Klockan hann slå över till den 27 februari, för ett år sedan. Några timmar efter att vi kommit in BB så kom hon till oss, vår Hedvig.
Hon blir alltså ETT ÅR idag. Jag har så himla svårt för detta alltså, när ens bäbis fyller ett. En bäbisgalning som jag vill gärna konstant ha en mini-bäbis-huvud att snusa på som luktar sådär bäbis. Sen är det ju fantastiskt att följa och se utvecklingen såklart och den lilla personlighet som växer fram hela tiden. Men detta är väl mammalivet i ett nötskal.
Hon fick en alldeles egen fäll av mamman och pappan. Lilla P har en också. Då jag vuxit upp med en fäll och som jag älskat (tror jag hade den i sängen tills jag var 12, typ) och vet kommer att kunna användas länge så känns det som en självklarhet att mina barn ska få varsin också.
Lilla P var så fin och valde ut en utav sina traktorer som han ville ge till Lillasyster. Gullepojken. Men väldigt noga och inte vilken som helst från hans heliga maskinpark!
Skype och grattande från farmor och farfar ända från Belgien. Tekniken alltså, så himmelens bra ibland!
Mamman var ute och grejande lite ute under dagen i helt galet kallt väder med -17 och storm!? Sån vinter vi har alltså. Och i stressat mode som vanligt sedan då allt ska göras samtidigt där minutrarna innan gäster dyker upp. Tårta ska snos ihop, barn badas, mamma badas, kläder på, mat ätas, grejer plockas. Ja precis så, men det gick ihop den här gången också.
”Får man börja snart?”
Bananglass med grädde och hallon var en riktigt hit för ettåringen! Det var bananglassmet ö v e r a l l t innan hon var färdig. Mums!
Trött blir man också av att fylla år. Att somna i morfars knä fick avsluta kvällen för lilla tjejen.
Jahapp, då har man en ett- och treåring alltså. Två barn liksom, tar ett tag att förstå den tanken.
God natt!
Mitt liv som bonde 