Gårdagen ja.
Tjurar och kor på ”VIP-avdelningen” behövde matpåfyllning. Då det varit is precis utanför där man ska köra in så har man knappt kommit in med traktor senaste dagarna. Det är så himla smalt också att man inte har så mycket att spela på och ta sats och så så vi har bara ställt en bal längst ut och så handskottat in till alla djur ett par dagar.
Men nu har isen smält, Lillasyster sov i vagnen så jag tänkte ställa in balar igen. Först skrapa rent lite gammalt som börjat mögla efter kanten. Jag sa ju att det var rätt smalt.. Speciellt med skopa på! När jag och Lilla P glad i hågen kört in, fyllt skopan och ska backa ut så kommer vi inte ut! Kommer för nära väggen hela tiden och knappt att det går att köra fram och ta om när det är så lite spelrum.
Frustrationen kryper sig på men måste ju behärska mig när jag har ett barn i traktorn… Hur kan vi hamna i samma spår gång på gång?! ”Mamma, pappa hjäpa” säger Lilla P till slut. Vilket inte direkt boostar självförtroendet… Men han ville väl vara hjälpa på sitt vis. Och inte kan jag ge upp heller, stänga traktorn och gå därifrån och låta ”pappa hjäpa” för den måste rullas igång (japp, startmotorn väck, igen!). Nä, tusan också, men efter typ 84 försöket och efter att på försök 82 prickat en vattenledning med den vassa delen på skopan (som undvikits hela tiden som gjorde att jag gick från frusetard till ARG!) så kommer vi ut!!
Lyckliga och lättade blev vi båda två men då hade liksom tiden gått ut för sovning så bara att gå in för lunch. Lång tid ute men inte så mycket gjort om man säger så…
Såg senare att det var lite luft i ett bakdäck, på den sidan som hela tiden åkte mot väggen. Där var en förklaring varför det va så j*kla svårt att ta sig ut!
På eftermiddagen efter traktorärende in på Vallen, så möts vi av tre kor som är ute och spatserar på planen, suck! Jag tog bort en liten grind för ett hål för att få några cm till när jag skulle ta mig ut med traktorn, som jag inte ställde tillbaka… Äsch, där går inte de stora korna ut tänkte jag. Ha! Så barnen fick sitta kvar i traktorn medans jag och Kajsa försökte få in de tillbaka, gick faktiskt över förväntan. Sen var det bara att ta med sig båda barnen och försöka laga vattenslangen.
Inte den mest rosenskimrande stunden kanske. En liten flicka som var både trött och hungrig och inte alls nöjd. Lilla P cool som vanligt och en mamma 2 meter upp i ett snabbt försök att skära av och skarva ihop det trasiga.
Svettigt men det gick!
Middagslagning och i den vevan kom pappan hem från Borta-jobb också.
Så det blev kvällshandskottning ändå.
Idag är pappan på Borta-jobb igen och vi ska försöka göra dagens sysslor här hemma. Håll tummarna för hela vattenledningar och pumpade däck!
Mitt liv som bonde 