dagen. Det är den bilden jag har sett framför mig. Att den dagen vi lägger ner ser jag henne gå på bilen. Det gör ont. Man får ju försöka se det positivt, att hon är såld till liv och inte slakt och att hon är nära. Men ändå. Det är ju mina kor! Det är inte jag som kommer att mjölka, ha koll, bestämma tjur osv längre.

Redo att åka från gården…

C körde traktorn och jag och Lilla P tog bilen. Vi ville ju vara med när de kom till sitt nya hem.
Allt gick jättebra med transporten och installningen så det var ju också skönt.

Lilla P tycker kossorna är helkul! Jag är glad att vi kommer att ha djur på gården, även fast det inte är mjölkkor så växer han upp bland kor och djur. Något jag värderar högt och något som jag alltid har drömt och hoppas på.

Och nu sitter jag här, har precis nattat en Liten lite tidigare än vanligt då han är febrig. Den här tiden ska mjölkpumpen gå men ikväll är den tyst. Första gången vi hoppar över en hel mjölkning. Det är några kvar i lagårn men det kommer att räcka med en mjölkning om dagen nu. Det känns så himla konstigt och jättesnart behövs det inte alls. Då är pumpen tyst för gott.
Å nu bränner tårarna igen. Jäkla skit vad arg jag är! Vi VILL inte det här! Att det ska vara så jäkla omöjligt att få betalt för det vi gör?! Att producera livsmedel! Men istället blir det såhär. Att vi måste ge upp nånting vi älskar. Vi vet ju att det här är det rätta och enda beslutet för oss. Men att det är det rätta betyder inte att det blir lättare.

C är ute och grejar. Ja har ingen lust till nånting. Har gosat med min feberunge och lagat mat till han och oss. Men speciellt hungrig är jag inte heller.

Det blir väl lättare. Vi har en till dag att se som riktigt tung och det är den dagen vi mjölkar för absolut sista gången. Och när det blir vet jag inte. Det kan vara fyra dagar eller två veckor men att den är nära, det vet vi.