Stolt men bedrövad

Det fortsätter att storma ute. Vi har gjort lagårn och nu är den goda gröten i magen. 

Jag måste bara säga en sak. Angående inlägget igår och andra gånger då jag har berättat om det dåliga läget. Det är inte för att jag vill ha medlidande, att alla ska tycka ”- Men å, stackars stackars bönder” Tvärt om. 

Jag är bonde och jag är stolt över det. Jag har ett värdefullt jobb jag går till varje dag och jag producerar världens bästa livsmedel. Jag berättar hur läget är. Det har jag gjort sedan jag började den här bloggen, Mitt liv som bonde. Exakt så, hur livet är som bonde. Det är så många som inte har någon som helst aning om hur det ser ut idag. Det är inte det idylliska Bullerbyn, som jag så gärna önskar att det var, vill ha det så! Men verkligheten är långt ifrån. Jordbruket i Sverige håller på att bli utarmat. Alla har sagt i alla tiden att det kommer att bli bättre! Och jag förstår varför de säger så, hur de alltid kan låta så säkert. Folk behöver mat, varje dag. Befolkningen i världen växer. Vi producerar mat, det borde gå som en dans! Men då vi allvarlig går på knäna, det går knappt runt, vi kan inte ta ut en skälig lön för jobbet vi gör och det ligger på smärtgränsen mest hela tiden. Nu är det tydligen så att vi ska producera lika mycket mat i världen som vi gjordt under de senaste 8000 åren det kommande 40. Förstår ni hur mycket det är?! Att vara bonde borde ju alltså vara framtidsyrket! Och kanske det blir så, men hur kan vi inte märka av det nu? Befolkningen ökar ju hela tiden. Många människor i världen är fattiga och går hungriga och vi kan inte gå runt på att producera mat? NÄR ska det då vända?! 

Många förstår att vi har det tungt men ibland kan man få en spydig kommentar som; ”-Du har ju valt det själv.” Ja, det har jag ju men det har väl alla andra också? Alla väljer väl sitt jobb? Av olika anledningar. Visst går det så tungt och är så jobbigt men sluta då. Men det VILL man ju inte! Det här är världens bästa jobb, det är det. Det är inte en dans på rosor men gillar man det man gör så går det. 

Det är mer än bara ett jobb, det är en livsstil. Ja det kan man väl säga att det är. Men samtidigt är det ett jobb också, vårat jobb som vi ska leva på. Sen är det ju olika för oss bönder, hur vi ser på saker och ting och olika förutsättningar och så. Vissa tycker inte att man ska klaga på den dåliga lönsamheten, för att det just är en livsstil, en hobby inlindad i sitt jobb. Men jag anser ju att vi driver faktiskt ett företag, ett företag som alla andra företag. Det är ingen lek för att vi ”gillar djur”. 

Sen det där med lön. Privat lön. Här är det säkert också jätteolika hur mycket alla bönder tar ut i månaden. Beroende på hur verksamheten går och vad man prioriterar i livet. Jag fick en kommentar igår, där förslaget kom att vi ska sälja bilen. Att det var väl ett onödigt köp när det går så dåligt. Men det löser ju inte problemet. Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska säga men som sagt så måste vi tänka långsiktigt nu. Det kommer en bäbis. Alla har rätt till föräldrapenning. Vi tar inte ut en fet lön i dagsläget. Och om vi ska dra ner på våra löner pga att mjölkpriset sänks blir det inte mycket att leva på sedan. Och visst i det läget måste man ju dra ner på utgifter. Men grejen är ju att vi inte ska behöva komma dit! Bilen har ju inget att göra med att det går dåligt. Det är ju hur vi vill använda vår del av lönen. Att vi måste offra vår privata ekonomi, bara dra ner på lönen lite lätt när det blir knivigt. Och det är ju en utväg man måste ta då om inget annat går att göra. Men snacka om spark i magen. Att få ännu mindre för det man gör. Det är ju inte direkt taggande. Som sagt från en lön som redan idag inte är på miljoner…

Nu blev det mycket här. Kanske andra bönder inte håller med mig alls. Som sagt det är en speciell bransch. Alla verksamheter är olika, har olika förutsättningar och olika mål. Men det här är MIN bild och MINA tankar. 

Det jag vill komma fram till är att jag tycker att det är helt sjukt att vi inte kan få betalt för det vi gör. Och det tror jag alla håller med mig om. Vi jobbar 7 dagar i veckan, 8 timmars arbetsdagar räcker inte till och ob-timmar hit och dit. Vi producerar världens bästa mat som vi försörjer folket med. Nog borde vi kunna ha det bättre?

Nu blev det mycket här. Kanske andra bönder inte håller med mig alls.
Som sagt det är en speciell bransch. Alla verksamheter är olika, har
olika förutsättningar och olika mål. Men det här är MIN bild och MINA
tankar. Det är så svårt att sätta ord på det hela tycker jag. Så mycket spelar in, man vill inte missa nått samtidigt som man upprepar saker. Man har så mycket i huvudet som vill ut. Lite stökigt inlägg, men jag hoppas att ni förstår mig rätt. 

Kram på er!


10 reaktioner till “Stolt men bedrövad

  1. Men bilen är ju en större utgift? Med tanke på hur dyr den är och vad ni köpte den på, lånet ni betalar av på den.
    Tror inte personen i fråga menade att det går dåligt pga bilen, utan att ni köpte den när det gått dåligt och sen bestämde att skaffa barn på det som inte heller kommer att bli billigt tyvärr.

    Därav att ni kan sälja bilen, betala av de lånet och kanske köpa en billigare bil när det kommer till drift, försäkring, service, delar och även passar en barnfamilj..

    Gilla

  2. Men det handlar inte om bilen. Jag vet mycket väl att den går att sälja om det skulle bli tufft privat ekonomiskt. Det jag vill få fram är att vi måste sänka vår redan låga lön pga att någon amnan bestämmer det. Trots att det är vårat företag. Och att bilen var dyr att köpa men det skiljer inte mycket från den betydligt billigare Audin vi hade. Just i service, försäkring och framförallt driftkostnad. Vi köpte den för att vi kunde. Vi lever rätt billigt, det går knappt några pengar alls till nöjen för oss, när vi jämt jobbar och semester är något sällsynt. Nu kommer det ett barn som kommer att kosta pengar och vi får se hur det går helt enkelt. Men denna insnöning på bilen var det inte meningen att det skulle bli, men det verkar ju vara en grej folk tänker på

    Gilla

  3. Du skriver precis som många bönder känner just nu, du är väldigt bra på att få ord på det dom flesta av oss går och tänker. Jag tröstar mig själv med man är ju iallafall inte ensam om att vara i den här situationen. Sen det där med bilen, jag blir så trött på sådana kommentarer😠 30 öre ner på mjölken betyder så fruktansvärt mycket så att sälja bilen skulle vara som att pinka i havet – det porlar när man göret men inte stiger det nåt! Stå på er ni är duktiga OCH ni är inte ensamma!

    Gilla

  4. Hej Paulina! Jag vet precis hur ni känner, framtiden är oviss och man vill klamra sig fast vid hoppet. Vi bönder sliter och älskar våra jobb men hur mycket måste man kompromissa!? Jag hoppas att folk inser hur viktigt det är att värna jordbruket innan det är för sent. Vi får knyta nävarna och kämpa på! Vi bönder måste nog kämpa mer tillsammans och stå enade 🙂

    Gilla

  5. Jag var alldeles för realistisk för att jobba som mjölkbonde. Jag tycker ärligt talat att det är ett hån mot alla mjölkproducenter att få ymindre än 5 kr litern! Det är ungefär där man landar om man vill kunna investera sunt på intjänade pengar . En investering ska vara betald inom rimlig tid. Men när man tvingas låna till det mesta kommer msn in i en ond spiral .man borde kunna ta ut en vettig lön och ha samma sociala trygghet som alla andra . KDet här med uttagen lön verkar många snöa in sig på. Men just den egna lönen brukar vara något man får ge kall på. Oftast jobbade man mer än heltid och tog ut en halvtidslön . Vi har ju politiker i det här landet som gjort allt vad dom kunnat i femtio års tid för att få käl på alla livsmedelsproducenter! Nu har dom nästan lyckats.

    Gilla

  6. Hej Linnéa! Så skönt att få en kommentar fån dig, vi är inte ensamma om detta. Det finns en gräns då det inte är värt att hålla på med det man älskar och det känns som att den gränsen kommer närmare och närmare. Som du säger är det bara att kämpa på så länge och hoppas att en vändning kommer innan smärtgränsen överskrids helt. Kram till dig! 🙂

    Gilla

  7. Vad glad jag blir att du säger så! Jag tar bara orden direkt ur huvudet så jag är rädd att det bara blir en enda röra av allt. Glad blir jag också att du kommenterar. Det känns så himla mycket bättre att få lite respons och just det att vi är inte ensam. Vi alla bönder är berörda av det här och jag tror att det är jätteviktigt att veta att vi har varandra. Att vi inte går omkring på gården och känner oss ensamma som har det tungt. Man borde träffas mer, prata av sig lite med de som förstår, som sitter i precis samma sits. Tror att det skulle göra mycket för en själv. Tack för peppen och detsamma Jörgen!

    Gilla

  8. Vi bönder får inte ge upp vi måste kämpa vidare. Är själv 25 år och håller på att ta över föräldra gården. Har sedan liten sagt att jag ska bli bonde och de håller jag fast vid. Tuffa tider men jag tror på framtiden i det svenska jordbruket.

    Gilla

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.