Dan före dan.

Den där fredagen, Dan före dan före dopparedan. Då tog vi ett sista farväl av morfar. Denna tyngd i juletiden, begravningen. Så ofattbart, hjärtat liksom gör ont men det var ändå en fin stund.

Älskade morfar, du är så saknad av oss alla.

Jag och barnen åkte sedan till mor och far där även Fanny och Gammelmormor var. Vi gjorde absolut ingenting. Bara var. Så skönt.

Och idag har jag och barn spenderat större delen av dagen på akuten. Lilla P har fått sådär panghög feber, igen (!), ont i magen och så. En misstänkt  bakteriell tarminfektion som tydligen kan komna och gå lite som den vill.

Men hem fick vi åka till slut utan behandling så vi hoppas att han piggar på sig snabbt.

Det är ju julafton imorgon. Eller det är ju faktiskt julafton nu. Klockan har tickat förbi midnatt. En dag som inte alls blev som jag hade tänkt. Men vad gör det. Det löser sig ändå. Och nu är ju faktiskt skinkan griljerad, wienernougaten klar och ett vörtbröd laddat i bakmaskinen (spännande att se hur det blir…).

Resten tar vi imorgon. Då vi hoppas på en piggare pojke som sett så fram emot denna dag. Tända fjärde ljuset, öppna sista luckan och få paket av Tomten!

Godnatt hörrni.