Här jobbas det på får fullt. Ansvarar lite extra på Borta-gården denna vecka och det går toppen än så länge.
C har haft några mjölkningar och jobbat hemma. Förutom djur och ladugård så har han börjat lite smått med motorsåg på ”hygget”. Skogen som blev ett hygge som blev ett bete. Det växer upp sly i sjok som måste sågas ner och eftersom att detta bete är så stort så får man ta en del i taget varje år.
Slyn växer äckligt fort. Ändå går det betande djur på denna yta men det kommer ändå här och där. Tänk då alla ställen där det inte går och finns djur längre, hur mycket som växer igen? Tragiskt.
Tänk förr. Då hade man sin gård och sina hektar runt huset. Där sköttes allt. Inte fanns det sly i nått dike eller efter sjöstranden då inte. Varje kvadrat togs till vara på. Djuren betade och höll undan och lien gick varm överallt där det fanns gräs. Hårt och slitsamt såklart och tack och lov för utvecklingen av både maskiner och växtodling. Men visst fanns det den fördelen då, det öppna landskapet. Det är bönderna som håller landskapet i trim och ju färre det blir desto mer sly kommer vi att se. Så är det. Större gårdar och mer mark som sköts effektivt såklart. Men fortsätter bondeantalet att minska såhär så kommer det inte gå att hålla allt öppet och brukat. Vi som har såna förutsättningar i Sverige att kunna producera så bra mat vi låter det sakta men säkert växa igen.
Så tacka en bonde, inte bara för maten utan även för landskapet.
Mitt liv som bonde 