Författare: Paulina

Här skriver jag om min vardag som ung bonde, fru till min C, mamma till Lilla P och Lillasyster Hedvig. Jag älskar mitt liv på landet, med familjen, djuren och naturen. Träning och hälsa ligger mig varmt om hjärtat också. Välkommen!

Höst.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

SEPTEMBER.

Första höstmånaden. En tid jag gillar allra bäst. Den här tiden och så våren såklart. Jag är inget fan av varken helvinter eller mitt i högsommar. Det där extrema. utan lagomt, och när det händer mycket ute i naturen, ja då trivs jag som bäst. Som nu, Färgerna börjar skifta, luten byts mot en högre och friskare, det doftar höst. Man får ta på sig jeans och en tröja igen efter en tid med bara ben och det är så härligt! Samma som det är härligt att ta på sig shorts på våren efter en lång period i långbyxor. Förändringen, variationen ja den gillar jag.

​Och igår var jag och Lilla P på Järnsta hela dagen. En mammig liten krabat som vi inte sett sådär tidigare. Jag fick minsann inte gå iväg utom synhåll på hela förmiddagen. Det har lämnats utan problem i veckan men nu var det helt tvärt emot. Så jag hade med han mest hela tiden när det städades och så istället för att han leker med andra som vanligt. Men det funkade ju det också och tydligen är det ganska vanligt att det blir sådär. Personalen brukar inte känna igen barnen när föräldrarna är där! Haha lite lustigt. Men jag gillar ändå det där att få vara där en dag i månades, i vardagen på dagis där mitt barn är om dagarna, jag ser hur han har det och vi är alla delaktiga i hur det sköts. 

Men det var lite av en noll-energi-dag för mamman. Efter några dagar med en lite vändning och piggare så var vi tillbaka till trött-mode igen. Pappan och vi rullade in på gården samma sekund på eftermiddagen och han är klar med köra-borta-uppdraget. En enkel grötmiddag blev det och efter nattning ute i vagnen så snubblade vi föräldrar i soffan på kvällen men inte nån längre stund förrän vi gick upp och la oss för natten, tidigt. 

Vi vaknar alla tre i stora sängen idag. Så underbart mysigt. Käkar frukost och gör oss i ordning inför ett förmiddagsbesök på banken. Mycket stort som händer här framöver så en del att prata om. Sedan en kaffekopp hos en bonde-kollega innan vi nu ätit lunch och stoppat om den Lille igen. 

Pappa C har tagit traktorn och hämtar lite förnödheter på Järnis och jag ska nog passa på att dra dammsugaren genom huset innan han kommer hem. För då tar jag den där traktorn och åker ut för eftermiddagsarbete. Putsning av de små lägdorna som det inte skördas på. 

Så bäst att börja så jag hinner lite innan C är tillbaka! Hej så länge!

Den första tiden.

av Paulina, publicerad i Andra hjärtat i magen

Skjutsade den Lilla på Järnsta imorse och sedan iväg på jobbet. En massa gå och spring ute på det stora betet för att hämta hem kalvkor.

Ilade sedan hem för att hämta hem igen från dagis på eftermiddagen. Vi åkte och hälsade på gammelmormor och gammelmorfar en sväng när vi ändå satt i bilen. Och vips så blev vi bjudna på middag, fantastiskt fint! C är ju ändå borta och jobbar så det passade ju super.

Och apropå på mat. Något som varit ett rätt stort problem den senaste tiden. Från och med att lilla hjärtat flyttade in i magen har jag mått illa, konstant. Det har spytts, flera gånger om dagen! I tre månader har det varit så. Med Lilla P mådde jag inget illa alls. Jo, typ tre dagar och lite diffust bara, ingenting att prata om! Så detta har varit himla jobbigt faktiskt. Att riktigt måsta känna efter vad skulle jag kunna tänka mig att äta just nu? Inte sugen på nånting och samtidigt inte få bli hungrig för då blir illamåendet ännu värre. Konstant uppblåst och uppsvälld har jag känt mig i magen också. Och så såklart den där förbenade tröttheten. Där har vi enda likheten mot Lilla P (ja kaffet går fetbort också, på en gång!). Annars är det himla olika såhär långt.

Men det värsta av illamåendet har gett med sig nu, så skönt! Men jag får inte bli hungrig och inte äta för mycket. Och så fort någonting hamnat i magen så känner jag mig uppblåst på en gång.

MEN. Då det mesta är lite jobbigare än med Lilla P än så länge så finns det en sak som väger stort åt det positiva hållet. Jag har känt den Lilla, redan i v.12! Att få det så tidigt är ju helt fantastiskt! Några gånger efter det har det rullat till i magen igen och det är ingen tvekan om att det är min Lilla. Den känslan alltså, en av de bästa som finns ❤

Så vi är alltså inne i trimester två och det mås bättre. Det ska bli spännande att se hur resten av den här baka-bäbis-tiden blir då den redan börjat så annorlunda mot den första bakade. Alla graviditeter är olika, precis som att det som bakas blir olikt, unikt, trots samma gener. Vi undrar så vem det är där inne den här gången.

En blandning av Dig och Mig gror i min mage och kommer att bli Lilla Ps syskon, så häftigt att det inte är klokt!

​En redan färdigbakade gjorde kväll ute i vagnen och mamman körde balar till korna. 

Pappan har kommit hem nu också från bortakörning och imorgon är det sista dagen med skörd. Jag och Lilla P ska på Järnsta imorgon, jag gör månadens föräldrainsats. 

Så nu ska jag plocka in Lilla P från vagnen och gå upp och lägga oss i sängen. Godnatt!

Kanske en vänding.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Lilla P 1 år, Träning

Puh!

Kväll, nyduschad och pustar ut i soffan.

Det blev en liten sovmorgon imorse i alla fall. Inte 05.20 som i vanliga fall då det är jobb på Borta-gården utan 07. C åkte iväg då för några dagars körning på en annan gård där de behövde en chaufför under skörden. Så det betydde alltså att jag skjutsade Lilla P på dagis efter att vi ätit frukost och så och efter det kunde jag åka iväg på jobbet.

Full rulle på gården och så hem igen, stressad som vanligt för att hinna hämta den Lilla i tid. Vi åkte hem och åt middag bara vi två. Sen gick vi ut. I härlig kvällssol och riktigt skönt i luften. Vi hoppade in i Brum-Brum, ni vet, vår nygamla John Deere 3650 som jag är så kär i. Bar ihop lite balar uppe i byn och utfodrade sen djuren både här och där.

Lilla P sitter så himla nöjd där bredvid mig i traktorn. Bara sitter och tittar, kan skratta till när det guppar ordentligt och för det är ju jäätteroligt!

Men det är också rätt sövande att åka traktor. Speciellt efter maten och det inte är allt för långt till läggdags.

Ha la ner sig där, på mjukt balnät och somnade till slut en liten kort stund när vi skumpade runt på gården med en bal på spjutet påväg till kossorna. Med armen under huvudet, min lilla bondunge.

Men han väcktes (tokig tid att somna på..) och så var han med igen när den sista balen kördes, När djuren var nöjda med mat så tog vi kväll. Lilla P hoppade i pyjamas och mössa, tog välleflaskan och ”Raffis” och gosade ner sig ute i vagnen. Ingen prommis för mamman utan bara vaggade den Lilla till sömns. Ett litet träningspass inne fick jag till i alla fall.

Och nu, som sagt nyduschad, kvällsfikat och en lugn stund. Rätt nöjd med dagen ändå, hållit igång hela dagen. Annars brukar energin vara heelt slut efter middagen och det är svårt att ta sig för nånting trots att man har massor man vill göra! Men hushållet har liksom varit nog med plock, städ och tvätt där jag avskyr att halka efter. Kanske, kanske är detta en vändpunkt i tröttheten nu? Jag hoppas innerligt! Med Lilla P höll det ju i sig hela vägen, men hoppas kan man ju.

Mer om första tiden med litet hjärta i magen kommer, men nu är jag rätt uttankad så jag ska gå och lägga mig nu. 

Godkväll och godnatt!

En utflykt och TACK!

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Igår packade vi en picknickväska, tog på oss sköna skor och så gick vi på ett litet äventyr. I grannbyn kan man säga ligger Dalsberget. Det är Sveriges högsta kustberg! Ett berg som är så orättvist ouppmärksammat. 332 meter över havet och stack alltså upp över ytan då inlandsisen smälte.

Igenväxta stigar men vi tog bakvägen och den bättre vägen upp till masterna. Mycket igenväxt utsikt men vi fick några glimtar av den härliga utsikten.

Och efter att ha gått och letat stugan i skogen men till ingen lycka gav vi upp då magarna började kurra (och axlarna göra ont). Så vi gick upp på de öppna berget och så grillade vi korv.

En liten var fascinerad över elden och ville gärna hjälpa till och blev samtidigt otålig varför vi inte kunde börja äta på en gång!

Nya snabbskor har den Lilla också. Faktiskt det första nya par skorna han har fått! Hittills har vi klarat oss på ärvda av mamman och moster och så några traderaköp. Men nu har han fått alldeles egna, fina och snabba skor!

Och när magarna var nöjda med korv så packade vi hop oss, pussades lite och så vandrade vi neråt igen.

Ingen stuga och dålig utsikt men vi var rätt nöjda ändå över en härlig tur, med lilla familjen, belgiska vännen och så korvgrillning. 

Och apropå lilla familjen, vi var ju en till som gick upp på berget. Ett väldigt liten en men ack så älskat litet hjärta.

Vi vill säga TACK så hemskt mycket för alla fina grattishälsningar ni lämnat ifrån er både här och där! Så fantastiskt att jag ska få vara med om detta igen, att bära på ett barn. Mitt och C’s barn. Det finaste som finns. 

Jag ska såklart skriva lite mer om den första tiden som preggo, den har minst sagt varit annorlunda mot Lilla P redan men det kommer imorgon eller så. Håll utkik helt enkelt! 

Nu är det dags att göra sig redo för säng och ladda för en ännu en jobbdag imorgon. Godnatt!

Storebror.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

-Var är mammas mage?

Lilla P lyfter tröjan och petar på magen.

-Ja där är mammas mage!

Och där; i mammas mage växer nu ett litet hjärta. Det finaste som någonsin hänt oss är vår Lilla P och nu ska han bli storebror. Så fint att det inte går att beskriva med ord.

Vi ska bli en till i familjen ❤