2019 – ovisshetens år.

Ja då har det gått ett par dagar av 2019.

Vi firade in det nya året tillsammans med vänner. Jag jobbade den dagen och kom hem till C och barnen som hade lagat god filé från gården och hemmagjorda strips och gräddsås, mycket gott!

Vi gjorde oss fina och åkte till vänner. Barnen var med och en övernattning väntade, vilket gick toppenbra.

Har nästan inga bilder alls från kvällen! Så tråkigt, finklädda som vi var är klart att man vill föreviga.

Men ett tomtebloss och poppande bubbel i alla fall!

2019. Ovisshetens år. Jag ser egentligen bara en dimma ju längre fram i året jag tänker. Det är så många frågetecken vi står inför, stora frågetecken. Det känns som att mycket kommer att hända eller så händer det inte mycket alls, än.

Ja ni hör ju. Bara svammel. Och jag ska ta lite mer om detta, snart, om ett tag, framöver.

Men ett mycket oklart år står vi inför i alla fall.

Jag hoppas att ni har lite renare spår att gå i och kanske lite tydligare mål än vad jag kan åstadkomma med just nu!

Kram så länge!

 

Det första halvåret av 2018!

Jag tänkte att jag skulle försöka göra en liten sammanfattning av året 2018.

Det var det året vi alltid kommer att minnas som SNÖVINTERN!

Att lägga armbågen på snövallen, snön går jäms med översta trappsteget på stortraktorn och för första gången sedan pappa byggde lagårn -92 fick vi skotta taket. Många tak rasade tyvärr denna vinter, både med och utan djur i.

Vi firade både en treåring och en ettåring där i början av året.

Lagårn tömdes på djupatröbädd mitt i vintern då mer än hälften av alla kalvar dog mystiskt någon dag efter födseln. En jobbig tid då vi inte visste vad felet var!

Hönsen började värpa en härlig skara färger efter ett långt vinteruppehåll.

Vi lämnade en halvmeter snö bakom oss och åkte till ett rekordvarmt vårBelgien! Chockad att det kunde var grönt och gå i bara ben efter den låånga vintern hemma!

Väl hemma igen efter den helgen och den stora 60års festen farmor och farfar hade så var snön ett minne blott när vi kom tillbaka, chock igen!

Och när det såg ut såhär på planen var det ingen som kunde ana hur torkan skulle gripa tag om oss lite senare…

Det lades in ägg i nya kläckaren i två omgångar med så fint resultat på antalet kläckta ägg!

Dom ruvande surhönorna som inte lyckades själva med äggkläckning fick bli adoptivmammor, funkade toppen!

Kidsen började på ny förskola. Inskolning för båda men för första gången för den minsta i familjen.

Jag började på nytt Borta- jobb några dagar i veckan. På en mjölkgård här i vår bygd där jag kom att stormtrivas.

Och borta-jobb varvades med hemmajobb och vårbruk.

Harvning, stenplockning, sådd och vältning, både med och utan barn.

Första vårkalven föds i det gröna gräset. Levande och så även resten av kalvarna som kom på vår- och sommaren (vi vet fortfarande inte vad som orsakade dödsruschen på vintern…).

Den fina våren kändes som sommar och snön var glömd.

Betena hann bli frodigt gröna där i början men den första skörden blev sen och mindre än normalt.

Vi brukar slå i början av juni men nu blev det midsommar. Ett gäng gula balar gjorde vi som bidrar med en slant till Barncanserfonden.

Jag trodde verkligen att jag kunde trycka ihop året lite lätt i ett inlägg men det blir så himmelens långt så jag stannar här och tar resten av året sedan!

Så knepigt det känns nu att ha tittat på en massa sommarbilder och så stannar man mitt i detta. Det är som att jag kommit i sommarmode och att det skulle vara grönt om jag tittar ut! Vilket det verkligen inte är.

Vi har ju precis inlett det nya året! Mer ord om det nya året och vår nyårsafton och så kommer också i ett eget inlägg. Nu behöver jag säga godnatt och god fortsättning till er alla!