Vardagen, den går i 110 just nu.
Men än så länge så går det, med nöd och näppe. Livspusslet med hemmajobb, Borta-jobb, barn och hela bidevitten! Men det är väl så, det måste gå. Så man löser saker och ting eftersom.
Den där trädgården. Som ska vara enkel att sköta nu. Pallkragar bara och så växthuset med tomater ja det kommer liksom i tredje och fjärde hand just nu. Men igår fick vi äntligen en lite timme att göra i ordning åtmistone en krage och få de första fröna i jorden!
Bästa hjälpredan var med såklart och här hivas prima kobajs i för gödsling. Ingen bristvara på gården så att säga!
Mammans favorit Spenat fick vara först ut. Och till skillnad från i fjol då den delade pallkrage med dill så får den nu en helt egen och så skippas dillen. Dillen som jag fortfarande har i brukar i frysen, mycket blir det av den!
Vi gjorde oss sedan i ordning och när pappan kom hem från borta-jobbet så åkte vi hela familjen för att plocka upp stängsel från ett gammal bete som vi fått. Ja stängslet alltså som ska upp på ett annat ställe.
Ett idylliskt bete måste jag säga!
Med traktor åkte vi runt hela och drog upp de grova stolparna. Lillasyster i traktorn med mig och Lilla P hack i häl med C.
SSmåbenen pinnade på bra och typ 2,5 timme senare hade vi kommit runt.
Inte svårlagda ungar igårkväll kan jag säga.
Pappan gjorde tidig kväll och för en gångs skull fick jag mig äntligen en springtur!
Och som jag njöt! Jag tog in på åkrarna, sprang intervaller hit och dit och flög över det frodiga gröna! Jag tror inte mycket slår den frihetskänslan. Springa med långa sten över en åker helt ensam, ja med Kajsa såklart.
Så för mig blev det en rätt sen kväll ändå, men vad gör det när man fått kuta av sig lite stress och låtit pulsen jobba.
Imorse ringde väckaren tidigt och jag åkte iväg och gjorde lagårn men sedan hem igen då Lillstumpan fortfarande är orolig i magen.
Vi har harvat lite på förmiddagen jag och barn och nu efter vilan ska vi åka till mormor en liten sväng.
Nu hör jag en liten som vaknar så jag ska kila!
Mitt liv som bonde 