Vår och pannben

Hej!

Å vilken vårdag vi har här idag!

Solen skiner, fåglarna kvittrar och det doftar framtinat gräs och finns det något som känns mer vårigt än tranornas skrik? Tror inte det.

Krokusarna blommar och jag har varit ute på en springtur i allt det här härliga! Ja, jag är på strålande humör! Klart man blir det en sån här dag.

Något som bidrar till denna sprudlande P är nog också att det gick så himla bra på min springtur. Jag sprang för första gången uppför den äckligt jobbiga backen vi har här i byn. Lång, brant OCH seg. Men jag klarade hela! Nu vet jag ju inte riktigt vart jag har konditionen någonstans efter graviditeten och flera vilande veckor så jag hade inte allt för höga föhoppningar. Men tusan det gick! Och den boosten, den är oslagbar just nu. Men det var inte direkt så jag flög upp. Det var kämpigt och jag höll på att dö när jag kom upp men oo så härligt! Att göra såhär, att ha som mål att springa hela vägen är superviktigt. Det kan gå sakta, att man till och med skulle kunna gå fortare men att ändå springa det bygger pannben. Det där jävla-anamma som är så bra att ha, som driver en framåt när det är jobbig. Man får också den där boosten, jag kan faktiskt springa hela vägen! Sedan är det bara att i sakta mak försöka springa fortare och fortare, för nu vet jag ju att jag kan.

Där är den. Blä-backen. Brant från början och sedan fortsätter den dubbelt så långt där bakom också i seg sluttning…

C höll på att städa upp lite på balplan så vi stannade till och sa hej. Lilla P vaknade och låg så nöjd så där i vagnen medan mamman pratade med pappsen och njöt en stund i solen.

Nöjd, trött mamma!

Nu väntar vi besök och ikväll är vi bortbjudna på middag! Där vi såklart ska se på veckans avsnitt av Unga Bönder! Det får ni inte missa heller!

Vilken toppendag detta är alltså. Vår, endorfiner, pannben och goda vänner. Kan det bli bättre?!

Kram på er!