Denna vecka började med en heldag med saker på schemat. Kidsen skjutsades på föris och sedan raka spåret till MVC för koll av Liten i magen. Två flugor i en smäll blev det där då tandläkaren inte är långt därifrån och lagom efter en handling på affären så hade jag kontroll av tänder. Grönt ljus i både mage och mun!
Hem för att hämta upp mannen och sedan iväg på nästa möte. Lrf-konsult och bokslut. Det är med lättade axlar vi gör bokslut i år efter kämpiga år med verksamhetsomställning (mjölk till kött).
Väl hemma sedan byte från fina kappan till skitiga gårdskläder och ut till lagårn för lite djurflytt. Där jag självklart är försiktig med min mage. Det är C som får springa bland djuren och jag stå och peka på sidan om, typ!
Bädden är utkörd igen efter en bara några veckors användning då vi i panik måste ta in djuren. Men ut med det igen för elektrikern som nu satt upp en till rad med lampor.
Så nu är de grupperade lite mer som det ska vara. Alla kor med småkalvar är äntligen på rätt avdelningen (där småpluttarna inte kan krypa ut på foderbordet som några gör stup i kvarten…) och några kalvar är skilda från sina mammor som är över 6 månader.
Så nu lyssnar vi på koskrikande några dagar. Usch jag tycker detta är värre än med mjölkkorna. När vi skiljde ko från kalv efter något/några dygn. De bryr sig knappt. Men nu! När de gått ihop, diat och knutit ett starkt band under ett helt halvår tycker jag det skär i hjärtat att lyssna på sakna-ropen…
Men, de är ju stora och behöver inte mjölken längre så det är bara att göra det och gå med hörselkåpor i lagrån.
Idag har också varit hemmadag för C och han har halmat och ställt fram balar inför några dagar nu på borta-jobb.
Så nu har vi pussat han hejdå och intagit kvällsläge här.
För ett tag sedan tog vi in ALLA djur. Ett gäng har ju fått vara inne ett tag men nu kändes det som de bara måste få komma in. Det blir blötare och blötare ute men vi har liksom inte haft en färdig lagård att ta in dem i. Men nu har alltså alla djur fått komma under tak men på väldigt provisorisk yta än så länge. Eftersom att all vatten och el dras om på nytt så har vi fått ställa ut badkar och fylla manuellt med vatten som jag nämnt tidigare. Det har prioriterats hos snickare och rörmockare att få klart detta så fort som möjligt och nu äntligen. I torsdags skvalpade det i vattenkopparna igen!
Halleluja!
Även en rad med lampor blev klar och det lyser nu mer än bara den provisoriska lampan som är uppsatt så det inte blir helt svart för kossamu på natten, eller typ 2/3 av dygnet som det ser ut nu…
Så det händer grejer. På måndag ska en till lysrad upp och då måste det tömmas en bädd där kossorna går nu för att elektrikern ska komma åt så det för bli morgondagens göra.
När det är klart så är faktiskt en del klar i lagårn då! Där vi kan gruppera lite djur med eget foderbord och vattenkoppar. Och komma åt att ströa med halmrivaren och så, början på lite ordning!
C kom hem igår efter tre dygn borta. Jag åkte och fredagshandlade på affären, själv. Det kändes som lite av en lyxstund för denna mamma.
Och idag har vi grejat här hemma. Familjen har varit många timmar ute i gegg och duggregn. Utfodrat och städat ut lite ur gammla lon som ska rivas så småningom här.
Pappa C har gått ut igen nu här i eftermiddag och halmar åt djuren innan vi tar kväll i huset.
När jag nu gick ifrån borta-jobbet så tänkte jag att åå så mycket tid det kommer att finnas nu! Jag har flera små projekt att ta itu med innan bebis kommer och äntligen får jag tid till det!
Men alltså, det har lite trögstartat om man säger så. Våra färbenade bilar till att börja med. De är trasiga på olika vis. Så en bil har vi just nu, som C haft hela sommaren och som andra bil men som vi nu måste fortsätta ha till vår riktiga är lagad. Vilket nu innebär att när han jobbar borta och sover över två och tre nätter så är vi ganska strandade här på gården jag och barn. Vilket inte gör så mycket egentligen, jag älskar ju att bara vara hemma. Så nu första veckan så har jag varit hemma med barnen i princip varje dag. Och det blir ju lite av en ny rutin att komma in i. Jag slappnar av på ett helt nytt sätt. Vilket i sig är jättebra men planerarhjärnan får lite utmaning.
Har man begränsat med tid hela tiden så får man en rutin, ett flow i det hela. Man ”måste” för det finns inte tid ”lite senare” för då är det natt och morgonen därpå är det iväg på jobb igen.
Så jag tror att det är mycket det nu, att ”äsch, jag har ju hela dagen på mig att städa undan, dammsuga, torka golv”… Som verkligen behövs just nu och lilla städmänniskan i mig blev också glad då mer tid hemma vankades och man kan hålla efter på en annat sätt. Ha!
Nu vaknar vi och äter frukost, myser runt i morgonrock länge. Barnen kollar på morgontv eller leker. Vi går ut på förmiddagen och drar ut den milslånga (typ) vattenslangen och fyller upp badkar till djuren. Detta bestyr är det viktigaste på hela dagen, vatten till djuren. Barnen har också hittat en ny favoritplats att vistas på och det är bland spillvirke i ladugården.
Det mäts och ritas och byggs dörrar. ”Så behöver inte snickarna göra det på måndag, mamma” Perfekt älsklingar svara jag.
Sedan blir det sen lunch. Då jag inte riktigt bryr mig om vad klockan är hela tiden så visar det sig att vi alltid är ute längre än väntat. In för matpåfyllning och sedan en vilostund. Hedvig sover vagnen och Pontus får antingen en lyxstund framför ett favoritprogram eller så leker han i lugn och ro med sitt utan att bli störd av en virvlande lillasyster överallt.
Och sen är det kolsvart ute. Energin blir inte på topp och de där rummen på övervåningen jag ska ta itu med känns väldigt tunga. Men vi går upp. Flyttar lite saker, barnen har superkul och leker och vips så är det dags för middag igen och där har all energi för dagen sedan tagit slut. Myser en stund innan läggning, läser bok och nattar små.
Preggotrött, mörkret och att inte riktigt ha kommit in i den nya vardagen.
Men jag gillar det ändå. För att måstena och kraven har sänkts avsevärt. Vi tar dagen som den kommer och så får det vara så. Vilken lyx ju ändå, att ha det så. C försöker ju ställa så mycket som möjligt också innan han åker iväg, med halmning och utfodring och så vilket är guld värt. Men det är klart att det behövs köras nån bal ibland och så det där himla vattnet som dagligen måste ut till 70 djur… Men vi är hoppfulla om att det kan bli vatten i kopparna denna vecka!
Nu har C kommit hem också efter att ha spenderat helgen på Borta-jobbet. Så nu vankas två hela dagar hemma, det ser vi fram emot.
Alltså denna vecka. Levt som gräsänka i fler dagar än vanligt, bilar har krånglat något så kopiöst för att oss men att få till med att C fick vara ”långborta” och vi fick låna en bil löste hela problemet, för nu.
Sen att en rörflenleverans (liknande halm) såklart också skulle tryckas in denna vecka mitt på dagen igår gjorde liksom att det blev skrattretande. Pusslandet alltså. Hem från borta-jobb med chefens traktor så det gjorde det hundra gånger lättare att lasta av (snäll chef man har hör ni!) och sedan tillbaka till lagrån igen.
Hade allt detta bara kunnat vänta till nästa vecka så har det inte blivit lika panik med allt. Eftersom att jag faktiskt jobbade min sista dag igår och kommer faktiskt från och med nu vara hemma.
En konstig känsla men också så skön. Som att axlarna sänks ett par centimeter. Mindre stress att rodda i vardagen. Och nu på slutet har jag börjat känna mig gravid. Surprise! Efter en arbetsdag säger höfterna sitt. Fler och fler moment i ladugården som inte känns bra att göra att göra så att gå nu känns väldigt befogat.
Så nu är det ”bara” vardagen hemma. Vilket just nu känns som en dans på rosor i jämförelse hur det varit den sista tiden.
Vi har en tillsammanshelg nu att se fram emot. Men idag ska barnen iväg på vift, på varsitt håll! Lilla P ska på livets första barnkalas utan föräldrar och lillasyster ska bli upphämtad av mormor och ha lite egentid med henne på vintermarknad! Helt plötsligt var vi själva utan barn ett par timmar och vi kommer då att passa på att flytta om lite djur här hemma.
En intensiv sista vecka med andra ord men nu ska jag försöka lägga in en lägre växel och lägga fokus på att baka klart en bäbis. Två månader kvar men man kan ju aldrig veta när den lille tänkt att komma till oss. Det är lite väl spännande med det där årsskiftet som ligger där precis när mina andra barn valt att komma, lite före utsatt datum… Så antingen blir det en julbäbis, nyårsbäbis eller så vill den stanna över och kommer närmare Pontus födelsedag. Ja den har några stora datum att kryssa mellan! Spänningen är olidlig!
Pappa C har jobbhelg på Borta-gården men från och med nu så har han ett annat typ av schema som förhoppningsvis gör att han kommer att få lite mera hemmatid. Det har varit galna månader men också bra att det finns jobb och timmarna har behövts i sommar och höst. Men från och med att djuren stallas in så krävs lite mera jobb här hemma också och jag med växande mage som ska börja ta det lite lugnt måste få lite avlastning.
Men igår fick vi besök av min kära söderut-kusin Linnéa. Vi hade en supermysig dag och pratade ikapp om livet, så som vi alltid gör eftersom att det ofta är långt mellan gångerna vi ses. Underbara vän!
Småfixet med att köra en bal och fylla på vattenkar ingick såklart innan vi gjorde kväll.
Idag är det flera kallgrader här på morgonen. Men solen skiner så det blir nog en liten utflykt tillsammans med mormorn.
November alltså. Den gråa månaden. Kallare grader på ingång. Jag är inget fan av denna månad. Men just i år känns det mer okej och förväntansfullt än vanligt. För jag kommer att jobba min sista vecka och sedan fokusera på att baka klart en bäbis (med två månader till godo), titta på bygget och förhoppningsvis stalla in djur mera permanent i renoverad ladugård.
Mitt liv som bonde 