Det är lite som slår doften av junikvällar.
Allt blommar, Syrén, liljekonvalj, jersmin och till och med gräset doftar. Fåglarna kvittrar som om det inte vore någon morgondag och det är så ljuvt så ljuvt.
Men dagarna är nästan olidliga för just lilla mig. När termometern börjar krypa mot det där 30 strecket tycker jag att det blir lite väl. Det går ju inte att jobba i! Jag har då väldigt svårt för det. Det klibbar och man orkar knappt tänka.
Men kvällarna, dom är som sagt ljuvliga.
Det skördas runt omkring oss nu. Mjölkbönderna är mitt i slåttern. C balar och balar och så mycket gräs det är i år! Vilken lättnad för så väldigt många mot fjolårets torka-katastrof.
Vi försöker trixa in skörd här hemma när slåtterkross är ledig och innan balmaskinen måste åka uppöver igen. Det blir alltså första gången vi inte slår med vårt eget ekipage i år. Slåtterkrossen har vi kvar men vi har ju ingen traktor! Så vi kommer att leja in traktor och maskin men C själv ska köra. Så vi får väl se när det bli av, ser ut att nästan måsta bli midsommarhelgen ändå. Med någon regndag som förskjuter och så.
Men det löser sig. Inte lika panik att få det där toppfodret när man har dikor men en första skörd med lite bättre kvalitet vill vi ha för att ge till ungdjur så de växer bra. De vuxna djuren blir bara feta om de får för bra ensilage.
Nu ska jag ut och för kvällsrundan hos gårdsdjuren. Trevlig kväll!
Mitt liv som bonde 