Svalkande gyttja.

En sista jobbdag i denna hiskeliga värme. Med ett break mitt över dagen för ett spännande möte. Väldigt passande just idag. Då det är en aning svårt att jobba aktivt och effektivt i 30 graders värme och med en växande liten i magen på det. Tänker på alla som är höggravida nu! Hjälp alltså!

Igår gick jag nån timme tidigare också från Borta-jobbet, så kunde jag passa på att fixa vatten till hyggeskorna där bäcken börjar sina. Trots denna torka som nu kommer så har det funnits vatten där förvånansvärt länge i år.

Jag behövde inte krypa genom vägtrumman i år. Men. C hade skurit av slangen i ren panik då det brann och de metrarna efter trumman ut på lägdan hade korna såklart trampat ner i bäcken och ja, lerhålet. Det var stört omöjligt att med handkraft dra upp den så det var bara att kliva ner. Grävde med händer och fötter i den knähöga, fastsugande gyttjan.

Aja, det var ju lite svalkande i alla fall.

Så jag fick ihop den långa slangen men när flottören skulle flyttas från ett badkar i ladugården till det som står ute så blev det stopp. En stor nackdel med branden är också att vi hade typ alla verktyg där! Så jag fick inte bort flottören.

Dags att hämta barn också så arbetet fick avbrytas. En svalkande stund hos kusin Nathalie i deras pool innan kvällen.

När barnen somnat gick jag och satte på vattnet så badkaret kunde fyllas upp åtminstone men stängde av manuellt. Och så skönt ändå att det inte kastade sig över vattnet, vilket betyder att de inte var särskilt törstiga utan de hittar alltså fortfarande nog med vatten i bäcken.

Och nu väntar en ledig helg. Jag och barn kommer att åka till Umeå och Favorit-personen Fanny! Med bad i havet, umgås, äta mat och njuta av att inte behöva göra så mycket i denna värme.

För till veckan vänder det, ganska rejält ser det ut som och blir mer Paulina-vänliga temperaturer.

Nu säger vi då trevlig helg!

Värme.

Värmen har kommit hit. Jag är inte riktigt gjord för denna typ av värme…( Klaga inte jag veet!) men så är det. Jag får ingen energi och allt känns bara tungt. Och med illamående så blir ju saken inte lättare i värmen direkt.

Då har det ändå varit helt okej att vara inne i lagårn och jobbat, där har det varit lite svalare. 

Men idag har vi en ledig dag. Då det ska bli sådär hiskeligt varmt idag med så drar vi nog en sväng till stranden jag och kidsen. Pappa C är jobbar för fullt och där tas andraskörd på den Stora gården. 

Jag har lite på agendan idag. Saker att försöka hinna med, men i denna värme får vi se vad som blir gjort och inte. Badning är ju prio i alla fall!! 

 

Och vattna tomater och morötter i denna torka såklart! Det är Hedvig en hejare på!

Hemma- skörd igen.

En arbetsvecka har kommit till sin ända.

Medans jag har varit på Borta-gården och jobbat så har C varit på hemmaplan. Nu när vi inte har stora John Deeren kvar så har vi ingen traktor att slå med. Vi lejer då detta ekipage som jag visat i tidigare inlägg ( HÄR). Denna Butterfly slår 9 meter i ett svep och lägger ihop det till en tjock sträng. Effektivt att både slå ner gräset och bala det sedan. Nu har vi resten av fodret. Eller ja, det är fortfarande lite kvar men det ska tas ännu senare för ströbalar. Detta foder är lagom till de stora köttkorna. Får det bättre (tidigare skördat = mer näring) gräs så blir det vara feta och för feta djur vill man inte ha. Medans de tidigare fodret vi tagit kommer de yngre, växande djuren att få.

Lilla P har åkt med en sväng på kvällarna, såklart.

Och idag började han bala. Då jag hade en sån där dag då jag slutar kl. 15 så åkte vi direkt från sommar-föris till badet! Kidsen plaskade på och levde loppan i vattnet medans badkrukan till mamma stod med vattnet högst till knäna och kläder på…

Vi droppade av Lilla P hos pappan sedan innan vi tog en tur på affärn för mathandling och hämtade mera plast för leverans till åkern igen.

Hem med kids och dagens fredagsmiddag blev – korv med bröd! Sen middag blev det också så en liten stunds mys i soffan innan läggning.

Så, barnen sover nu. Pappan hjular traktor och slåtterkross tillbaka till dess hemställe och jag ska ut och natta fjäderfän innan jag slår mig ner i soffläge och tar helg!

Trevlig helg till er!

Den första tiden…

Ett tredje barn ligger nu och växer för fullt i min mage. Älskade kropp vad du kan!

Hyllningar i massor, till både kropp och liv, såklart. Men hur har jag mått då, den här första tiden?

PYTON.

Första tre månaderna med Hedvig var också riktigt tunga. Med trötthet, illamående och kräkningar men denna gång tar priset alltså. En förlamande trötthet där alldeles från start. Jag kunde i princip somna stående om jag fick. Orkade noll och ingenting och en känsla av överlevnad, bara vi håller oss vid liv familjen och djuren var det enda jag kunde tänka. Sen på detta så har jag då mått otroligt illa, kräkts 3-4 gånger om dagen i tre månader och haft en svullen magen så det ser ut som att jag skulle vara i sjunde månaden vissa stunder.

Väntade på den magiska vecka 12 som kom och gick och inget hände. Kräkningarna höll i sig och det konstanta illamåendet likaså.

Men nu kanske. Nu är jag nere på att få upp maten bara en gång om dagen och det känns liksom skönt (allt är relativt!) och nu har det till och med gått någon dag ibland som jag varit helt kräkfri! Men en mage som fortfarande svullnar upp för minsta lilla intag av mat men huvudsaken är att kräkningarna upphör! Lite diffust illamående håller i sig också men det verkar ju som det går åt rätt håll.

Den värsta tröttheten har släppt och jag ska även dra igång med järntabletter som säkert kommer ge tillbaka lite energi de också. Jag kunde till och med göra ett litet enklare träningspass igårkväll! Det har legat helt på is under dessa ”överlevnadsveckor”. Trots att jag vet att energi och illamående kan till viss del botas med motion men alltså det har bara inte gått.

Foto: Nathalie Sjölander

Pju, hej avskrivning! Så skönt att kunna berätta hur det stått till den senaste tiden för er! Så att det varit lite glest med inlägg här kan alltså texten ovan förklara…

Men nu blickar vi framåt! Hoppas på en bra graviditet resten av tiden men jag tar verkligen inget för givet nu. Men några små livstecken om att det bor någon där inne har jag i alla fall fått och då känns det genast lite bättre! Som en påminnelse i allt illamående att allt detta är för en ny liten bäbis ❤

Foto: Nathalie Sjölander

En dag i juli.

Fredag och ledig dag. Vaknade av att telefonen ringde 06.30 och ett meddelande om att en ko spatserade efter vägen. Inte den bästa väckningen dirket, men det var här hemma så bara att dra på sig en tröja och hämta en hink. C kom hem sent inatt så han fick ligga kvar med kidsen så gick jag ut.

En mycket fin morgon faktiskt. Och den ensamma kossan gick så fint bakom mig efter vägkanten och in i hagen igen så det var nästan en mysig stund.

C och Lilla P åkte iväg på ett litet uppdrag mitt i dagen och det gav mig en stunds städfix i huset. Hedvig sov i vagen efter lunch så jag kunde påta på i godan ro. Det känns som att jag är någorlunda påväg tillbaka

Och nu i kväll. Grillen tändes och där lades entrecote från gården, bubbeldricka i glaset och hela familjen åt middag ute på altanen. Somrigare kan det knappast bli.

Som pricken över i så har första blomman på luktärterna slagit ut!

Imorgon väntar en tillsammansdag hela familjen. En sån dag man får ta till vara på lite extra den här tiden på året.

Trevlig helg!