Jag minns vi hittade en liten, blå, ladugårdsoverall här i huset när vi flyttade in. En som jag haft när jag var liten.
”Tänk när vi har barn C. Tänk den dagen den lilla kommer att kunna ha den här på sig.” Den tanken var hisnande..
Och här är vi fem år senare. Med en pojke som tar på sig denna overall. Som har en lillasyster som såklart också vill ha overall på sig när storebror tar på sig nått nytt. Hon får en alldeles för stor men hon blir så nöjd så.
Efter Borta-jobb och förishämtning delade vi på oss och tog varsin overallunge med oss. Jag och den lilla flickan hoppade in i traktorn och körde balar till korna och Lilla P han åkte pappan på jobb, och mjölkade!
En lyrisk pojke var med under ett helt mjölkpass. Visst har han varit med att mjölka förut men då var han bara knappt ett år så det minns han såklart inte. Hans första levnadsår hade vi ju själva mjölkkor här på gården och han satt med i en vagn under mjölkningen ibland.
Nöjd och trött kom de hem och det blev dusch och bums i säng.
Imorgon är det ju någon som fyller år. Denna lilla bondpojke blir nu hela fyra år! Mamman kan inte riktigt förstå att den lille pojken blir fyra hela år, precis som varje år när det kommer en födelsedag, blir mamman lika chockad. Men jag tror nog att man tänker tillbaka då, på den där lilla bäbisen som kändes nyss men samtidigt väldigt längesedan.
Hur jag seminerade med värkar men var tvungen att göra klart, sånt är ju viktigt förstår ni! Att ta de rätt i brunsten. Och det som var ännu mer festligt att det var både Mini och Lovis som seminerades då och båda tog sig dräktiga och fick var sin kalv nio månader senare.
Men det är alltså fyra år sedan nu. Så mycket som hänt sedan dess.
Livet alltså.
Nu ska en trött mor gå och göra resten av familjen sällskap där på övervåningen under ett mysigt täcke. Godnatt!
Mitt liv som bonde 