Kategori: Norrmejerier

Jeans och bh, mascara och tittut.

av Paulina, publicerad i Mammlivet, Norrmejerier, Träning

God morgon.

Grötfrukost för mamman och springa gåstol för Liten P. Pappan har inte kommit in än från morgonmjölkningen.

Igår då. Lilla Ps mormors-mor och mormors-far kikade in en snabbis på förmiddagen.

Det lästes bok, Pettson och Findus, och min morfar mätte och provade lite till bordet som ska få ett lyft.

Lilla P spelade musik och läste bok med mormors-mor.

Till lunch åkte jag och den där Lilla bokstaven till moster Fanny och fikade.

Hem och vaggade ner en liten i vagnen och så jag gick ut till lagårn. Körde lite utgödsling som nu måste köras endast under ett vakande öga då ena skrapan har böjts sönder och kan leva sitt eget liv om den vill.

Sedan fick vi besök. Micke från Holsteinföreningen kom och bedömde kor. Jag hade tänkt att jag skulle klippa de som skulle kollas, och binda upp på rad och så i lagårn men klippen är trasig och det tog lång tid åt utgöslingen så det hanns inte med, någondera. Men de blev ju bedöma ändå. En hel drös förstakalvare med ett snitt på 83. En tredjekalvare fick 88 och en annan 87. Roligt!

C åkte till stan igår. Ja han var ju i stan men inte shopping på gatan utan ”bondeshopping”. Tittade på trakorer och sånt. Han åkte med en bondekompis. Skönt för att åka iväg ett par timmar. Han tog lagårn på eftermiddagen efter att Micke varit här och jag satte Lilla P i vagnen igen men i vaken ställning och tog en springtur. Å jisses vilken jobbig tur det var.

Det var en typsik helt underbar hösteftermiddag. Jag var tvungen att stanna flera gånger och ta bilder på detta fina höstlandskap som så smått börjar skifta i färg.

Så snyggt det blir när C har kört med kedjeröjaren runt åkerkanterna och diken. Ja, vi håller lanskapet öppet ❤

Det börjar bli tungt att dra den där söta klumpen uppför backarna nu. Var nära att ge i upp i den där äckel-päckel-backen, men tusan jag kämpade hela vägen upp. Den känslan när man klarade det är ju fantastisk!

En trött P äntligen uppe!

​En snabb dusch (massor av eftersvettning), klä på sig själv, klä på bäbis, sminka sig, hålla koll på lillungen och äta, samtidigt. Mamman går runt i jeans och bh, blött hår med en mascaraborste i handen, fulla munnen med mat samtidigt som hon leker tittut med bäbisen. Men jag de funkade för jag fick ihop det till slut och vi kunde åka på Norrmejeriers kretsrådsmöte. 

Sena kvällen när vi kom hem så bums i säng.

Nu snart får vi besök igen så det kanske är dags att byta om.

Ha en bra dag!

Ett hårt slag.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Norrmejerier

Det är tufft nu. Det vet ni, att hålla på med mjölkproduktion. Så tufft att vi måste tänka på ALLA utgifter, vad kan man dra in på, snåla på, utan att produktionen blir lidande. Det finns inte utrymme för misstag och oväntade utgifter.
Det finns så mycket vi skulle vilja göra här på gården, byta ut, bygga om, bygga till, fixa, fräscha upp, köpa nytt ja listan kan göras lång men det går inte. Det som kommer in nu går till det allra viktigaste så som kraftfoder, lån, förnödheter, maskiner, el, körning osv.
Det är så otroligt pressat. Så pressat att vi har tagit beslutet att sälja vår Valtra. "Min" Valtra. Den köpte vi när jag gick ut gymnasiet och började jobba hemma på heltid. De flesta av timmarna som den har gjort här på gården har nog faktiskt jag kört. Men idag har den blivit lastad på en trailer och flyttat söderut. Det kändes faktiskt lite jobbigt att se den åka iväg. Inte som när man skickar en ko såklart men det kändes. Det är ju våran traktor! Och det jobbiga är att den behövs ju faktiskt, den går varje dag. Inte lika mycket som John Deeren som vi kör de mesta med nu men som gårdstrsktor, blandar foder och sånt.

Så, nu är planen att köpa in en billig "gammtraktor" som kan ersätta Valtran här på gården. Snacka om att investera åt fel håll…

DET MÅSTE GÖRAS NÅGOT NU. För det första styr Ni konsumenter en otroligt stor del med vad ni köper i affären. Bojkotta EMV (egna märkesvaror) så som COOP och ICAs där pressas priserna ännu mera för att tjäna så mycket som möjligt. Nej, köp av det äkta mejerierna och alla andra producenter också för den delen som blir bortputtade av EMV i hyllorna på affärerna. Norrmejeriet för er som bor norr om Härnösand.

Nu måste jag fortsätta att mjölka mina kor. Och det vill jag fortsätta att göra i framtiden, men hur länge klara man att leva på hoppet?

Hejdå vännen.

Ett hårt slag.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Norrmejerier

Det är tufft nu. Det vet ni, att hålla på med mjölkproduktion. Så tufft att vi måste tänka på ALLA utgifter, vad kan man dra in på, snåla på, utan att produktionen blir lidande. Det finns inte utrymme för misstag och oväntade utgifter.
Det finns så mycket vi skulle vilja göra här på gården, byta ut, bygga om, bygga till, fixa, fräscha upp, köpa nytt ja listan kan göras lång men det går inte. Det som kommer in nu går till det allra viktigaste så som kraftfoder, lån, förnödheter, maskiner, el, körning osv.
Det är så otroligt pressat. Så pressat att vi har tagit beslutet att sälja vår Valtra. "Min" Valtra. Den köpte vi när jag gick ut gymnasiet och började jobba hemma på heltid. De flesta av timmarna som den har gjort här på gården har nog faktiskt jag kört. Men idag har den blivit lastad på en trailer och flyttat söderut. Det kändes faktiskt lite jobbigt att se den åka iväg. Inte som när man skickar en ko såklart men det kändes. Det är ju våran traktor! Och det jobbiga är att den behövs ju faktiskt, den går varje dag. Inte lika mycket som John Deeren som vi kör de mesta med nu men som gårdstrsktor, blandar foder och sånt.

Så, nu är planen att köpa in en billig "gammtraktor" som kan ersätta Valtran här på gården. Snacka om att investera åt fel håll…

DET MÅSTE GÖRAS NÅGOT NU. För det första styr Ni konsumenter en otroligt stor del med vad ni köper i affären. Bojkotta EMV (egna märkesvaror) så som COOP och ICAs där pressas priserna ännu mera för att tjäna så mycket som möjligt. Nej, köp av det äkta mejerierna och alla andra producenter också för den delen som blir bortputtade av EMV i hyllorna på affärerna. Norrmejeriet för er som bor norr om Härnösand.

Nu måste jag fortsätta att mjölka mina kor. Och det vill jag fortsätta att göra i framtiden, men hur länge klara man att leva på hoppet?

Hejdå vännen.

Ett hårt slag.

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Norrmejerier

Det är tufft nu. Det vet ni, att hålla på med mjölkproduktion. Så tufft att vi måste tänka på ALLA utgifter, vad kan man dra in på, snåla på, utan att produktionen blir lidande. Det finns inte utrymme för misstag och oväntade utgifter.
Det finns så mycket vi skulle vilja göra här på gården, byta ut, bygga om, bygga till, fixa, fräscha upp, köpa nytt ja listan kan göras lång men det går inte. Det som kommer in nu går till det allra viktigaste så som kraftfoder, lån, förnödheter, maskiner, el, körning osv.
Det är så otroligt pressat. Så pressat att vi har tagit beslutet att sälja vår Valtra. "Min" Valtra. Den köpte vi när jag gick ut gymnasiet och började jobba hemma på heltid. De flesta av timmarna som den har gjort här på gården har nog faktiskt jag kört. Men idag har den blivit lastad på en trailer och flyttat söderut. Det kändes faktiskt lite jobbigt att se den åka iväg. Inte som när man skickar en ko såklart men det kändes. Det är ju våran traktor! Och det jobbiga är att den behövs ju faktiskt, den går varje dag. Inte lika mycket som John Deeren som vi kör de mesta med nu men som gårdstrsktor, blandar foder och sånt.

Så, nu är planen att köpa in en billig "gammtraktor" som kan ersätta Valtran här på gården. Snacka om att investera åt fel håll…

DET MÅSTE GÖRAS NÅGOT NU. För det första styr Ni konsumenter en otroligt stor del med vad ni köper i affären. Bojkotta EMV (egna märkesvaror) så som COOP och ICAs där pressas priserna ännu mera för att tjäna så mycket som möjligt. Nej, köp av det äkta mejerierna och alla andra producenter också för den delen som blir bortputtade av EMV i hyllorna på affärerna. Norrmejeriet för er som bor norr om Härnösand.

Nu måste jag fortsätta att mjölka mina kor. Och det vill jag fortsätta att göra i framtiden, men hur länge klara man att leva på hoppet?

Hejdå vännen.

Att mötas av motgångar

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Bröllop, Norrmejerier

Jag har varit uppe och mjölkat igen nu på morgonen.

En tråkig syn möter mig. En ko har fläkt sig. Och inte vilken ko som helst, C´s älsklingsko. Jag hoppas verkligen att hon klarar sig och att hon inte har för mycket skador.

Vi har varit lediga från lagårn två hela dagar. Och det som har hänt när vi kommer tillbaka är att en ko är död, en vattenslang har läkt så småkvigorna har vattensäng och mjölkpriset har sänkts igen.

Alltid ska det vara nått, det är nästan som att man blir straffad för att man är ledig. Och den här gången var det mycket stora grejer som slog oss. Mjölkpriset fick vi reda på redan på fredagen men vi bestämde oss för att ignorera det då och bara njuta av vår kommande stora dag.

Detta slår hårt. Kan vi ens fortsätta nu? Köpstopp och spara, spara, spara har det varit sedan länge. Vad kan man nu göra?

Många jobbiga tankar nu.

Men för att få upp humöret är det bara att titta på ringfingret. Där är numera två ringar. Och den sistkomna påminner om vår förtrollande dag. Vi har fått bilderna från fotografen och jag kan inte få nog! De. Är. Så. Fina. Så snart ska jag berätta om hela vår dag.

Nu ska vi snart iväg på BVC. Lilla P ska vägas och mätas och få spruta igen, huga!