I söndags släppte vi det första gänget på bete.
Ett gång fick ju komma ut för ett par veckor sedan men bara i rasthagen. De ksn fortfarande gå in och mat finns på foderbordet.
Men nu var det på riktigt!
Glädjeskutt, ruscher över stubbar och en och annan rangordningsmatch.
Tänk att man blir lika glad varje år när man släpper ut djuren. Man liksom känner deras lycka.
Men 239an är visst inte lika glad. Hon ska hem. Står och skriker mot lagårn och det låter som att hon är lämnad och övergiven! Aldrig varit med om detta så här intensivt! Jag gissar på att hon har en ”adoptivkalv som hon delar med riktiga mamman (denna har ingen kalv) som är kvar inne i lagårn som hon saknar.
Hoppas det ger med sig snart.
De andra verkar lyckliga i alla fall över ”hygget” där på andra sidan vägen.
Nu ska här sovas så hörs vi mera imorgon. Ville visa er de lite extra lyckliga kossorna!
Godnatt