Stillad hunger och blodad tand.

Vi började den här dagen på BVC, hela familjen. En ihopslagning av ettårs- och treårskontroll. Det gick som hejsan för båda och den lilla oron som mamman och pappan haft för treåringens tal har ju helt och hållet släppt. ”Det kommer!” sa alla. Och det gjorde ju det, där efter årsskiftet så har det nu släppt och det pratas för fullt.

Lillstumpan fick inget vaccin dock då hon är rejält förkyld, den får vi komma tillbaka och ta en annan dag.

Väl hemma så fick barnen sova vagnen och vi gick till lagårn.

Fredagshalmning!

Nu när vi tömt bädden kan man öppna alla mellangrindar och så halmar vi med traktor och slänger ut en bal som man sedan bara strör ut lite med en högaffel.

Och med takdropp från taket så blev det rakt lite svettigt där med högaffeln. Så himla skönt att kunna ta av sig tjocka jackan en stund (men enligt väderprognos ska det komma en massa snö till veckan…varför?! Det ska ju blir vår nu?!).

Och när kossorna fått nya balar att äta också så fick mamman en så otroligt, otroligt efterlängtad stund.

Stavar, skidor och ett spår!

Jag älskar ju längdskidor och har åkt och tävlat sedan barnsben. Förra året stod jag inte en enda gång på skidorna när jag hade var höggravid med Hedvig, samma som för två år innan med samma stora mage med Pontus. Annars åks det skidor varje år, så fort det finns tillfälle och snö såklart!

Nu är det lite trixigare att få till de där stunderna. Men två små och så.

Men alltså såå himla underbart det var att få stå på de där skidorna igen! Blev självklart dööslut. Man blir aldrig så slut som av att åka skidor. Kondis och hela kroppen får jobba. Men det är ju så himla roligt! Så hungern är stillad, för nu. Blodad tand är ju vad man fick!

Så med premiärturen i mars så blir det nog inte så himla många mil i benen i år men kanske man hinner med nån till sväng innan våren, den känns ju som ett tag bort just nu ändå.

Och nu fredgakväll. Barnen sover, en varm dusch är tagen och mysigt soffläge med min man är intagen.

Trevlig helg!