Vi har tröskat!

Äntligen var det dags – tröskning!

Det har ju, som ingen har missat, regnat en del den senaste tiden… Då vi tänkte börja tröska började regnet utan hejd. Sedan var alla träskor upptagna osv. Men nu blev det tid! En tvådagars öppning innan det blir ostadigt igen och det känns som att loppet är kört.

Tanken var egentligen inte att tröska alls. Vi har aldrig tröskat sedan vi tog över driften på gården. Min pappa tröskade lite, ett tag men det var så länge sedan att jag knappt minns det. Tanken var, att vi sår vete för att få myclet halm. Halm att bala och kunna ströa med. Men det såg så himla fint ut i sommar att vi kan ju inte bara låta det förgås! PLUS att tröskar vi inte och vi ströar så kommer vi bli olyckliga på att korna äter upp det vi ströat med – om man ströar med godis!! (Att vetekärnorna sitter kvar och hamnar i bädden).

Det blev blött och har kommit hutlösa mängder regn. Veten tar lite extra tid på sig att mogna förstår ni, många höjer på ögonbrynen då vi sått just veten men det var just för att försöka få mycket av själva strået, halmen. Men torr halm är bara att glömma. Vi provar i alla fall att tröska, vi får väl se hur spårigt det blir.

Han började med den stora fina, gröna tröskan (till Pontus förtjusning) och hej vad det gick!

Han fyllde tröskan och lastade över till mig med traktor med tippvagn.

Lite fräsig känsla att köra hem sitt egna spannmål ändå. Något nytt som just vi inte har gjort förut!

Med mig hade jag världsgulligt sällis!

Jag backade sedan till och tippade lasset i den fina provisoriska tippfickan byggd på foderbordet.

Nästa spännande del var korvpackaren. C lastade med skopa i en kross som direkt krossar och packar in veten i ett ”korvskinn”. Då blir det färdigkrossat, ensilerat och förpackat så allt blir liksom klart på en gång!

Det flöt på bra och när kvällen kom insåg vi att det skulle bli lite bökigt när kidsen skulle i säng. Vem ska lägga? Ingen av oss kunde ju direkt lämna vår del i kedjan så som tur var kunde mormor och morfar hämta och ha dom över natten. Guld värt!

Veta hängde på oss hon, satt i traktorn till mitt i natten men den ungen gör inte mycket väsen av sig så det gick så bra så! (Hon ammar fortfarande nattetid och är inte jättevan flaskan så det var en dum första-gång mitt i så mycket annat kändes det som!)

Det blev kväll och det blev natt. Tröskan tog det sista och åkte hemåt. Jag och C krossade det sista lasset innan damp ner i sängen vid halv ett. Så sjukt nöjda! Ingen av oss hade trott att det skulle gå så bra. Att allt som var tänkt kunde tröskas och att hela kedjan ändå gick ganska smärtfritt totalt sett. Kul! Särklit när det är första gången!

Väckaren ringde och efter frukost tog vi oss ut igen. Mycket konstig känsla att ha morgon med bara en(!) bäbis!

”Korvskinnet” skars av efter lite städning kring kanter och så som fanns kvar att krossa och då såg det ut såhär. Lite degig konsistens.

Och här ligger den färdiga ca 16m långa korven med 36-40ton vete från 11-12ha. Kidsen kom hem på förmiddagen och vi fortsatte arbetet med att återställa. Åka tillbaka med grejer, tippvagn, stora hjullastaren osv. Lagårn ströades och skrapades och utfodring på sina ställen.

Djuren fick självklart smaka på den nya delikatessen och det fick väl godkänt i betyg!

Så, då har vi provat det också! Tröskat spannmål på gården!