Sommarvecka.

Vilken sommarvecka vi haft.

Från att ha haft typ vinter, otroligt kall vår till att axplodera i högsommarvärme. Jag hängde undan täckjackan typ förra veckan liksom. Då det varit så kalla kvällar och nätter långt in i maj har den fått hänga kvar, barnens mössor och vantar har legat framme men nu känns det tryggt att lägga undan allt sånt!

Vi premiärade med det första doppet en av de där varma, varma dagarna. Galet ändå, när det varit så kalla nätter så har det blivit badvänligt i sjön! Eller ja, sköönt vet jag inte om det var, men barnen tyckte det i alla fall!

En kaviarmacka på stranden, somrigt!

Och en liten nypa mig i armen bild. Bäbis på stökig filt.

Och en sån där sjukt jobbig bild. En gräsmatta som nästan var klar för skörd kändes det som… Med en gräsklippare som har haveri har den vuxit ifrån oss men med snälla grannar så har det ordnat upp sig.

Aah! Kvällsgörat några kvällar nu och all gräsmatta har fått sig ett klipp! Ser ni där till höger, traktor med släp, full med gräsklipp. Ja pojken skördar förstår ni. Jag ”slår” och han samlar upp gräset och ger till sina kor, som mamman tyckte bodde väldigt bra i ensilagebädden med potatis! Pontus leker det bästa han vet och jag får uppsamlat gräs från gräsmattan och påfyllning där det behövs! Win-win!

Och när de stora barnen varit på förskolan och den lilla slumrat har jag fixat stängsel.

Bytt ut dålig tråd mot ståltråd.

Flyttat djur till nya fållor och mera gräs.

Och på kvällarna när barnen somnat grejar jag ute, rensar ogräs, vattnar, och har trollat fram plattorna framför växthuset från ett lager grässvål. Det bara gåår ju inte att gå och lägga sig dessa ljusa, ljuvliga junikvällar.

Och idag tog barnen sommarlov från förskolan. Vi firade med somrig mellisfika ute på varm altan. Coola tjejer va?!

Och så avslutade vi dagen med ett kvällsdopp! Premiär för Pontus att cykla ända fram, och mamman sprang efter med vagn och resten av gänget. LJUVLIGT!

Och imorgon är det midsommar, känner på mig att den kommer bli hur mysig som helst!

Önskar er en fin midsommarhelg!

SLÄNG INTE SKRÄP I NATUREN!! Hur svårt ska det va?!

Detta verkar vara något man måste påminna om…

Jag förstår inte riktigt. Det här med att man för det första slänger skräp i naturen, på riktigt vad tänker man? För det andra, hur mycket man verkar slänga ut genom bilrutan?? Har jag ätit något sittandes i bilen och så tar det slut, ett glasspapper, ett hamburgemål, eller en dricka så hissar jag ned rutan och hivar ut den genom fönstret?? Nej, det gör man ju inte, det känns ju fel i hela kroppen, eller hur?

Men med tanke på vad man ser att föreningar och andra går och samlar in efter stora vägar varje år, eller vad som ligger i dikena efter vår byväg på springturerna så blir jag så fundersam. Jag kan förstå att en liten procent, att några människor inte bryr sig ett skvatt om varken det ena eller andra och slänger ut sitt skräp genom rutan. Precis som att det finns folk som struntar i regler och lagar eller bara sunt försnuft i andra saker, men att det är SÅ MÅNGA som tanklöst slänger skräp ute?! Man har väl sin skit i bilen tills man kommer hem, eller tar en städning av bilen då och då när man samlar ihop skräpet man jobbat fram, slänger i en påse och bär till en soptunna? En sån där sak som jag tycker borde vara självklar men som det tydligen är sjukt långt ifrån alla som tänker.

Varför blir jag så upprörd över just detta då? Jo, det här verkar ju också måsta upprepas, trots att det gång på gång skrivs både här och där. Att skräp, framför allt aluminiumburkar slängs och hamnar på en åker. En åker som en bonde brukar. Denna burk ligger gömd i gräset, en slåtterkross kommer och slår ner gräset och hackar sönder denna burk i småbitar. En balmaskin (eller hack) kommer inte långt efter och plockar upp detta gräs, som går igenom en massa knivar igen och hackar sönder dessa sylvassa aluminiumbitar än en gång.

De ligger alltså sylvassa, små bitar i kornas mat nu. Kor är duktiga på att sortera ut det som de inte vill äta men dessa bitar är för små för att de ska kunna sortera ut dom på foderbordet och det hamnar i magen tillsammans med fodret. Resten kan ni väl kanske räkna ut?

En av våra större tjurar låg död en morgon här hos oss för några veckor sedan. Knall och fall, från den ena dagen till den andra. Blod i näsan och i rumpan. Typiskt misstänkt vasst. Så himla hemsk död och som djurägare gör det så ont i hjärtat och jag blir nästan illamående av tanken vad djuret gått igenom. Ibland går det väldigt fort men ibland är det mera utdraget.

Fruktansvärt.

Den här hittade jag nu i vår på en av våra åkrar. Jag är så himla glad att jag såg den vem av våra djur hade fått offra livet annars? Hårt men sant. Men samtidigt så undrar jag över om det ligger fler ute som vi inte har sett… Jobbig tanke.

Så snälla, snälla. SLÄNG INTE SKRÄP I NATUREN!

Körig förmiddag och flytt till en nygammal förskola!

Oj vilken stressig dag det blev, när det kändes till en början att allt var under kontroll.

Barnen skjutsades på föris. Jag åkte en snabbis på affären och gick ”rutin-rundan”. Ni vet, man tar det man brukar, då allt i princip var slut. Mjölk, smör, bröd, havregryn till gröten osv. Färdig och direkt hem och ut till lagårn. Bäbis i vagn där hon tog sig en förmiddagssovning som vanligt. Toppen, då hinner jag göra det jag ska i lagrån och lasta av lastbilen som kommer med rörflen (strö), duscha och så åka på eftermiddagsjobb på förskolan sedan.

Men riktigt så lugnt var det ju såklart inte. Att lasta av bil och släp typ 50 balar, tar längre tid än man tror. Och jag hade inte hunnit gjort riktigt klart heller i lagårn innan lastbilen kom. Bäbis vaknade när det bara var ett par balar kvar också så lastbilschauffören fick stå och gunga vagnen en stund! Funkade toppen! Balarna avlastade och så gasade jag in några matbalar till ena gänget i lagårn, sprang in och bytte om, någon dusch kom inte på fråga, och när vagnen packas in i bilen åker en lotsbil förbi med en liten svans bilar efter sig. Shit! De fräschar upp vägen och vi bor mitt på. Nästan kastar in bäbisen i bilen, hivar med skötväskan och ser att lotsen vänder så det gällde att lägga på ett kol för att hinna med denna sväng. Jag hann och kom nästan i tid till Järnsta, där barnen nu går igen. Har jag berättat det? Inte va?

Barnen har bytt förskola, till Järnsta där vi en gång började. Pontus gick där först men när Hedvig skulle börja var det smockfullt så vi flyttade båda till den kommunala.

Men nu söker de barn och det är ju alltid där jag tänkt att jag ska ha mina barn. På föräldrakooperativet Järnstagården. Där barngruppen inte är allt för stor, där all mat lagas i köket i samma hus, där allt bröd till mellis bakas på plats, där de är ute i ur och skur, där de har en fantastisk miljö både ute och inne och ett engagemang hos personalen till barnen att det är en fröjd att lämna dom där. Vi kan också ha barnen där nu trots ”föräldraledig”. Ni vet ju att vi gillar att ha barnen med i arbetet på gården men nu är det mycket som ska göras och det kan kännas nog att ha med en bäbis ibland om man ska få nånting gjort. Helt föräldraledig är ju inte jag liksom, då det nästan dagligen är gårdsjobb.

Det innebär också en arbetsinsatsdag en gång i månaden och lite annat småpyssel men det tycker jag att det är värt. Det ger en inblick i verksamheten, vi vet hur de har de på dagarna. Och barnen lär känna en massa vuxna människor, alla föräldrar till alla barn. En liten trygghet känns det som.

(Psst. Det finns lediga platser till hösten!)

Så att så är det! Tillbaka där vi startade, i en positiv bemärkelse!

Och dom här två har stortrivts från dag ett. Knappt någon inskolning att prata om. Och som ett plus är att deras mormor numera jobbar där också! Hur mysigt!

Denna lilla plutt kommer ju också att börja där senare. Usch, att tänka henne på förskola…min lilla… Nej, nu lever vi i nuet och tänker inte på hur snabbt det går dit!

Världens mysigaste kväll blev det idag också när vi kom hem. Nästan stilla och kvällssol. Igår planterade jag ut tomaterna i växthuset och idag krassen i blomlådorna på altanen. Så nu är allt i princip där det ska vara! Gurkorna ska få komma ut snart också, sen så! Ska visa er lilla odlingshörnan här snart. På min instagram har jag lagt upp en liten rundtur i eftermiddag om man är nyfiken.

Nu ska jag ta kväll jag med!

Stängslingstress?

Vi hade en stängslingdag. På morsdag faktiskt. Hela familjen involverad såklart.

Den förstfödde tar jobbet som vanligt på allvar. Vi sätter ut stolp med jämna mellanrum. En varm dag i shorts och bar överkropp.
Och den yngsta fick mat i fält. Å du kära amning vad du har varit bra! Alltid maten med sig, tillagad och färdig att slurpas.
Mellanbruden kör vätskepaus ur favoritflaskan.
Bus med pappan i grönskan på vidderna.

Ja det börjar faktiskt att växa ordentligt nu så det börjar kännas lite brottom att få klart beten både här och där. Detta blir helt nytt bete. Men grejen är att jag beställde stängselgrejer från en ny sida som verkade himla bra! Lantkompaniet. Men det visade sig att det är grejer som kommer från Tyskland! Och i dessa tider förstår ni att det kanske inte går som ett spjut hit… PLUS också att de legat på ett lager några mil härifrån i nästan vecka också utan att komma vidare?! Så inte bara ett som gjort att det har dragit ut på tiden det som var så luungt med gräset som inte kommit igång och vi hinner nog utan problem få klart betena i tid börjar nu ändå ändå känna stressen… En lärdom, kolla upp vart man köper grejer från! Och postnord har inte fått några extra stjärnor heller.

Nej, inte bitter nu, det löser sig! Grejen är ju lite också att vi om några balar har slut på mat till djuren också så det stressar lite från det hållet också att de måste ut och börja äta gräs! Men än liite till måste det få växa på sig innan de kan gå och försörja sig på det och det regn i helgen (håller tummarna hårt!) så skjuter det nog iväg i en väldig fart!

Och idag när kidsen var på förskolan började jag lite smått att kolla stängslet här hemma. Men det är liksom svårt att göra det ordentligt när man varken har ny knopp (isolatorer som tråden går genom), stolpar att kunna byta ut eller tråd att förnya. Men en del, en väldigt liten del, är iordning i alla fall, alltid nått.

Och så hann jag med en topp-tur! Högklinten fram och tillbaka. Med en väg hela vägen upp till toppen, alltså väldigt passande när man har vagn!

Aah. Andas utsikt.

Sjukt glad att jag tog Thulevagnen trots att jag bara hade en plutt med mig. Den har både livrem och handbroms och det kändes sjukt skönt och säkert på vägen ner då det är riktigt brant vissa pariter.

Gladskit till unge hade jag med mig.

Tänk att få ha de här på hemmaplan liksom. Vilken lyx!

Och apropå lyx så ska vi iväg imorgon, hela familjen. Min syster tar Examen! Det blir ju inte alls som någon hade tänkt och trott med pompa och ståt, men vi familjen ska i alla fall åka upp över dagen och fira henne för titeln; Civilekonom!

Det blir säkert en så mysig dag!

Sur tjur och nöjd bonde.

Ett till gäng har fått komma ut på bete. En grupp kvigor och så herr Tjur.

Men innan han fick komma ut skulle han få ett nytt öronmärke i örat. Det där gula ”örhänget” som är deras identitetsnummer. Det är superviktigt att djuren har märken i båda öronen, men de tappar dom tyvärr lätt så då och då behöver man trycka dit ett nytt. Vi tar då in dom i vår behandlingsbox och med en grimma runt huvudet går det hur bra som helst.

Nu skulle alltså stora tjuren få ett nytt alltså och vi fram med boxen. Han var inte lika pepp på att gå in dock. Men med grindar och grejer så kan vi ändå på ett säkert sätt få in denna tveksamma tjur i boxen. Grejen var också att han har grövre nacke än huvud så när vi stängde och klämde åt runt halsen så kröp han bara bak och igenom med huvudet hela tiden då det bara slank igenom.

Sur tjur…

Men efter lite trixande fick vi på grimman runt mule och öron han var fast.

Vi fick några blängde blickar ja…

Så var det bara att på ett säkert sätt knipsa fast märket och så var det klart. Ut till brudarna sedan!

Då är han minsann tuff igen!

Som vi har haft nytta av denna box alltså! Allt ifrån att märka ett djur, klippa, kolla en klöv, sätta fast för veterinär, ja allt blir så mycket enklare och framförallt säkrare. Detta är en ganska enkel variant men väldigt användbar. Just denna är från Jourdain, öppningsbara dörrar på sidorna, vevar till fram- och bakben och en maggördel. HÄR är en i samma märke.

Jag var lite emot att denna skulle köpas när vi byggde om i lagårn för de kommande dikorna då jag tyckte det var mycket pengar men C fick till slut sin vilja igenom ändå och det är jag glad för idag! En väl värd investering, särkilt med dessa djur som som sagt inte är vana den direkta kontakten.

Tips från en nöjd bonde!