Krönika om att bli mjölkbonde.

Tack för fin respons på krönikan jag skrev i Land Lantbruk! Har du inte läst finns den att läsa HÄR.

Vi går emot strömmen och satsar på det vi brinner för – mjölkkorna. En liten text om varför, känslan i det hela.

Att få bo kvar på gården, hela mitt liv är väl planen. Eller ja i alla fall tills någon eventuellt vill ta över eller att vi är gamla och inte orkar ta hand om korna längre.

Den målbilden är så tydlig, för oss båda. Denna gård, en lagård med mjölkkor att gå ut till varje dag. Tuffa dagar och dagar som går som på räls. Hela spannet är vi beredda på.

Vi inväntar besked från flera håll. Vi tänker och planerar sakta men säkert framåt. Har ändrat ritningen och tänkt om. Igen och igen. Men det är ju ändå en bra grej, att det drar ut lite på tiden för det är tusan inte ”bara” att rita ”den perfekta ladugården”! Ut och kika mer ska vi göra också. För att känna in och se i verkligheten hur det kan se ut, prata om för och nackdelar med vissa system osv.

KUL och sjuk beslutsångest kan man säga!

Många frågar när börjar ni bygga?! Och det vet vi fortfarande inte då som sagt det väntas besked både här och därifrån. Men ett litet hopp ligger och gror om att det kan bli till våren. Ni får hänga med under beskeden som kommer!

Men oavsett så väntar vi. Blir investeringsstödet långdraget så väntar vi in det, även om det tar ett par år, för mjölkbönder ska vi bli!