Och så blev det första Juni. Sommar. Men vart är sommaren? Värmen håller på sin frånvaro, men det har orkat bli grönt i alla fall. Torrt är det, rätt fint vårbruksväder men visst blir bonden lite stressad över den dåliga nederbörden. Det är ju en balans alltid. Så är det ju med allt som växer, värme, solljus och vatten. Till plussidan hör att det inte är blött då det plöjs och harvas (trots det så har C ändå lyckats köra fast en sväng med plogen, men det får jag inte säga högt… Men blöthål är alltid blöthål, hur torrt det än är!) Men vallen (gräsbevuxna lägdor) behöver vatten! Och nu så fort fröna är i backen vill vi ha regn!
Idag kommer såmaskinen och ska så. När det även hotas med regn. Men det har ju ändrats flera gånger redan så vi får väl se. Vi sår väl så långt vi hinner och de frön som då kommit i backen får ju lite vätska på sig, för sedan ser något rikligare regn långt borta ut…
Nu har den tiden börjat. Då man har fyra olika väderappar i telefonerna och det kollas konstant hur de kommande dagarna ser ut. Vi bönder är ju otroligt väderberoende då vi lever av det som växer.
Men Juni är det i alla fall. Den finaste tiden, den hektiska tiden. Vårbruk och skörd i ett, midsommar och bara ben. Idyllen och överarbete på samma gång.
Och som pricken över i; Mjölkens dag! Det vita guldet, det som hinkas här på gården, trots att det nu är köpesmjölk men från alla våra fina Norrländska bönder!
Skål och välkommen Juni!
Mitt liv som bonde 