Kategori: Okategoriserade

Traktordag.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Morgon i Åsäng. Lilla P sitter byxlös i köksfåtöljen som det ska ligga ett skynke över för att rädda den något slitna sisten. Han har tidningen Nöttkött i knät som nu mera dimper ner i brevlådan ibland. Man måste ju hålla sig uppdaterad inom den nya produktionen.

”Sådärja, häär har vi kossorna!”

Pappan gick precis ut för att fortsätta i lagårn. Som han också gjorde igår eftermiddag. Jag lullade den Lilla till sömns i vagnen och hoppade sedan in i traktorn och hämtade en slåtterbalk hos en annan bonde. Sedan började jag att putsa lite bitar på vägen hem. Kutade in på affärn och köpte en falukorv som jag snodde ihop till en korvstroganoff när jag kom hem. Vi åt middag hela familjen och sedan tog vi ett litet kvällspass i traktorn igen. Lilla P fick nu hänga med mig. Nu hade stortraktorn så han hade en alldeles egen stol att sitta på med bälte.

Vi körde och körde och det började närma sig läggdags för den Lilla. Tutte kom fram och vi sjöng Imse Vimse Spindel om och om och om igen. Lite klurigt att försöka göra rörelserna till när man samtidigt ska försöka köra rakt på lägdan men han nöjde sig med att mamman sjöng så stod Lilla P för rörelserna.

Det tutades X antal gånger också under turen. Och sitter man på en åker långt från närmsta hus så tyckte jag inte det gjorde så mycket. Men efter ett par gånger så tycker mamman att det räcker!

Nä mamma nu är jag trött. Är vi klar snart?

​Ja det tog lite längre tid än jag trott att bli klar men man vill inte avbryta mitt i utan gärna bli klar. Det gick bra med Lilla P, inget klagomål men han började se lite trött ut där på slutet. 

Så hem och direkt i säng! Föräldrarna somnade tidigt i soffan också, båda två och vaknade yrvket där kring halv ett nånting och tog oss upp till sängen till den sovande Lillen. 

Idag har vi lärdag, lite småfix nu och sedan iväg på nytt arbete i eftermiddag, spännande. 

Så nu kör vi igång dagen!

Höst.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

SEPTEMBER.

Första höstmånaden. En tid jag gillar allra bäst. Den här tiden och så våren såklart. Jag är inget fan av varken helvinter eller mitt i högsommar. Det där extrema. utan lagomt, och när det händer mycket ute i naturen, ja då trivs jag som bäst. Som nu, Färgerna börjar skifta, luten byts mot en högre och friskare, det doftar höst. Man får ta på sig jeans och en tröja igen efter en tid med bara ben och det är så härligt! Samma som det är härligt att ta på sig shorts på våren efter en lång period i långbyxor. Förändringen, variationen ja den gillar jag.

​Och igår var jag och Lilla P på Järnsta hela dagen. En mammig liten krabat som vi inte sett sådär tidigare. Jag fick minsann inte gå iväg utom synhåll på hela förmiddagen. Det har lämnats utan problem i veckan men nu var det helt tvärt emot. Så jag hade med han mest hela tiden när det städades och så istället för att han leker med andra som vanligt. Men det funkade ju det också och tydligen är det ganska vanligt att det blir sådär. Personalen brukar inte känna igen barnen när föräldrarna är där! Haha lite lustigt. Men jag gillar ändå det där att få vara där en dag i månades, i vardagen på dagis där mitt barn är om dagarna, jag ser hur han har det och vi är alla delaktiga i hur det sköts. 

Men det var lite av en noll-energi-dag för mamman. Efter några dagar med en lite vändning och piggare så var vi tillbaka till trött-mode igen. Pappan och vi rullade in på gården samma sekund på eftermiddagen och han är klar med köra-borta-uppdraget. En enkel grötmiddag blev det och efter nattning ute i vagnen så snubblade vi föräldrar i soffan på kvällen men inte nån längre stund förrän vi gick upp och la oss för natten, tidigt. 

Vi vaknar alla tre i stora sängen idag. Så underbart mysigt. Käkar frukost och gör oss i ordning inför ett förmiddagsbesök på banken. Mycket stort som händer här framöver så en del att prata om. Sedan en kaffekopp hos en bonde-kollega innan vi nu ätit lunch och stoppat om den Lille igen. 

Pappa C har tagit traktorn och hämtar lite förnödheter på Järnis och jag ska nog passa på att dra dammsugaren genom huset innan han kommer hem. För då tar jag den där traktorn och åker ut för eftermiddagsarbete. Putsning av de små lägdorna som det inte skördas på. 

Så bäst att börja så jag hinner lite innan C är tillbaka! Hej så länge!

En utflykt och TACK!

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Igår packade vi en picknickväska, tog på oss sköna skor och så gick vi på ett litet äventyr. I grannbyn kan man säga ligger Dalsberget. Det är Sveriges högsta kustberg! Ett berg som är så orättvist ouppmärksammat. 332 meter över havet och stack alltså upp över ytan då inlandsisen smälte.

Igenväxta stigar men vi tog bakvägen och den bättre vägen upp till masterna. Mycket igenväxt utsikt men vi fick några glimtar av den härliga utsikten.

Och efter att ha gått och letat stugan i skogen men till ingen lycka gav vi upp då magarna började kurra (och axlarna göra ont). Så vi gick upp på de öppna berget och så grillade vi korv.

En liten var fascinerad över elden och ville gärna hjälpa till och blev samtidigt otålig varför vi inte kunde börja äta på en gång!

Nya snabbskor har den Lilla också. Faktiskt det första nya par skorna han har fått! Hittills har vi klarat oss på ärvda av mamman och moster och så några traderaköp. Men nu har han fått alldeles egna, fina och snabba skor!

Och när magarna var nöjda med korv så packade vi hop oss, pussades lite och så vandrade vi neråt igen.

Ingen stuga och dålig utsikt men vi var rätt nöjda ändå över en härlig tur, med lilla familjen, belgiska vännen och så korvgrillning. 

Och apropå lilla familjen, vi var ju en till som gick upp på berget. Ett väldigt liten en men ack så älskat litet hjärta.

Vi vill säga TACK så hemskt mycket för alla fina grattishälsningar ni lämnat ifrån er både här och där! Så fantastiskt att jag ska få vara med om detta igen, att bära på ett barn. Mitt och C’s barn. Det finaste som finns. 

Jag ska såklart skriva lite mer om den första tiden som preggo, den har minst sagt varit annorlunda mot Lilla P redan men det kommer imorgon eller så. Håll utkik helt enkelt! 

Nu är det dags att göra sig redo för säng och ladda för en ännu en jobbdag imorgon. Godnatt!

Storebror.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

-Var är mammas mage?

Lilla P lyfter tröjan och petar på magen.

-Ja där är mammas mage!

Och där; i mammas mage växer nu ett litet hjärta. Det finaste som någonsin hänt oss är vår Lilla P och nu ska han bli storebror. Så fint att det inte går att beskriva med ord.

Vi ska bli en till i familjen ❤

Ett välkomnande.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Vi har varit ute mycket idag, trots storm.

Ett besök av några som ville komma och se på djuren mitt på dagen. En liten fika på det och ett snabbt besök av en annan bonde med fru som också fick sig en kaffekopp.

Sen utfodring av djur. Betet börjar bli lite knapert nu så de får balar som tillskott.

Måttligt nöjd Liten P som tittar på både kossor och traktor!

Efter lite sandlådehäng så dök den väntade djurtransporten upp. Inte för att hämta djur den här gången utan med ett tillskott.

Alla var förväntansfulla, både gårdsfolket och tjejerna i hagen.

-Åhå, vem är du där inne?

-Alltså wow! Har ni sett!?

En pojke har kommit till gården! Och tjejerna verkar omåttligt nöjda! Det var himla svårt att få honom ensam på bild då han hade en svärm kor runt omkring sig konstant.

Jag tror att Muan här har fått det lite om bakfoten hur detta ska gå till… Men de löser säkert det nog så småningom när det lugnat ner sig lite. Hon är brunstig just idag också så kanske lite väl ivrig!

​Så, nu ska denna tjur alltså få gå med korna. Kvigorna går på ett annat ställe och ska betäckas senare. Som ni ser så är det bara våra mjölkkor som är här på bilderna men köttkorna finns ju också här, men mjölkisarna var tydligen de som tog tag i välkomnandet. 

Ikväll så tog jag en liten kvällsprommis med vagnen när Lilla P skulle sova med fortsatt styrkepass inne sedan på pilatesboll bla. 

Nu är det kvällsläge. Mys i soffan och dålig film på tv som pojkarna tittar på. Att jag är vaken är lite av ett under men det är nog inte långt borta. 

Så dags att säga godnatt!