Tidigt morgonjobb igår på Borta-gården. Slutade nån timme tidigare då ett misstänkt regn drog in så jag skulle hinna välta klart de allra sista hektaren.
Så jag åkte hem – i spöregn! Det som verkligen behövs varenda liten droppe nu men nu blev man sinkad, igen!
Väntade en liten stund och då torkan är som den är så hade dessa milimetrar som kommit sugits upp på ett kick. Full fart över de åkrar som var kvar, stressad över att ha barn att hämta på föris.
Men till slut klaaar!
Välten fälldes ihop och tackades av för denna gång.
Ilade iväg och hämtade de där små, lite sen men de hade förståelse.
Så NU är det klart på riktigt. Nu kan det få regna så mycket det vill! Vi ser hoppfullt på nästa vecka då det ser ut att kunna komma något. De ändrar ju prognosen ungefär sjutton gånger om dagen men nått kan ju få komma i alla fall!
OCH inte nog med att vårbruket är klart, Fanny kom igår! Moster Fanny, barnens absoluta favoritperson.
Hon och mormor och morfar kom hit och åt middag igår kväll. Med farmor och farfar här också så var det fullt runt bordet. Och äntligen gjordes årets första rabarberpaj! Bara jag som gillar det i vår familj så inte jättekul att göra bara till sig själv sådär men nu med middagsgäster så var det den givna efterrätten!
Och när Fanny är här får man kika på barnprogram på hennes telefon istället för Bolibompa på tv, det är lyx!
Så vi pustar ut, för nu. Jag var så trött i gårkväll alltså. Man slappnar väl av efter en intensiv period med sena kvällar.
Nu ska jag iväg så vi hörs senare!
Ha en fin fredag!
Mitt liv som bonde 
Känner så väl igen fenomenet regn och dess inverkan på de brådskande sysslorna inom jordbruket. Under ett antal somrar under skolåren arbetade jag på min farbrors lantbruk som odlar grönsaker på friland, och jag minns så väl hur en hel dags arbete många gånger fick ställas in p.g.a. vädrets makter. Vid ett tillfälle inträffade detta under sådd och det blev att i all hast stanna traktorn (en John Deere) och täcka över såmaskin och gödselspridare (en liten tvåradig tingest), varpå fikakorgen dukades upp inne i skåpet på gårdens Mercedes-buss från 80-talet med regnet smattrandes i taket. Ett ganska nostalgiskt minne när jag tänker efter…
Jag vill passa på att tacka för dina mycket intressanta skildringar av bondelivet. Lantbruk har på något sätt alltid legat mig varmt om hjärtat, och förutom uppväxten kring min farbrors gård fick jag som barn även följa med i traktorn under höskörden hos en mjölkbonde i trakten. Många timmar spenderades även i ladugården hos nämnda bonde, och med en av våra grannar fick jag åka med och hämta mjölk på gårdarna i länet. Det sistnämnda härrör dock till mitt ganska omfattande intresse för lastbilar, vilket senare resulterade i en transporttekniskt-utbildning där jag under en praktikperiod av nostalgiska skäl önskade att få prova på just mjölkkörningen igen. (Valde dock anställning på ett annat åkeri efter skolan.)
Jag kommer alltid att vara tacksam för min uppväxt kring fält och gårdar, men även om jag inte räds att sätta mig bakom ratten i traktorn när tillfälle ges så blev det de asfalterade vägarna som blev mitt hem. Inte desto mindre förstår jag innebörden av det arbete som ni lägger ner på er gård, en sådan livsstil kan inte mätas i tid och pengar och det önskar jag så väl att samhället en dag ska förstå. En levande landsbygd är ovärderlig för land och rike, och utan bönder med den glöd som ni besitter är jag rädd för att landet går en mörk framtid till mötes…
Tack för mig!
GillaGilla