Oj vilken stressig dag det blev, när det kändes till en början att allt var under kontroll.
Barnen skjutsades på föris. Jag åkte en snabbis på affären och gick ”rutin-rundan”. Ni vet, man tar det man brukar, då allt i princip var slut. Mjölk, smör, bröd, havregryn till gröten osv. Färdig och direkt hem och ut till lagårn. Bäbis i vagn där hon tog sig en förmiddagssovning som vanligt. Toppen, då hinner jag göra det jag ska i lagrån och lasta av lastbilen som kommer med rörflen (strö), duscha och så åka på eftermiddagsjobb på förskolan sedan.
Men riktigt så lugnt var det ju såklart inte. Att lasta av bil och släp typ 50 balar, tar längre tid än man tror. Och jag hade inte hunnit gjort riktigt klart heller i lagårn innan lastbilen kom. Bäbis vaknade när det bara var ett par balar kvar också så lastbilschauffören fick stå och gunga vagnen en stund! Funkade toppen! Balarna avlastade och så gasade jag in några matbalar till ena gänget i lagårn, sprang in och bytte om, någon dusch kom inte på fråga, och när vagnen packas in i bilen åker en lotsbil förbi med en liten svans bilar efter sig. Shit! De fräschar upp vägen och vi bor mitt på. Nästan kastar in bäbisen i bilen, hivar med skötväskan och ser att lotsen vänder så det gällde att lägga på ett kol för att hinna med denna sväng. Jag hann och kom nästan i tid till Järnsta, där barnen nu går igen. Har jag berättat det? Inte va?
Barnen har bytt förskola, till Järnsta där vi en gång började. Pontus gick där först men när Hedvig skulle börja var det smockfullt så vi flyttade båda till den kommunala.
Men nu söker de barn och det är ju alltid där jag tänkt att jag ska ha mina barn. På föräldrakooperativet Järnstagården. Där barngruppen inte är allt för stor, där all mat lagas i köket i samma hus, där allt bröd till mellis bakas på plats, där de är ute i ur och skur, där de har en fantastisk miljö både ute och inne och ett engagemang hos personalen till barnen att det är en fröjd att lämna dom där. Vi kan också ha barnen där nu trots ”föräldraledig”. Ni vet ju att vi gillar att ha barnen med i arbetet på gården men nu är det mycket som ska göras och det kan kännas nog att ha med en bäbis ibland om man ska få nånting gjort. Helt föräldraledig är ju inte jag liksom, då det nästan dagligen är gårdsjobb.
Det innebär också en arbetsinsatsdag en gång i månaden och lite annat småpyssel men det tycker jag att det är värt. Det ger en inblick i verksamheten, vi vet hur de har de på dagarna. Och barnen lär känna en massa vuxna människor, alla föräldrar till alla barn. En liten trygghet känns det som.
(Psst. Det finns lediga platser till hösten!)
Så att så är det! Tillbaka där vi startade, i en positiv bemärkelse!
Och dom här två har stortrivts från dag ett. Knappt någon inskolning att prata om. Och som ett plus är att deras mormor numera jobbar där också! Hur mysigt!
Denna lilla plutt kommer ju också att börja där senare. Usch, att tänka henne på förskola…min lilla… Nej, nu lever vi i nuet och tänker inte på hur snabbt det går dit!
Världens mysigaste kväll blev det idag också när vi kom hem. Nästan stilla och kvällssol. Igår planterade jag ut tomaterna i växthuset och idag krassen i blomlådorna på altanen. Så nu är allt i princip där det ska vara! Gurkorna ska få komma ut snart också, sen så! Ska visa er lilla odlingshörnan här snart. På min instagram har jag lagt upp en liten rundtur i eftermiddag om man är nyfiken.
Nu ska jag ta kväll jag med!
Mitt liv som bonde 