Ganska som vanligt, inte en kotte.

Vill börja med att säga TACK för den otroliga responsen på mitt förra inlägg! Blir så glad när ni delar vidare budskapet så fler kan få ta del av det. För det är viktigt, särkilt i tider som dessa, då måste vi börja fundera på grunderna i samhället. Varav en grundpelare är MAT. Det vi ALLA behöver, flera gånger om dagen, VARJE dag.

Annars då? Jodå, det rullar på här hemma på gården. Pappan jobbar borta efter en långhelg. En förisdag för de två äldsta gav mig en långpromenad ”runt sjön”. Flera byar passeras och det är vackra vyer både här och där. Älskade hemma. Så glad jag är att bo såhär, särkilt nu. Man behöver inte stöta på någon om man inte vill. Jag var ute och gick i drygt en timme och såg inte en kotte.

Här är läget ganska lugnt i coronatider, än så länge. Vi lever på ganska som vanligt här på gården.

Kajsa hänger med sina ko-mpisar.

Idag har C en hemmadag så vi ska väl ha en typisk sådan. Göra lagårn tillsammans och greja på här hemma.

Kopplingen till självförsörjningsgraden?

Kan det vara nu det händer?

Kan det vara nu Sverige börjar förstå vad ordet självförsörjningsgrad betyder? Kopplingen mellan lantbruk och mat på bordet?

Med detta virus kommer osäkerheten. Folk börjar bunkra. Och varför bunkrar man? Jo för det första att man är väl rädd att bli isolerad och inte kommer ut till affären och för det andra för att maten ska ta slut.

Säg att det går så långt att Sverige måste stänga gränserna. Då kommer hyllorna i butikerna att gapa tomma, rätt fort, och inte bli påfyllda igen. För vi har inte mat så det räcker till vår egen befolkning. 50% ligger vår självförsörjningsgrad på. Jämför med Finlands 80% eller att vi för 30 år sedan låg på 75%.

Det kommer snabbt bli ett katastrofläge om vi inte får in mat utifrån, för att dagens livsmedelsproducenter är inte många nog.

Vi måste förstå allvaret i detta. Och förstå att det hänger ihop. De dagliga valen i butiken. Att välja svenskt ökar efterfrågan och en ökad efterfrågan leder till att vi får upp produktionen. Med en högre självförsörjningsgrad minskar vi risken för svält vid en kris. Något som man inte tänker på kan hända i nutid. Men hamnar vi där, med stängda gränser även för livsmedel så tar det inte lång tid innan vi är i nödläge.

Svenskt föder svenskt. Och det i sin tur föder befolkningen. Så välj svenskt för att vi nu och i framtiden ska ha mat i hyllorna.

En skamvrå mindre

Torsdag och C kom hem på morgonen.

Pontus skjutsades på föris. Över två veckor sedan de var på förskolan så han ville leka av sig lite med jämnåriga.

Vi gjorde lagårn, ströade överallt, utfodrande och så.

Tackar säger djuren!

När de där förskoletimmarna gått tog vi fram semmelbullar ur frysen och fikade gófika hela familjen och firade långhelg för pappan.

Vi gick ut för arbetspass nummer två sedan.

Känner ni igen att man kan ha ett sånt där hörn, vrå, rum….som liksom bara inte funkar. ALLT samlas där, av nån himla anledning… Ett av våra skämsvrår ser ni här.

Det tog vi äntligen tag i! Alla hjälptes åt att tömma och städa.

Och när det började skymma var vi klara! Å så skönt, en skämsvrå mindre!

Nu är det typ bara resten av gården där utanför kvar… Men vi skyller på rivningsprojekt som visseligen är helt sant. Man får ta en sak i taget helt enkelt och himla nöjda är vi över det är ett ställe mindre att sucka över.

Idag har vi gjort SAM-ansökan bla och jag har fått mig en springtur helt själv. Lyxens lyx just nu i livet med massa borta-jobbande, djur och en hög med barn!

Nu tar vi fredagkväll och njuter dessa fyra dagar av att ha C på hemmaplan.

Trevlig helg!

Att säga hejdå till en ko-vän.

Vi gick ut allihopa på morgonen efter grötfrukost. Pappa C hade redan gått ut och vi andra kom i efterhand. Det ströades överallt.

Självklart är hjälpredorna med!

Och så har vi måsta avlivat en ko idag. En av de tre mjölkkossorna vi har kvar nu (förutom Lovis och Lisa också då, med Brown Swiss – blandning). Baksidan med detta yrke. När ett djur blir sjukt och såna här beslut måste tas. Extra jobbigt är det ju också då det är en ko vi har mycket känslor för. Både ”personlighetsmässigt”, men också då hon påminner oss om en annan tid. Henne har vi varit mjölkbönder med. Henne har vi mjölkat i mjölkgropen och mjölken har ni kunnat köpa i olika former av Norrmejerier. Hon var ingen direkt stjärna då, avkastningsmässigt (mjölkmängd), därav en anledning till att vi haft hon kvar. Lite för ”dålig” för att sälja vidare som producerande mjölkko när vi la ned men för fin för att bara skicka på slakt, och trevlig! Och hon har till skillnad från de flesta andra mjölkkor vi hade kvar in i dikoproduktionen klarat detta liv galant! Hon har fått ett en kalv om året och diat den. Och agerat ”taktik-ko” bland sprättiga köttisar att visa sig coollugn och komma på ropande kommando så de andra hänger efter.

Fina, fina 428. Du som inte var en stjärna till mjölkko har ändå visat sig bidra till väldigt mycket här på gården. Nio år fick hon bli och det är ganska gammalt för en ko. Så hon har faktiskt levt ett fullt ko-liv och det känns ändå ganska bra.

Tack för din tid kossaMu ❤

Helg innan helgen med gårdshäng.

Förra veckan hade vi som vanligt några dagar hemma ensamma med pappa C på jobb.

En av dagarna ströade jag och Pontus i lagårn när småsystrarna sov en stund. Lite ensamtid med den store i ett jobb som han tycker är så roligt att få vara med och delaktig i. Femåringen som numera nästan är mer tillgång än belastning att ha med.

Och nu torsdag-fredag har C varit helhemma. Det kom en massa snö i torsdags som kändes sådär… Har det gått så långt in på säsongen har det lika gärna kunnat få vara, känner jag. Har ändå ingen chans att åka skidor så det blir totalt meningslöst!

C passade på att skrapa rent foderbordet med grävaren när vi nu har den på gården. Det blir lätt ett lager närmast foderbordet, särskilt när vi har det så öppet. Det fryser och snöar och lite foderrester och så.

Nya balar ställdes sedan ut i det fortsatta snöandet.

En lite morrig mamma på förmiddagen igår då lagårn skulle göras och ett skoplås jäklades och det liksom hängde fast hela dagen, det blev inte min dag helt enkelt. Men trots det har vi haft som lite helgfeeling med två hemmadagar för C och nu i helgen är det jobb.

Grillade korv till lunch, ute i solen. I skitiga arbetskläder och barnen runt omkring oss. En sån där liten stund att bara ta in.

Och det där jag sa med att tycka det var meningslöst med snön som kom ändrar jag mig ganska fort om. För när de där dm är bortskottade och det helt plötsligt ser ut såhär – då är det ju hur underbart som helst! Vårvintern ju!

Så idag är vi alltså lilla gänget utan pappa C här hemma. Det är cool-lungt i lagårn efter ströande, skrapande och utfodrande igår så vi tittar bara till djuren och petar in lite foder till ena gänget bara.

Sen njuter vi bara sånt här.

Vi har haft vila för samtliga här nu efter en massa utetimmar och snart ska vi in på affärn en sväng. Det är ju löördag och ett visst syskonpar har precis fått börja äta och köpa sig lite lördagsgodis! Ni må tro att det är stort att få plocka i sin alldeles egna påse!

Ha en fin helg hörrni!