En hemmadag för C igår. Vi hade såklart lagårdsjobb med hela familjen då.
En liten docka ligger och väntar på att resten av familjen ska bli klar och ta sig ut.
Vi delade lite på oss och barn så jag blev själv med lagårdssysslor ett tag.
Kajsa passade då på att åka med mig i hjullastaren. Det gäller att haffa åt sig kvalitetstiden med matte när den ges!
För vips så har man ett barn med sig igen som tar den mesta uppmärksamheten. Lilla P hjälper till att ta av plast. Nu med blå färg. Denna blå köper vi in lite dyrare och de pengarna går till cancerfonden. Blå går till prostatacancer, rosa till bröstcancer och gul till barncanser. Fint sätt att bidra tycker jag. Något som man ändå måste köpa in så kan man lägga på en liten slant som bidrar till något så viktigt 💙💗💛.
Jag får ofta frågan vad de andra färgerna på balarna symboliserar. Men det är så att de resterande vit, svart och grön är bara vanlig plast och har inte någon symbolik eller betydelse.
C satt några timmar i en den inlånade grävaren och fortsatte jobbet med den rivna lon. Mycket sortering och städjobb!
Vi gjorde mat och åt gott, hade fredagsmys och sedan var det dags för pappan att åka igen för helgjobb.
Nu sover barn och jag ska ta en lugn kväll i soffan. Vispa grädde och ha lördagsmys!
Dagarna går. Vissa dagar är det små lagårdsuppdrag som gäller och är dagens måste medans andra är läget lugnt och vi hittar på nått annat eller helt enkelt bara tar oss igenom dagen med hemmapyssel.
Som att spontant hänga på Kusin med barn på en isig men fin utetur.
Lite upptäckande som resulterade i en mössa som höll på att försvinna med strömmen, men mamman hann på sekunden fiska upp den (!). Hela vägen var en isbana detta vid en tidpunkt som kan vara lite känslig hos små barn, där kring lunch. Trötta och hungriga på hemvägen.
Mammorna tog minst sagt en utmanade tur! Men det var ju skönt att komma ut i solen, på ett annat ställe och med sällskap.
En annan dag invigde vi fina, braiga eldfatet jag fått av den finaste av vänner på min födelsedag. Så himla bra!
Att två meter från bron göra upp en eld och grilla korv på en pinne till lunch kan bli så himla mysigt. Man behöver inte göra det krångligare än så. Ibland inte ens gå från gården fast det blir lite av ett äventyr ändå.
Det kanske inte är den lugnaste av stunder mitt i alltet när det ska vara hjälp att hålla i korvpinnen här och få ut det sista ur senapsflaskan där. Falukorv bitarna försvinner i ett nafs och nästa ska grillas, det blir ketchup på ungefär allting men så utbrister femåringen mitt i allt; ”Mamma, vad himla mysigt vi har det och titta nu kommer solen också!” Ja då är det liksom värt varenda ketchupfläck.
Och när barnen är mätta och fortsätter med utelek häller mamman upp sitt varma kaffe från termosen och njuter en god stund på den där fällen.
När de större barnen lagt sig för kvällen så tar vi andra två myskväll i soffan. Det har varit några kvällar med magknip nu för den lilla men jag är tacksam vi, än så länge, får sova på nätterna.
Imorgon är det lite saker på schemat, förisdag, valberedningsjobb, och bvc med två av tre barn. Pappan kommer hem imorgonkväll också och har hemmadag på fredag, som jag längtar efter han nu!
Jag ska försöka få till en dusch nu ikväll om liten bäbis tillåter och försöka lägga mig i skaplig tid, vilket betyder gå upp till sängen innan jag somnar i soffan…
Pappa C är hemma och efter frukost gick vi ut hela familjen. Jag gillar när vi gör lagårn hela gänget. När det inte är nån stress och alla får hjälpa till på sitt sätt.
När det var klart på ena sidan var dagens andra uppdrag att tömma ena bädden. Det brukar gå, att köra hela innesäsongen innan djupströbädden måste tömmas och då gör vi det när vi släpper ut korna på bete på våren. Då kan man tömma lagårn i lugn och ro och helt utan djur.
Men med årets milda, fuktiga vinter så går det åt mycket mera strö. Bäddarna bli skitiga så fort i denna luft mot om det varit kallare så mer behöver man ströa på. Och det bygger på snabbare så nu var det dags att tömma för att få börja om på ny kula.
Och medans pojkarna fyllde vagn på vagn (som vi lejde in, traktor och vagn) så tog vi tjejer en after-lunch i solen. Två sov i vagnen och mamman tankade energi med en podd (!) i öronen!
De var klara när vi kom hem sedan och efter en snabb fika gick vi ut igen för nästa pass!
Bädden var tom och nu skulle det ströas nytt, skrapas gångarna där de stått instängda under tiden bädden körts ut och flyttas lite djur.
C ser över djuren på ett väldigt överskådligt sätt, bokstavligt talat..!
Vi har ätit en stek som fått stå och gona sig i ugnen medans vi var ute med gott tillbehör och gräddsås.
En dag helt i min smak. Och så passande att det råkar vara Alla hjärtans dag idag då. Jag har hjärtat det mesta vi har gjort idag och framförallt tillsammans med de jag hjärtat mest.
Och där på bilden är det två som hjärtar varandra också. Årets första kalv som dök upp härom dagen och Lilla P ❤
Hoppas ni haft en fin Alla hjärtans dag och så önskar jag trevlig helg!
Trebarnslivet rullar på, både med och utan pappa C. Vera har kommit som en självklarhet till oss.
Kvällsläsning för tre.
Vi premiärade med syskonvagn och promenad i veckan. Där dök det upp en liten sån där ”just det” ny grej nu med tre små. De där pulshöjande promenaderna/springturerna blir ju lite knepig att få till när man är själv med barnen nu. Pontus är ju fem och stor men han kan ju inte direkt springa med om jag vill springa… Han får lära sig att cykla så fort som möjligt till våren helt enkelt tänker jag!
Men en väldigt mysig tur hade vi denna gång ändå. Balansera på plogkanten, springa på skaren och leka i en skogsdunge medans det blev matning av den minsta där på en filt i snön då promenaden blev längre än tänkt och bäbis mat-och sovklocka ringde.
Och som med de andra barnen så får man hänga med på saker ända från början. Projektet Mer För Mjölken hade sin andra träff som jag och mini åkte på. De stora barnen hade förskoledag och pappa C hade viktigheter på Borta-gården.
Hon skötte sig exemplariskt!
Och så himla bra och rolig omgång detta! De hade fått ihop en representant för nästan alla avelsföretag! GGI, HB, Genex och Viking. Vi saknade Semex. De fick alla varsitt rum att prata i om deras strategier och svara på frågor som vi ställt och så roterande vi grupper mellan.
Så himla intressant att på samma gång få höra och prata med de olika hur de ser på avelsarbetet i mjölkkobesättningar. Aveln är en stor och viktig del i mjölkproduktionen. Att avla fram bra djur är ju en av de viktigare delarna för att få en bra lönsamhet på gården. Hälsa, hållbarhet, fertilitet, mjölkmängd och halter av fett och protein i mjölken är delar man vill ha med sig. Men att få allt är svårt och tänket att nå sina mål varierar från gård till gård.
En träff med vår rådgivare har vi också haft och gått igenom kalkylen inför kommande mjölktid. Ett givande möte och tar små steg framåt. Det stora frågetecknet är fortfarande det där investeringsstödet. Där vi ska få besked i mars/april sägs det. Och det är det som är avgörande för hela planen. Får vi besked om att pengarna är slut och vi inte kommer att få den del vi ansökt för, ja då blir det inget bygge alls.
Då får vi vänta till nästa stödperiod som spås bli 2022.
Så ni må tro att vi sitter som på nålar inför detta besked!
Nu ska jag sätta punkt för denna gång med ett inlägg med allt möjligt innehåll! Det blir så när det går en vecka mellan inläggen. Mitt mål är att försöka uppdatera lite oftare här nu igen. Jag gillar ju att skriva av mig här och det märks när jag väl kommer igång, då blir det gärna en drös med ord! Wish me luck!
Det kom en liten familj uppför trappen på morgonen med sång, teckningar och fika.
Vi gjorde klart tårtan och de närmaste i familjen kom och fikade.
Jag hade önskat mig att under dagen med springskor på fötterna och helt ensam få ta en tur. Men när några vänner skulle träffas och åka skridskor med barnen så skulle självklart Lilla P få åka med på det så C åkte med han. Varken jag eller Hedvig har skridskor så vi stannade hemma och där fick jag min tur.
Med strålande sol, två sovande barn i vagn tankade jag sån energi! Sneglade på det där hårt packade spåret på skoterleden och styrde kosan upp på det!
Denna tur gick springstegen inte att stoppa heller. Men det känns bra! Både där och då och såhär efteråt. Så nu ska det försöka smygas igång.
En dusch på det och så C present, att vi hela familjen skulle äta på restaurang i grannbygden. Vilken lyx va! Nog var det två lite smått nervösa nyblivna trebarnsföräldrar som gick in genom dörrarna men å så bra det gick. Snälla barn och god mat.
C åkte på kvällen till borta-jobbet men jag är så himla glad över min dag. Den innehöll precis allt man kan önska sig. En hel dag med familjen, noll stresshormon, en boozt av endorfiner i makalöst härligt väder och god mat.Året som 28 gav mig mitt tredje barn, större kan det inte bli. Och nu går vi in på det 29e. Kan det vara året då vi blir mjölkbönder igen? Det får vi snart reda på, spänningen är olidlig!
Och TACK alla ni som lämnat grattishälsningar här och där!
Mitt liv som bonde 