Detta verkar vara något man måste påminna om…
Jag förstår inte riktigt. Det här med att man för det första slänger skräp i naturen, på riktigt vad tänker man? För det andra, hur mycket man verkar slänga ut genom bilrutan?? Har jag ätit något sittandes i bilen och så tar det slut, ett glasspapper, ett hamburgemål, eller en dricka så hissar jag ned rutan och hivar ut den genom fönstret?? Nej, det gör man ju inte, det känns ju fel i hela kroppen, eller hur?
Men med tanke på vad man ser att föreningar och andra går och samlar in efter stora vägar varje år, eller vad som ligger i dikena efter vår byväg på springturerna så blir jag så fundersam. Jag kan förstå att en liten procent, att några människor inte bryr sig ett skvatt om varken det ena eller andra och slänger ut sitt skräp genom rutan. Precis som att det finns folk som struntar i regler och lagar eller bara sunt försnuft i andra saker, men att det är SÅ MÅNGA som tanklöst slänger skräp ute?! Man har väl sin skit i bilen tills man kommer hem, eller tar en städning av bilen då och då när man samlar ihop skräpet man jobbat fram, slänger i en påse och bär till en soptunna? En sån där sak som jag tycker borde vara självklar men som det tydligen är sjukt långt ifrån alla som tänker.
Varför blir jag så upprörd över just detta då? Jo, det här verkar ju också måsta upprepas, trots att det gång på gång skrivs både här och där. Att skräp, framför allt aluminiumburkar slängs och hamnar på en åker. En åker som en bonde brukar. Denna burk ligger gömd i gräset, en slåtterkross kommer och slår ner gräset och hackar sönder denna burk i småbitar. En balmaskin (eller hack) kommer inte långt efter och plockar upp detta gräs, som går igenom en massa knivar igen och hackar sönder dessa sylvassa aluminiumbitar än en gång.
De ligger alltså sylvassa, små bitar i kornas mat nu. Kor är duktiga på att sortera ut det som de inte vill äta men dessa bitar är för små för att de ska kunna sortera ut dom på foderbordet och det hamnar i magen tillsammans med fodret. Resten kan ni väl kanske räkna ut?
En av våra större tjurar låg död en morgon här hos oss för några veckor sedan. Knall och fall, från den ena dagen till den andra. Blod i näsan och i rumpan. Typiskt misstänkt vasst. Så himla hemsk död och som djurägare gör det så ont i hjärtat och jag blir nästan illamående av tanken vad djuret gått igenom. Ibland går det väldigt fort men ibland är det mera utdraget.
Fruktansvärt.
Den här hittade jag nu i vår på en av våra åkrar. Jag är så himla glad att jag såg den vem av våra djur hade fått offra livet annars? Hårt men sant. Men samtidigt så undrar jag över om det ligger fler ute som vi inte har sett… Jobbig tanke.
Så snälla, snälla. SLÄNG INTE SKRÄP I NATUREN!
Mitt liv som bonde 