Kategori: Uncategorized

Vi såg pappan en liten stund tillsammans imorse innan han åkte och balade, inte mycket av den tiden nu, hela familjen.

Jag och barn gick upp till grannarna på förmiddagen. Barnen lämnades av där och jag kunde stängsla där nedanför gården. Den sista stora fållan att fixa stängsel runt!

Gick ut i rekordäcklig dy i den här sjön, i rekordlågt vatten. Fick gå långt i det äckliga med andra ord. Och längtat ut där hörs en knall. Åska! Kändes ju sådär att stå mitt ute i vattnet då… Skyndade lite påväg in och halvvägs ser jag en igel (!!!!!) i vattnet framför mig!! Herregud vilken chock! Typ aldrig sett en sån i hela mitt liv! Och inte trodde jag det fanns i vår sjö! Sista biten gick fort kan jag säga!

Kom nu regnet, kom!!

Ja, nån liten skur i alla fall…Men varje droppe räknas just nu.

Barnen hade haft det toppen hos snälla grannar, fått lunch och allt! Guld värda är dom! Det underlättade otroligt att de kunde ha barnen en stund så jag fick detta gjort.

Så hem och lägga trötta barn i vagn väldigt passande så kom farmor och farfar hem precis för att ställa iordning grejer inför kommande båttur så med barnvakt på sovande barn så kunde jag springa och koppla ström och släppa över korna på nya fållan.

När barnen sedan vaknade så åkte vi och hälsade på en fin vän. Länge sedan vi sågs så det var verkligen på tiden. Fikade gjorde vi (åå så kaffet smakade gott då jag inte druckit sedan morgonkaffet!) och barnen lekte ute sedan när nästa skur dragit förbi.

Hem för mat och så kom pappan hem!! Ännu mera regn hade kommit där uppe så de fick avbryta balningen.

Vi åkte tillbaka hela familjen med lånad maskin och fick en kaffekopp där.

Nu, sena kvällen. Alla sover men jag sitter här en stund. Bara känslan av att sitta i soffan en liten stund känns lyxigt.

Varje dag är ett pusslande, såklart. Det har ju alla med barn. Men ibland blir det lite mera trixigt. Som när man är lantbrukare och har jobb som bara måste göras. Djuren måste ju alltid ha mat och ibland är det lite svårt att ha med två små barn hela tiden. Då är grannar, vänner, mor-och farföräldrar en gudagåva som gör att man kan lösa vissa situationer lite enklare. För lösa det, det måste man oavsett.

 

Nej nu kallar sängen kallar så godnatt säger jag.

Inlägget innehåller en adlink. 

En morgon med frukost tillsammans med mina två barn, det kändes länge sedan, hela fyra dagar!

Så en lugn förmiddag har vi haft här hemma. Pysslat om höns och kycklingar.

En av adoptivmammorna med sina små. 10 stycken tar de hand om nu (en kyckling dog efter tre dagar, varför vet jag inte, sånt som händer tyvärr), de två ruvhönorna som inte fick några egna kycklingar. Och rasen Welsumer som detta är (och tre grönblandisar) ska vara nästan med säkerhet könsvisnade vid kläck så ser den statistiken väldigt bra ut. 6 hönor minst!

Då vi har räv som stryker kring gården så tar jag inga risker med de små. De får vara ute i en gammal kaninbur på dagarna men på kvällen lyfter jag över hela gänget i en annan kaninbur med botten och ställer in i Lillstuga på gården och stänger dörren. Ingen räv som tar sig in där inte! Och samma visa på morgonen då, de bärs ut och lyfts ut till uteburen och får picka gräs där under dagen. Ett himla flyttande men vad gör man inte för de små. Och så tar man ju och håller i varenda en flera gånger om dagen, så de blir vana hantering.

Sen att jag nu har två barn som delar mitt intresse gör ju saken ännu roligare! Pontus hjälper till och flyttar både höns och kycklingar och hänger gärna inne i buren långa stunder (självklart med övervakning). 

Och lilltjejen som blir helt till sig när hönsen kommer i närheten och klappar småkycklingarna med sån försiktighet att man smäller av.

Himla mysigt är det under mamman. Detta är två hönor, de med ”eyeliner” och kanske en av de blandade Welsumer/isbar kanske tupp då?

Och igårkväll så lades en laddning till in i kläckaren! Den här gången hälften Bramha och hälften Isbar (Silverudds blå). Bramah är egentligen en av mina favoriter. Stora och så, så vackra men med storlek kommer aptit så det går mycket mat. Men jag bara måste ha några stycken! Och då en i grannbyn hade precis i den färgskalan jag älskar så fick jag tag i några ägg hos henne som tragiskt nog hade blivit av med hela flocken en dag (eventuellt lodjur!?) så jag hoppas att de blir några av dessa ägg. Att de inte blivit för gamla och så. Kul för både henne och mig att få några avkommor av den himla fina flocken ❤

Tittar med spänning på de fint nya gröna äggen. Tro om hon kommer ihåg och vet att de blir kycklingar snart? Lillstumpan.

Min kod BONDE10 räcker juni ut hos Omlet.se där min kläckmaskin är ifrån!

Nej nu ska jag väcka en pojke som inte ska sova så mycket längre, som inte kommer somna ikväll annars…

Ha en fin fredag och trevlig helg!

 

 

Alltså.

Jag måste ju springa in här och säga hej. Några dagar har passerat sedan sist.

Vårbruket klart men det har varit mycket ändå. Moster Fanny har varit här några dagar, typ sommarens visit så de flesta av helgens timmar har spenderats med henne.

Kalasande hade vi här igår då C fyllde 30! Något han inte tyckte var någonting att fira då det där 30-sträcket inte är nån höjdare enligt han…

Men det var första gången på väldigt länge som vi hade en lugn dag. Satt på gräsmattan med barnen som lekte med sin kusin och inget kvällsjobb efter maten. Men lite annat krångel har vi, såklart stött på i helgen också.

Bilen, som nu står och måste ha en generatorerrem…! Nästan en rävkatastrof då han börjat knagat sig in i hönshuset (!) osv.

Så, nu är det måndag jag ska hoppa in i traktorn och rulla till Borta-jobbet. C måste ha andra bilen då han ska iväg så det får bli traktor idag.

Vi hörs snart igen!

 

Tidigt morgonjobb igår på Borta-gården. Slutade nån timme tidigare då ett misstänkt regn drog in så jag skulle hinna välta klart de allra sista hektaren.

Så jag åkte hem – i spöregn! Det som verkligen behövs varenda liten droppe nu men nu blev man sinkad, igen!

Väntade en liten stund och då torkan är som den är så hade dessa milimetrar som kommit sugits upp på ett kick. Full fart över de åkrar som var kvar, stressad över att ha barn att hämta på föris.

Men till slut klaaar!

Välten fälldes ihop och tackades av för denna gång.

Ilade iväg och hämtade de där små, lite sen men de hade förståelse.

Så NU är det klart på riktigt. Nu kan det få regna så mycket det vill! Vi ser hoppfullt på nästa vecka då det ser ut att kunna komma något. De ändrar ju prognosen ungefär sjutton gånger om dagen men nått kan ju få komma i alla fall!

OCH inte nog med att vårbruket är klart, Fanny kom igår! Moster Fanny, barnens absoluta favoritperson.

Hon och mormor och morfar kom hit och åt middag igår kväll. Med farmor och farfar här också så var det fullt runt bordet. Och äntligen gjordes årets första rabarberpaj! Bara jag som gillar det i vår familj så inte jättekul att göra bara till sig själv sådär men nu med middagsgäster så var det den givna efterrätten!

Och när Fanny är här får man kika på barnprogram på hennes telefon istället för Bolibompa på tv, det är lyx!

Så vi pustar ut, för nu. Jag var så trött i gårkväll alltså. Man slappnar väl av efter en intensiv period med sena kvällar.

Nu ska jag iväg så vi hörs senare!

Ha en fin fredag!

Lördag och det sista blev harvat för i år!

Jag fick även oväntat besök där på åkern efter några timmars harvande – av brandkåren med blåljus! Larm för skogsbrand! Då förstår ni hur torrt det är, då det ser ut som en skogsbrand när harven dras genom jorden!

Lite komiskt ändå, tror nog att de var lite lättade att det var mig de träffade på och inte en brinnande skog i denna torka. Gamla kollegor var det ju också (har ju varit deltidsbrandman innan barnen kom).

Vi byttes av jag och C på eftermiddagen. Han satte sig och harvade och jag sträckte på benen med lite stängsling här hemma. Farmor var barnvakt åt den minsta i familjen och Lilla P satt med pappan i traktorn.

Till middagsdags badade vi av oss och satte på oss lite finare och åkte för att fira min farbror på 60-års kalas!

Släkt, älskade långväga kusiner hade en så mysig kväll på ett älskat ställe.

Fällsvik ❤

Där det finns så många minnen. Släktgården som andas farmor och farfar. 

Snickarboa, där det knåpades ihop ett och annat tillsammans med farfar.

Den där grinden där småkvigorna alltid var. Vi körde ungdjuren ut hit under många, många år. Här hade farmor och farfar koll på dom under somrarna när de bodde här.

Huset, som är precis som det alltid har varit.

Och istället för kvigor går nu några hästar och betar i hagarna.

Med utsikt över viken.

Det pratades minnen från förr, åts god mat och vi hade det så mysigt.

En kväll så behövlig. Efter veckor med fullspäckade dagar så ser vi nu ljuset på vårbruket. Jag tror faktiskt att denna period är den stressigaste för oss. Skörd också javisst men nu är det många moment och mycket timmar innan den där sista vältnignen är gjord över alla hektar, samtidig som det ska stängslas överallt och djur ska ut.

Och i dag heldag just på stängslingsfältet och med hjälp av svägerska och sambo. Sambo och både jag och C och såklart vår lilla pojke har dragit tråd runt nästan hela det nya betet.

Med väldigt smart anordning att dra ut denna tjocka, svårhanterliga ståltråd.

Svägerska och farmor var på hemmaplan och hade koll på de minsta små kusinerna och lagade mat till oss när vi hungriga och trötta kom hem.

Nu är det dags att sova. Imorgon väntar Borta-jobb igen och C ska äntligen sätta frön i backen!

Hoppas ni haft en bra helg!