Höga Kusten Marathon 2015

Den årliga Höga Kusten Marathon gick av stapeln idag. För tre år sedan sprang jag, för två år sedan sprang jag, i fjol låg Lilla P i magen så då tittade jag på istället och i år var det dags igen. Jag har inte alls tränat i den utsträckning jag velat och nu sista månaden har jag inte sprungit alls pga den där nedra förkylningen.

Så jag gick in för att inte ha för höga förhoppningar. Jag har inte sprungit en mil på typ ett och ett halvt år, fått barn och haft en dunderförkylning precis såhär innan. Så en tid nära ” det vanliga” var ju bara at glömma. Men jag vet att tävlingshjärnan tar vid och vill springa som man brukar men kroppen orkar inte alls. Så jag hade förväntningen att komma i mål som ett åskmoln. Arg för att de inte gick som hjärnan ville.

Men tusan. Det gick ju bra. Var helt förvånad efter halva vägen att jag inte var helt färdig. Så jag kom i mål under ”målet” som jag egentligen inte skulle ha… Så himla nöjd, stolt och en aning chokad. Samma tid som för två år sedan, då jag tränade rätt mycket och nu, inte långsprungit nått och fått barn för ett halvår sedan för tusan!

När jag kom hem, tog vi en powernap på soffan, så himla skönt. Och sedan byta om och gå ut till lagårn för kvällspasset. Ingen vila där inte!

Nu har vi haft en mysig kväll och ska gå och lägga oss.

Herregud vilken dag! Jante kan slänga sig i väggen, vad stolt jag är över loppet och lika stolt över mina fina vänner som gjorde ett fantastiskt första lopp! Tusan vad bra vi är tjejer!