Stillad hunger och blodad tand.

Vi började den här dagen på BVC, hela familjen. En ihopslagning av ettårs- och treårskontroll. Det gick som hejsan för båda och den lilla oron som mamman och pappan haft för treåringens tal har ju helt och hållet släppt. ”Det kommer!” sa alla. Och det gjorde ju det, där efter årsskiftet så har det nu släppt och det pratas för fullt.

Lillstumpan fick inget vaccin dock då hon är rejält förkyld, den får vi komma tillbaka och ta en annan dag.

Väl hemma så fick barnen sova vagnen och vi gick till lagårn.

Fredagshalmning!

Nu när vi tömt bädden kan man öppna alla mellangrindar och så halmar vi med traktor och slänger ut en bal som man sedan bara strör ut lite med en högaffel.

Och med takdropp från taket så blev det rakt lite svettigt där med högaffeln. Så himla skönt att kunna ta av sig tjocka jackan en stund (men enligt väderprognos ska det komma en massa snö till veckan…varför?! Det ska ju blir vår nu?!).

Och när kossorna fått nya balar att äta också så fick mamman en så otroligt, otroligt efterlängtad stund.

Stavar, skidor och ett spår!

Jag älskar ju längdskidor och har åkt och tävlat sedan barnsben. Förra året stod jag inte en enda gång på skidorna när jag hade var höggravid med Hedvig, samma som för två år innan med samma stora mage med Pontus. Annars åks det skidor varje år, så fort det finns tillfälle och snö såklart!

Nu är det lite trixigare att få till de där stunderna. Men två små och så.

Men alltså såå himla underbart det var att få stå på de där skidorna igen! Blev självklart dööslut. Man blir aldrig så slut som av att åka skidor. Kondis och hela kroppen får jobba. Men det är ju så himla roligt! Så hungern är stillad, för nu. Blodad tand är ju vad man fick!

Så med premiärturen i mars så blir det nog inte så himla många mil i benen i år men kanske man hinner med nån till sväng innan våren, den känns ju som ett tag bort just nu ändå.

Och nu fredgakväll. Barnen sover, en varm dusch är tagen och mysigt soffläge med min man är intagen.

Trevlig helg!

En ettåring.

Klockan hann slå över till den 27 februari, för ett år sedan. Några timmar efter att vi kommit in BB så kom hon till oss, vår Hedvig.

Hon blir alltså ETT ÅR idag. Jag har så himla svårt för detta alltså, när ens bäbis fyller ett. En bäbisgalning som jag vill gärna konstant ha en mini-bäbis-huvud att snusa på som luktar sådär bäbis. Sen är det ju fantastiskt att följa och se utvecklingen såklart och den lilla personlighet som växer fram hela tiden. Men detta är väl mammalivet i ett nötskal.

Hon fick en alldeles egen fäll av mamman och pappan. Lilla P har en också. Då jag vuxit upp med en fäll och som jag älskat (tror jag hade den i sängen tills jag var 12, typ) och vet kommer att kunna användas länge så känns det som en självklarhet att mina barn ska få varsin också.

Lilla P var så fin och valde ut en utav sina traktorer som han ville ge till Lillasyster. Gullepojken. Men väldigt noga och inte vilken som helst från hans heliga maskinpark!

Skype och grattande från farmor och farfar ända från Belgien. Tekniken alltså, så himmelens bra ibland!

Mamman var ute och grejande lite ute under dagen i helt galet kallt väder med -17 och storm!? Sån vinter vi har alltså. Och i stressat mode som vanligt sedan då allt ska göras samtidigt där minutrarna innan gäster dyker upp. Tårta ska snos ihop, barn badas, mamma badas, kläder på, mat ätas, grejer plockas. Ja precis så, men det gick ihop den här gången också.

”Får man börja snart?”

Bananglass med grädde och hallon var en riktigt hit för ettåringen! Det var bananglassmet ö v e r a l l t innan hon var färdig. Mums!

Trött blir man också av att fylla år. Att somna i morfars knä fick avsluta kvällen för lilla tjejen.

Jahapp, då har man en ett- och treåring alltså. Två barn liksom, tar ett tag att förstå den tanken.

God natt!

Familjelördag, jobblördag och träningslördag.

Hela familjen hemma hela dagen. Så fint så.

Mamman har varit mest ute idag och pappan med barnen.

Ja, kidsen var ju såklart med ute också.

Men när kinderna blev sådär äppelröda och både hönsen och kossorna fått sin dos påhälsning och såklart skidorna fått sig en omgång så gick de in med pappan.

Jag hade en sån där jobbstund helt själv utan stress och tanke på vart barnen är eller hur länge de sover. Sånt där som helt plötsligt känns lite lyxigt.

Efter inte bara smidigheter där ute så åt vi middag allihopa innan vi pussade pappan hejdå. Han ska till en vän ikväll och ha ”grabbkväll”. Han behöver det, en kväll bara han och en bra kompis. En sån där kväll jag fick av mina underbaringar härom veckan.

Och efter nattning av barn så fick jag äntligen till ett träningspass! Med allt som varit senaste tiden har det känts som att kroppen fått rätt mycket påfrestning, både psykiskt och fysiskt och jag har känt att träningen inte kommer att ge vad den brukar. Att istället för att ge energi och styrka så kan den bryta ner ännu mer. Det gäller att lyssna på kroppen och livssituationen helt enkelt och jag har valt att ta det lite lugnare.

 

Men senaste dagarna har jag fått den där känslan igen, att jag vill träna och att jag längtar efter det igen. Så det blev ett litet pass här ikväll. En dusch och nu mys under filten med en film och ett glas vin.

Inte dumt alls.

Måndag, smoothie och gårdshäng.

En lugn förmiddag med hela familjen denna måndag.

När barnen sedan sov lunch gick vi ut till lagårn, lite småfix och så.

Jag var en lite längre stund hos hönsen också. Rengjorde lite, gav en massa smaskiga matrester och snicksnackade lite såklart.

SOLEN kikade fram idag också! Å så den är saknad. Hoppas på lite mera nu framöver. Längtar till soliga dagar i Mars med värmande sol och dropp från taken.

Lilla P önskade smoothie-mellis när han vaknade från skön sovstund ute i vagnen. Lillasyrran snusade på ett tag till och pojken och mamman sörplade banan-apelsin-spenat-smoothien.

När sedan långsovaren till syster vaknade och fick sig en slurk smoothie också så klädde vi oss igen och gick ut.

Och vi hade en sån där bara-vara-ute-stund. Oftast så är det ju något att göra på jordbruket som kidsen får hänga med på när vi är ute. De gillar såklart att vara med på det, pyssla med djuren eller åka traktor, men de här stunderna av att bara strosa runt, åka bob och pulka utför branta snöhögar och sånt det blir det ju faktiskt inte så mycket av.

Men i eftermiddag hade vi precis en sån stund. Körde soppåsarna på tolk bakom bobben ut till soptunnan, drog lillsyrran på tur och så skottade vi lite snö med våra spadar, framför bron och så. En favvosyssla för Lilla P.

Pappan hjulade tillbaka traktorn på lån och kom hem nu ikväll efter barnens läggning.

En stunds mys i soffan, typ myset vi aldrig fick i helgen. Och nu säger vi tack och god natt!

Roligast just nu och envist snöfall.

Vet ni, det har snöat hela dagen. Det finns absolut ingen hejd på detta snöande den här vintern alltså?! Det räcker! För typ en meter sedan..!

Men det är bara att gilla läget, inget att gör åt. Så efter att ha skjutsat Lilla P på Järnsta så gav vi oss ut i snöfallet. Andra sidan av lagårn gjordes i ordning för att tömmas på bädd. Djuren flyttades och grindar öppnades.

C har kört ut skopa på skopa och jag har pysslat med annat runt omkring så länge Lillasyster sov gott i vagnen. Eftermiddag med hämtning av Liten P, veckohandling (!), matlagning och lek.

Lilla P fick en trehjuling av farmor och farfar när han fyllde tre. En sån där rikitg som vi hade när vi var små. Så ni förstår ju vad det roligaste är just nu, både för storebror och Lillasyster!

Pappan har gått ut igen efter att ha fått middag i magen och jag ska nu lägga barn.

Trevlig kväll!