Viljan att hjälpa.

Här sitter jag, i morgonrock och kaffekopp i köket. Lilla P läser favoritboken På bondgården och pappan pratar i telefon med person efter person.
Drängen har varit i lagårn nu på morgonen och vi har fått sovmorgon hela Lilla familjen. Fast det har varit lite sisådär med sömn då en Liten är lite snorig.
Igår var mamma/mormor och pappa/morfar här och jobbade. Så förutom morgonmjölkningen hade vi en heldag utan jobb.
C ska inte, får inte jobba så mycket och för mig är det stopp. Stopp i huvudet. Jag vill inte gå ut och göra något. En fruktansvärt konstigt och jobbig känsla. Men som sagt nu har vi ett ljus att blicka fram emot. Och vi får fantastiskt hjälp av omgivande vänner och familj. Man blir rörd av omtanken och viljan att hjälpa.

Det är mycket att tänka på nu, hur vi ska göra denna omställning på bästa och snabbaste sätt. Det är verkligen inte ”bara” utan kommer att bli både svårt och tungt.

Men, vi tar en dag i taget.

7 reaktioner till “Viljan att hjälpa.

  1. Vad skönt att ni har vad jag tycker tagit rätt beslut att sluta mjölka . Var själv i liknande situation för ett antal år sedan. Vi höll på att jobba ihjäl oss när vi insåg att det här går inte. Vi insåg att hälsan är viktigast och att barnen höll på att växa i från oss. Vi sålde och gick vidare. Det är ju bara en bit mark och några hus som någon annan driver idag. Samtidig förstår jag besvikelsen och frustrationen när man inte kan hålla på med det ni mest av allt vill. Lycka till livet tar en liten annan riktning Tomas

    Gilla

  2. Så skönt att höra att ni har folk som hjälper er! Hoppas ni får en snabb lösning på att sluta mjölka nu när det beslutet är taget, underlättar ju när den piskan försvinner. var rädda om er!

    Gilla

Lämna ett svar till Emmaklämmablämma Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.