Äntligen igång!

Den här dagen bara försvann. Jag gav mig ut för en springtur. Men usch och fy vilken jobbig tur.

Sega ben, tung kropp och huvudet hade ingen kämpaglöd för fem öre. Såna gånger är aldrig kul men det kommer ändå. Det är bara att bita ihop och inte bli nedslagen av det. Trots att just då känns det piss. Även när man kommer hem. Men man får försöka se det positiva. Jag var ju ut i alla fall. Och trots att jag inte sprang precis som jag hade velat så fick jag fram både svett och hög puls. Så egentligen, mission completed.

Jag hittade en fin blåsippsbacke i alla fall under min tunga blä-runda.

Nästa gång kommer att gå bättre. Det brukar vara så.

Vi har börjat köra ut gödningen! Eller ja, C och lilldrängen har börjat. Det är vanligtvis mitt jobb. Det har verkligen kliat i fingrarna nu, typ nån vecka. När man ser att det börjar grönska, då vill man ut med det! Gödning är kväve och fosfor. Det kör vi ut på vallarna nu på våren. Det ger en extra skjuts till det växande gräset. Det är ett komplement till skiten som också ska ut på åkrarna. Men skit körs nu på våren ut på de plöjda bitarna som sedan harvas ner och sås i.

Jag gav kalvarna nu i eftermiddag så C bara kunde mjölka lite snabbt och sedan fortsätta köra. Det passade så precis att Lilla P sov i vagnen. Det har verkligen blivit en boom nu! 14 kalvar ska ha mjölk. Till skillnad från 3-5 som det har varit en rätt lång period här i vinter.

Hur söta är dom inte! Mina extrabäbisar.