C åkte tidigt imorse på borta-jobb.
Jag och kidsen hoppade in i traktorn efter gröfrukosten och körde några lass balar.
Ja efter att hönsen fått lite gotta till frukost och plockat ägg, och fiskat i vattenpölar och så.
Den här mamman är lite känslig för det här med färgkombinationer. Det måste passa ihop helt enkelt. Och något som skär sig något så ohyggligt att jag nästan faktiskt mår illa är orange och blått tillsammans. Något som blivit väldigt inne de senaste åren. Oförståeligt i mina ögon. MEN nu är det så att jag köpt något fullt medvetet med just dessa kombinationer och hjälp så det tog emot. Men då de inte fanns storleken i någon annan färg så blev det helt enkelt så. Lilla Ps nya regnjacka från Lager 157. Den jag var ute efter på gårdagens stadstur. Bra pris men något fel färg. Jag får helt enkelt vänja mig!
Så efter några lass så var det lunchdags. In för mat. Lilla P hoppade sedan i vagnen för sovning och Bäbisen hade sovit förmiddag och hade vakentid så hon fick vara med farfar. Jag gick alltså ut helt tomhänt (!), hoppade in i traktorn och körde några lass igen.
In när Lilla P vaknat och syrran hungrig. Mellis. Och efter den pausen så hoppade vi alla tre in igen och körde, de sista lassen!
När vi svänger in på gården där med något av lassen så ser vi en helt färsk liten kalv! Mamma-ko har legat kloss mot grinden och kalvat så kalven hamnat utanför! Perfekt tycker jag då jag då kan sätta öronmärken i kalvens öron på en gång i lugn och ro utan att ha mamman i närheten som var en av köttkorna. Men herregud säger jag bara. Jag började tvivla på de höga grindarna där ett tag. Kossan skulle ta mig. Riktigt ta mig, hade det varit lägre grindar hade hon hoppat eller en vekare grind och hon hade kört rätt igenom. SÅ himla läskigt, aldrig någonsin varit med om en ko som varit SÅ beskyddande om sin kalv. Det är detta som är så farligt!! En ko med kalv är i många fall farligare än en tjur. Jag trog undan kalven bakom porten så kossan inte såg oss och märkte där den nyfödda i lugn och ro. Sedan gick jag på andra sidan gaveln och snabbt som ögat skjutsade in kalven under grinden in i skrapgången. Mamma-ko stod på andra sidan och stirrade där kalven försvunnit men så fort hon såg kalven kom hon springande och gav mig en stor prust!
Med lite hög puls satte jag mig i traktorn igen för att hämta det sista uppe i byn och när jag ställer ner den sista balen på vagnen så går stödbenet på vagnen sönder och draget åker i backen. Alltså huur typiskt?! Hem med tom traktor och hämta någraa brädstumpar, som Lilla P nöjt fick hålla i.
Här gäspas det från båda barn som börjar tycka att det är färdigåkt traktor för idag.
Latade av några balar men hade kvar de längst bak så vagnen blev baktung och vinklades upp. Höll emot med en bal så den inte slog bakut helt och så hoppade mamman ut i spöregn och pallade upp med brädorna innan lasset lastades på igen och vagnen kunde kopplas på.
Pappan kom hem i samma veva. Klockan över middagstid så hungrig utan att ha tänkt ut någon mat. Farfarn åkte och hämtade hämtmat. Så en ”pizzamacka” blev det till middag. En sån där sallad i sprött bröd.
Pappan somnade när Lilla P nattades och han verkar inte ska komma ner något mer ikväll.
En tur ut för att vattna i växthuset vilket känns helt tokigt när det regnat flera dagar, men det regnar ju inte in i växthuset! Några blommor har kommit på tomatplanten och det växer i pallkragarna.
Jag tänkte försöka komma i säng i tid ikväll också, så en tekopp nu sedan är det godnatt!
Mitt liv som bonde 