Rörflen, strö och VIP-grupp.

Å så bäddarna växer alltså. Mycket strö går det åt denna milda, fuktiga vinter. Ett lass till med rörflen kom igår för att klara oss hela säsongen.

Bil och släp från Umeå kom på morgonen.
Som såklart engagerade hela familjen.

Vi har köpt just rörflen de senaste åren. För det första är det billigare än halm och det funkar riktigt bra tycker vi att ströa med. Rörflen är ett storväxt gräs med stora, styva, raka strån med breda blad. Det kan används som foder och som strö. Knappt hört talas om det förrän ett par år sedan när vi fick tipset att ströa med det. Vi varvar då med rörflen och ströbalarna vi har, förvuxet gräs vi skördat själva. Gräset vi skördar är inte optimalt att ströa med då det blir blötare fortare och inte har samma uppsugningsförmåga som halm eller liknande. Men det funkar helt okej att blanda och det betyder att vi kan hålla kostnaden nere istället för att måsta köpa in precis allt strö.

Här är det ströat med höströ på ”lilla” bädden som vi körde ut och tömde för ett par veckor sedan.

Här bor de två mjölkkorna som är kvar. Två favoriter. De har en liten VIP-avdelning kan man säga. Bara dom två tillsammans. De har inte lika lätt att hålla hullet som tjocka köttkor. Det märks tydligt att de är av olika ras och är avlad till olika saker. Att gå med en mjölkslukande kalv tar tydligen hårdare än att jobba som mjölkko! Så när de nu inte har några kalvar får de två gå i lag med lite bättre foder så de har chans att lägga på sig lite.

Den enorma balhögen med matbalar börjar sina, men vi boorde ska klara oss med just mat till djuren även denna säsong.

Vi hade C hemma igår. Gårdsbestyr såklart. Ströade med det nya rörflenet och grillade korv till lunch ute på gården.

Idag är läget lugnt i lagårn och ett frisörbesök väntar för de två större barnen med långa hår här hos vår lokala lilla frissa. Så vi behöver inte ens lämna vår bygd i dessa coronatider, det känns gott.

Ha en fortsatt fin dag!

Det sitter i kroppen på femåringen.

Där, i lilla hjullastaren sitter femåringen och är nöjdast på jorden. När han får vara med och jobba, helst av allt köra själv, då är han i sitt esse. Det liksom sitter i kroppen på han!

Många gånger jag och C har stått med gapande munnar då han kopplar om till skopa eller trixar ut en bal ur balhögen. Självklart under ständig uppsikt och denna maskin kan man ställa så den går saakta.

Men det är så härligt att se, för det första hur han bara kan. Han har ju suttit med x- antal timmar genom sina små år i livet och har väl sett tusen gånger hur vi gör saker och ting. Sånt som vi inte tänker på att tar han in, suget åt sig som en svamp! Och för det andra hur det lyser i ögonen på pojken när han kör, fullt fokus och absolut älskar det!

Lillasyster är ju också gärna med såklart men på tok för liten för att köra såklart, sitta i knät och styra får man börja med!

Idag har vi tagit paus från gårdsjobb och varit på utflykt med mormor och morfar. Åkt pulka, fikat och vilat näsan mot solen. Njutbart alltihop!

Lättnattade barn med många steg i benen och nu lördagsmys i soffan med bäbis och svärfar som är här hos oss. Imorgon kommer C hem igen och det längtar vi såklart efter. Trevlig kväll!

Ganska som vanligt, inte en kotte.

Vill börja med att säga TACK för den otroliga responsen på mitt förra inlägg! Blir så glad när ni delar vidare budskapet så fler kan få ta del av det. För det är viktigt, särkilt i tider som dessa, då måste vi börja fundera på grunderna i samhället. Varav en grundpelare är MAT. Det vi ALLA behöver, flera gånger om dagen, VARJE dag.

Annars då? Jodå, det rullar på här hemma på gården. Pappan jobbar borta efter en långhelg. En förisdag för de två äldsta gav mig en långpromenad ”runt sjön”. Flera byar passeras och det är vackra vyer både här och där. Älskade hemma. Så glad jag är att bo såhär, särkilt nu. Man behöver inte stöta på någon om man inte vill. Jag var ute och gick i drygt en timme och såg inte en kotte.

Här är läget ganska lugnt i coronatider, än så länge. Vi lever på ganska som vanligt här på gården.

Kajsa hänger med sina ko-mpisar.

Idag har C en hemmadag så vi ska väl ha en typisk sådan. Göra lagårn tillsammans och greja på här hemma.

Kopplingen till självförsörjningsgraden?

Kan det vara nu det händer?

Kan det vara nu Sverige börjar förstå vad ordet självförsörjningsgrad betyder? Kopplingen mellan lantbruk och mat på bordet?

Med detta virus kommer osäkerheten. Folk börjar bunkra. Och varför bunkrar man? Jo för det första att man är väl rädd att bli isolerad och inte kommer ut till affären och för det andra för att maten ska ta slut.

Säg att det går så långt att Sverige måste stänga gränserna. Då kommer hyllorna i butikerna att gapa tomma, rätt fort, och inte bli påfyllda igen. För vi har inte mat så det räcker till vår egen befolkning. 50% ligger vår självförsörjningsgrad på. Jämför med Finlands 80% eller att vi för 30 år sedan låg på 75%.

Det kommer snabbt bli ett katastrofläge om vi inte får in mat utifrån, för att dagens livsmedelsproducenter är inte många nog.

Vi måste förstå allvaret i detta. Och förstå att det hänger ihop. De dagliga valen i butiken. Att välja svenskt ökar efterfrågan och en ökad efterfrågan leder till att vi får upp produktionen. Med en högre självförsörjningsgrad minskar vi risken för svält vid en kris. Något som man inte tänker på kan hända i nutid. Men hamnar vi där, med stängda gränser även för livsmedel så tar det inte lång tid innan vi är i nödläge.

Svenskt föder svenskt. Och det i sin tur föder befolkningen. Så välj svenskt för att vi nu och i framtiden ska ha mat i hyllorna.

En skamvrå mindre

Torsdag och C kom hem på morgonen.

Pontus skjutsades på föris. Över två veckor sedan de var på förskolan så han ville leka av sig lite med jämnåriga.

Vi gjorde lagårn, ströade överallt, utfodrande och så.

Tackar säger djuren!

När de där förskoletimmarna gått tog vi fram semmelbullar ur frysen och fikade gófika hela familjen och firade långhelg för pappan.

Vi gick ut för arbetspass nummer två sedan.

Känner ni igen att man kan ha ett sånt där hörn, vrå, rum….som liksom bara inte funkar. ALLT samlas där, av nån himla anledning… Ett av våra skämsvrår ser ni här.

Det tog vi äntligen tag i! Alla hjälptes åt att tömma och städa.

Och när det började skymma var vi klara! Å så skönt, en skämsvrå mindre!

Nu är det typ bara resten av gården där utanför kvar… Men vi skyller på rivningsprojekt som visseligen är helt sant. Man får ta en sak i taget helt enkelt och himla nöjda är vi över det är ett ställe mindre att sucka över.

Idag har vi gjort SAM-ansökan bla och jag har fått mig en springtur helt själv. Lyxens lyx just nu i livet med massa borta-jobbande, djur och en hög med barn!

Nu tar vi fredagkväll och njuter dessa fyra dagar av att ha C på hemmaplan.

Trevlig helg!