Att få nog.

Det räcker liksom inte med att vi har ett av det jobbigaste problemet man kan ha på en mjölkgård, med smakfel på mjölken, har fått kassera tusentals liter i en tid då varje liten liter behövs då mjölkpriset är i botten och inte hitta problemet.

Jag möts imorse av en läckande vattenkopp hos kvigorna. Det står och sprutar vatten. ”Skrapgången” hos dom, framför bädden är överfull med vatten. Less. Jag stänger av vattnet och börjar mjölka.

Sju kor i spann som bara är att hälla direkt ut i avloppen, en del går till kalvarna.

Nygamla John Deeren startar inte. Stendöd. Fick utfodra med Storen igår. Men nu sitter plogarna på och snön har börjat falla ute så det kan bli en plogsväng senare. Men djuren måste ju ha mat.

Det är inte roligt nu, inte alls. Motgång, på motgång, hela tiden. Inte ens kul att gå till lagårn och mjölka korna, för det är inte bra mjölk.

Men när jag kommer in mår jag genast lite bättre. Det tur vi har en stjärna som lyser upp varje dag. Lilla P du är vår skatt ❤

Nu har jag fått en gröttallrik i magen och pappa C har gått ut för att kolla läget i lagårn. Jag stängde ju av vattnet till kvigavdelningen när jag såg att det läckte. Inte tänkte jag på att vi är i vinter och minusgrader. Så om vattnet har frusit i ledningarna nu, åå då vet jag inte vad jag gör.

Den stora nyinköpte stjärnan lyser upp i vardagsrummet. Lite snö har fallit redan. Undra hur mycket det kommer, om det blir en plogsväng eller om det övergår i snöblask här vi kusten.