Här skriver jag om min vardag som ung bonde, fru till min C, mamma till Lilla P och Lillasyster Hedvig. Jag älskar mitt liv på landet, med familjen, djuren och naturen. Träning och hälsa ligger mig varmt om hjärtat också. Välkommen!
Måndag, tisdag är ofta förskoledagar för de två större barnen. Om C är på borta-jobb då så är det ladugårdsdagar. Skrapa gångar, ströa och utfodra där det behövs.
Igår blev det en ljuvlig dag! Vårvintern har gjort sitt intågande med värmande sol och dropp från taken!
Det lite mildare vädret gör det också att gångarna blir väldigt lättskrapade efter en lång period med rejäl kyla och i ett kallt stall så fryser skiten i gångarna och det är svårt att skrapa och behövs i princip inte heller. Det ”frystorkar” kan man säga!
Men visst är det också skönt att kunna skrapa ordentligt och allt lossnar och följer med.
Grindarna öppnas sedan och korna stängs ut på skrapgången istället och så ströas bädden.
På ”lilla” skrapas det och ströas när de står på sin bädd. Det blir lite inbäddade i strö då!
Igår var en sån dag. Barnens förskoletid ägnades åt lagårn när Vera sov i vagnen. Hon vaknade innan jag var klar men då är det bara att sätta upp henne så sitter hon och tittar på, behändig unge!
Ströat, skrapat och mat överallt, härlig känsla!
Idag är det hemmadag för alla barn. Vi ska gå en sväng ner till lagårn nu och kolla läget. Förhoppningsvis är det rätt lugnt efter gårdagens arbetsinsats men alltid är det lite foder som ska skottas fram och de ska ha sitt kraftfoder och vetekross.
Ju fler dagar som går desto svårare blir det att skriva här. Jag har ju haft denna blogg så länge och använt som en dagbok!
Men jag har haft lite trytande inspiration och det dagliga har liksom inte känts jätteintressant att dela med sig av på nått vis.
Jag ska försöka komma in i flytet igen. Just nu är vi både stressade och lite oroliga för framtiden. Bankerna är svåra att få med sig i vår satsning på mjölkproduktion och tiden för beslut börjar närma sig om vi ska hinna få detta att gå i lås detta år, som det måste göra för att försäkringen ska falla ut (efter branden för 1.5 år sedan).
Vi har inte gett upp än men visst börjar vi på allvar att tänka ut en plan B, för den ser inte ut att vara så himla långt borta…
Helt galet, vi känner oss uppgivna, sjukt irriterade, arga och ledsna att det ska vara såhär himla svårt. Vi trodde att vi gick in med sjukt bra förutsättningar! Bygger ENBART för mjölkkorna, så vi har kalvar och ungdjur i nuvarande ladugård, just för att ta vara på ytan vi har och hålla nere byggkostnaden, ett investeringsstöd på tre miljoner plus att vi har en rejäl slant med oss in i bygget från försäkringen men det RÄCKER inte för bankernas säkerhet och allt vad det är.
Så ännu mera eget kapital måste in. Men det stora är väl ändå den svajande lönsamheten, så som det varit i alla år. Statusen måste upp och vi måste få mer betalt för produkten. Punk. För detta är ju någonting som vi alltid kommer att behöva, mejeriprodukter, men även naturvåradare i form av betande djur, kött och tillvaratagande av våra marker.
Land föder stad. Bonden fyller hyllorna i affären. När ska man inse det?
Alltså den här helgen. Min födelsedagshelg, ja det blev en hel helg!
C kom hem efter flera dagars borta-jobb. Han lovade en utflykt med familjen på lördagen. Fantastiskt mysigt tänkte jag! Lite hemlighetsfull var han dock när vi skulle börja packa ner det vi skulle ha med oss. Ovanligt tänkte jag men han har väl nått gott tänkt till sin fru!
Vi åker till Docksta och vilka möter inte upp där? Jo goda vänner! Vi är tre par som brukar ha middagar ihop ibland men nu har vi inte setts sedan Midsommar pga de rådande tider vi är i.
Målet var alltså Fäberget! I vinterlandskap! Den första delen blev en skrattig historia då det inte fanns nån stig eller väg som var upptrampd utan det blev plumsning vartannat steg då skaren inte höll. Barnen gick det bra för dock (och tur var väl det!).
Sen kom vi in på snöstigen som tog oss hela vägen upp på toppen. Barnen knatade på och gjorde det så bra!
Det satt väldigt bra med grillade hamburgare där uppe kan vi alla intyga!
Det blev även mosad tårta, men det var väl en världslig sak, det smakar ju detsamma!
Och! Så glömdes skedar men det går utmärkt att äta mosad tårta med händerna – jag lovar!
Det poppades även lite bubbel såklart!
Tack kära vänner för en oförglömlig dag!
Det var även värt att komma upp pulka och dyna upp för hej vad det gick ner!
Det blev söndag och tårtfikadagen. Vi bjöd bara hem min mamma och pappa och jag lyckade till och beställde tårtor. Aldrig gjort i hela mitt liv men fyller man 30 och det inte är huset fullt så kändes det lite lyxigt. Smörgåstårta med lax och räkor, ni förståår inte hur god den var!
En söt variant måste man ju också ha och den gick inte av för hackor den heller! Tack Rhode!
Och titta här då. Presenten av mor och far. Ett par Skintec skidor!! Wow säger jag bara! Nya sortens vallningsfria skidor! Aldrig behöver man tänka på snötemperatur och vallning, bara att ta skidorna och åka iväg!
När tiden är knapp till såna här stunder nu för tiden men jag som ÄLSKAR att åka längd blir det så mycket lättare att komma iväg nu! Nästan som med springskorna, bara att snöra på sig och sticka iväg!
Jag och mamma tog en tur efter tårtan, tjoho vad det gick, både uppför och nedför!
Vi avslutade söndagen med födelsedagsmiddagen. Då äter man i finrummet med tända ljus och bubblor i glasen. Crusch eller Cava beroende på ålder. Och den som fyller år får ju bestämma middag, det är sedan gammalt så det blev laxsida med örttäckte och kokt potatis med vitvinssås – jisses så gott tyckte alla!
Men det är ju egentligen idag den 8 februari som jag fyller 30 år! Blev uppvakta på säng av familjen.
Presenter så fina att ögonen tåras och en dag med solsken och jag nästan skäms snart så fint det varit!
Jag fick mig en tur även idag på skidorna. Några minus och sol, ni ser ju!
Titta på halsbandet jag fick av min C. ”Mamma halsband” av Sofia Wistam. En symbol över det starka, oändliga bandet en mor har till sina barn. Stora ringen är Mamma och de små är barnen, ihoplänkade, för alltid.
Tack, tack, TACK familjen och goda vänner och alla som sänt grattishälsningar här och där. Det är inte alls jobbigt att fylla 30, inte om är omringad av så fina vänner och familj ❤️
Sol i massor, visserligen med en massa minusgrader som ser ut att envist hålla i sig ett bra tag till.
Pappa C har varit på hemmaplan och efter att vi varit ute på förmiddagen så tar familjen vila efter lunch. Jag passar då på att ta min typ av återhämtning. Ut och få upp puls! Det känns extra lyxigt nu för tiden att få såna stunder – helt själv! Så jag och Kajsa tog en tur i skotarspåren och kollade in hur det blir när de avverkar skog ovanför vårat hygge.
Över hygget där våra kor betar och håller öppet varje sommar.Uppe på den nu nya toppen! Där nere till vänster ser ni vår ladugård.
Dag söndag var det utfodringsdags och hela familjen var såklart engagerad.
Och denna dag på ”vilan” fick jag mig premiäråket! Inte stått på skidorna på två år (höggravid och foglossning i fjol) så detta har varit efterlängtat!
Slut i varenda muskel i kroppen som inte är van! Men glad att det äntligen blev av!
På eftermiddagen sedan blev det utelek hemma. Pontus på skidor som han tycker är såå roligt! En av födelsedagspresenterna han fick på sin sexårsdag. Vera premiärade i pulkan och Hedvig hade första dragansvar.
Lillungen kiknade av skratt!
Där sitter nu tredje ungen i samma mundering som de andra. Tre barn har nu haft den där overallen, mössan och handskarna. Skorna, fällen och pulkan. Då är kläderna från början även köpta på Tradera och till och med jag har haft både skor och pulka som som plutt. Så himla fint ändå.
Nu måndag och en ny vecka tar form! Första februari är det ju också och en vecka tills det är min tur att fira födelsedag. Vi fyller ju nästan hela familjen här i början på året! Det är till och med ett jämt tal i år och tänk så himla trevligt det hade varit att få fira tillsammans med älskade vänner. Men med tanke på läget som råder så får en sån typ av sammankomst vänta, till sommaren siktar vi på istället.
Kylan ställer till mycket problem, det är sen gammalt. Men just dessa dagar har det gått förvånansvärt bra. Så ska man ju egentligen inte säga men så har det varit i alla fall. Det finns väl flera orsaker till det såklart. Som vattnet i lagårn till exempel. Förut hade vi ett cirkulationssystem och det funkar bra, så länge strömmen är på… Går strömmen är alla ledningar i hela lagårn frusna på 20sek. Senaste åren har det även varit nått fel någonstans också så titt som tätt gick jordfelsbrytaren…kul! Men nu efter brand och återuppbyggnad så är allt omgjort och numera en väl isolerad vattenledning med en värmekabel i också! Kopparna är eluppvärmda och det har funkat toppen hittills. Och så den där enorma lyxen att ha ett garage med värme (!!) där man parkerar traktorn och då kan starta upp bara sådär, trots -20 ute. Galet jag vet!
Lillstumpan sover ute i alla väder. Det är bara att packa in lite mer!
De stora barnen var på förskolan i början av veckan och det var jubel att få träffa kompisar. Efter mer en än månad hemma var snart 6 åringen (!?) i stort behov av kompislek!
Men igår och idag hemmadagar. Tanken var lek på föris idag men här har snöstorm nummer två för i år dragit igång och en klass 2 varning är utfärdat. Så vi ger oss inte ut i bil i onödan.
Vi har tagot en lång morgon i pyjamas och massa kaffekoppar. En bröddeg är på jäsning och efter utbak så ska vi mundera oss och gå ut. Lagårn måste ses till och jag gissar på att det även behöver ströas då det blåser från havet och rakt in på den öppna långsidan på lagårn…
Mitt liv som bonde 