Djurflytt, farsdag och en första dag.

En helg. Hemma med hela familjen.

På lördagen skjutsades Lilla P till livets första barnkalas utan föräldrar. Det var spännande och anmärkningsvärt!

Mormorn hämtade upp lillasyster en sväng för ett besök på vintermarknad, bara hon och Hedvig. Spännande för henne att få åka iväg själv.

Så helt plötsligt var vi ensamma jag och C för ett slag. Vi passade då på att flytta lite djur. Djuren som varit på hygget på andra sidan vägen fick flytta över till ”rätta” sidan.

Alltid är det extra spännande att flytta djur när de ska över en väg. Men dagstrafiken var väldigt lugn och inte en bil kom under tiden. Och djuren skötte sig exemplariskt också! Att få med sig alla genom en öppning där det suttit tråd är ingen självklarhet. Särskilt med ett gäng småkalvar som ska behålla lugnet och springa rätt.

Foderhäckarna var laddade på andra sidan och de gick mot maten. Plus att några av dem, typ det coola mjölkkorna visste precis vart de skulle gå och visade vägen.

Lugnt och sansat! Då är det roligt att flytta djur!

Och igår hade vi en riktig söndag. Hälsade på Gammelmormor och handlade mat.

Och medans far och son gick ut för att utfodra lite och fixa vatten så tog jag och dottern en vila på soffan. Gudomligt skönt.

När lillan sedan somnat ute i vagnen passade jag och Lilla P på att baka en kaka till pappan och eftermiddagsfikat.

Slicka vispen, det bästa med att baka!

Så firade vi farsdag för pappan i familjen.

Min käre far ligger sjuk i lunginflammation (!) så han firar vi när han är piggare.

Idag är det måndag och en väldigt speciell sådan. Första dagen som preggoledig! Vi är hemma alla tre, pappan åkte till borta-jobbet igårkväll efter middagen då han hade tidig utfodring på schemat idag.

Vi får se vad vi hittar på idag. Nu är det dags att gå ut i alla fall!

Ha en fin dag!

Att ta preggoledigt efter en intensiv tid.

Alltså denna vecka. Levt som gräsänka i fler dagar än vanligt, bilar har krånglat något så kopiöst för att oss men att få till med att C fick vara ”långborta” och vi fick låna en bil löste hela problemet, för nu.

Sen att en rörflenleverans (liknande halm) såklart också skulle tryckas in denna vecka mitt på dagen igår gjorde liksom att det blev skrattretande. Pusslandet alltså. Hem från borta-jobb med chefens traktor så det gjorde det hundra gånger lättare att lasta av (snäll chef man har hör ni!) och sedan tillbaka till lagrån igen.

Hade allt detta bara kunnat vänta till nästa vecka så har det inte blivit lika panik med allt. Eftersom att jag faktiskt jobbade min sista dag igår och kommer faktiskt från och med nu vara hemma.

En konstig känsla men också så skön. Som att axlarna sänks ett par centimeter. Mindre stress att rodda i vardagen. Och nu på slutet har jag börjat känna mig gravid. Surprise! Efter en arbetsdag säger höfterna sitt. Fler och fler moment i ladugården som inte känns bra att göra att göra så att gå nu känns väldigt befogat.

Så nu är det ”bara” vardagen hemma. Vilket just nu känns som en dans på rosor i jämförelse hur det varit den sista tiden.

Vi har en tillsammanshelg nu att se fram emot. Men idag ska barnen iväg på vift, på varsitt håll! Lilla P ska på livets första barnkalas utan föräldrar och lillasyster ska bli upphämtad av mormor och ha lite egentid med henne på vintermarknad! Helt plötsligt var vi själva utan barn ett par timmar och vi kommer då att passa på att flytta om lite djur här hemma.

En intensiv sista vecka med andra ord men nu ska jag försöka lägga in en lägre växel och lägga fokus på att baka klart en bäbis. Två månader kvar men man kan ju aldrig veta när den lille tänkt att komma till oss. Det är lite väl spännande med det där årsskiftet som ligger där precis när mina andra barn valt att komma, lite före utsatt datum… Så antingen blir det en julbäbis, nyårsbäbis eller så vill den stanna över och kommer närmare Pontus födelsedag. Ja den har några stora datum att kryssa mellan! Spänningen är olidlig!

Öronmärkning och tillsammansjobb.

Tisdag och köldrekord för säsongen. -12 imorse.

Men en skinande sol och krispigt där ute.

Inte en gnutta snö men stenhårt i marken. Skönt att slippa geggan…oo denna gegga som varit.

Barnen skjutsades på föris och C och jag hade några timmars hemma-arbete, tillsammans. De är inte ofta nu för tiden, dessa jobba-tillsammans-timmar. Det är ju så vi egentligen vill ha det. Det är så vi faktiskt har haft det större delen av vårt tillsammans-liv, jobbat ihop. Det är vår gemensamma passion, bondelivet. Men som läget ser ut nu och har gjort sedan vi la ner mjölken för tre år sedan så finns det inte på kartan att ha en heltid hemma, och än mindre två! Men förhoppningsvis är detta något som vi inom snar framtid kommer att kunna återgå till också, om vår dröm blir sann om en ny mjölkladugård på gården.

Men idag ställde vi upp behandlingsboxen och körde igenom alla kor, nästan. Och tryckte i ett nytt öronmärke på de som saknade. Dessa gula ”örhängen” är superviktiga. Det är kossans identitet, alla har ett unikt nummer. Gårdens nummer som de är födda på, ett nummer som är som deras namn och en kontrollsiffra efter det. Så de har varsitt personnummer kan man säga. Dessa är gjorda i plast och sitter skitdåligt rent ut sagt. De är ofta de tappar ett märke eller att de går sönder. Och har man en viss procent av besättningen som har ett trasigt eller borta så åker man på böter. Det kontrolleras när man får en kontroll av länsstyrelsen, vilket kan vara precis när som helst. Så att man måste titt som tätt gå igenom djuren och beställa hem de som saknar och se till att alla har två hela märken i öronen. Vi har gjort så nu att vi beställde ett extra märke till ALLA djur, så att det finns ett nytt till alla hemma. Man kan ju aldrig veta vem som kommer att tappa här näst. Och har man då använt ett märke så beställer man en till reserv. Så att vi hela tiden ligger en plus på varje djur. Det känns som en extra trygghet på nått vis.

Och så hyllar jag denna behandlingsbox än en gång. Guld värd alltså! Så himla enkel att driva in korna i och låsa fast en i taget och kunna arbeta i lugn och ro oavsett hur hispig och knäpp de är. Och stora tjurar. En bra trygghet också.

Lite underhållsjobb passade jag på att göra också medan C halmade och körde balar inför ett gäng dagar på borta-jobbet igen.

Nya saltstenar portionerades ut till damerna.
91an kommer springandes i panik när hon ser att hon håller på att missa något!

När vi sedan är klar med dagsgörat så åker C till borta-jobb och jag hämtar barn. Bra mycket tidigare än tänkt. De gav oss en lugn eftermiddag. Pärlande, matlagning och bad av barn innan middagen. En liten stund i soffan till favoritbarnprogram och sedan kvällsbok i sängen. Mys!

Och nu sitter jag här. Går ner titt som tätt och slänger in ved i pannan för att elda upp innan natten och den gamla träningscykeln står här bredvid och tittar på mig som ska få i uppdrag att få upp min puls alldeles snart.

Trevlig kväll!

November

En ledig helg och vi har smugit in i november.

Pappa C har jobbhelg på Borta-gården men från och med nu så har han ett annat typ av schema som förhoppningsvis gör att han kommer att få lite mera hemmatid. Det har varit galna månader men också bra att det finns jobb och timmarna har behövts i sommar och höst. Men från och med att djuren stallas in så krävs lite mera jobb här hemma också och jag med växande mage som ska börja ta det lite lugnt måste få lite avlastning.

Men igår fick vi besök av min kära söderut-kusin Linnéa. Vi hade en supermysig dag och pratade ikapp om livet, så som vi alltid gör eftersom att det ofta är långt mellan gångerna vi ses. Underbara vän!

Småfixet med att köra en bal och fylla på vattenkar ingick såklart innan vi gjorde kväll.

Idag är det flera kallgrader här på morgonen. Men solen skiner så det blir nog en liten utflykt tillsammans med mormorn.

November alltså. Den gråa månaden. Kallare grader på ingång. Jag är inget fan av denna månad. Men just i år känns det mer okej och förväntansfullt än vanligt. För jag kommer att jobba min sista vecka och sedan fokusera på att baka klart en bäbis (med två månader till godo), titta på bygget och förhoppningsvis stalla in djur mera permanent i renoverad ladugård.

Så, detta blir nog en bra månad!

En sista helg.

Helgen som var.

C tog hem traktor och plog för att plöja till oss själva. Men det gick sådär kan man säga. Efter knappt ett halvt hektar går en rem på traktorn sönder. Jahapp, det var den plöjningshelgen! Så jag fick hämta upp man och barn vid traktorn efter min morgonlagård på borta-gården.

Jobbhelg för mig alltså. Men en väldigt speciell sådan. Nämligen min sista.

Jag har sökt något som heter graviditetspenning. Har men ett fysiskt krävande jobb eller ett riskfyllt jobb så kan man söka detta från två månader innan beräknad födsel. Det är som föräldrapenning fast innan bebisen har kommit. Och att jobba med mjölkproduktion är ju både fysiskt och riskfullt. Så med mage och foglossning kommer jag snart att säga tack och hej från mig och gå hem för att baka bäbis. Men än är det två veckor kvar och det var just sista helgen jag hade nu.

Och detta har också inneburit en helhelg med pappan på hemmaplan. Det var längesedan faktiskt. Att han är hemma båda dagarna. Och när det inte blev någon plöjning till vår allas besvikelse, ni kan ju gissa om den där lille pojken var taggad på en massa arbetstimmar i traktorn med pappan på hemmaplan liksom. Men istället hjälptes vi åt att utfodra djuren ena dagen. Och att få ta en tupplur mitt i dagen mellan ladugårdspassen och C sköter skrapning i ladugård, bal till hygget och gjort i ordning lite provisoriskt vatten till djuren i den ofärdiga ladugården. Kändes så himla lyxig.

Så himla skönt att slippa tänka på allt det där för en stund.

Igår hade jag ledig dag och vi gjorde en helt underbar utflykt tillsammans med mormorn som hade tagit en semesterdag. Men det visar jag mer av en annan dag. Men helt ljuvliga timmar på ett otroligt härligt ställe!

Idag var det jobb som gällde men natten har gett oss en liten kokhet feberunge. Så det blir hemma med barn idag. Väntar på besked från pappan och om de fått reservdelar till traktorn så kommer han hem och lagar den idag så plöjning kan fortsätta här. Och ha barn så jag kan ta eftermiddagen på Borta-gården.

Så en pusslig vecka står framför oss, lite mer än vanligt då när en vab ska slängas in också. Men det brukar lösa sig i slutändan.

Så godmorgon tisdag!