Jag ser att det är många av er som varit in här idag och det förstår jag. Så här kommer nu till slut historien om gårdagen. Den där första dagen på Borta-jobbet igen för mig.
En timme innan jag var klar för dagen får jag meddelande om att snabbt åka hem;
– Det brinner i lagårn.
Där börjar det. C hade haft en hemmadag på gården. På eftermiddagen går han in för en fika. Han ser en lastbil sakta in och stanna utanför på vägen och undrar varför? Han hör i samma veva en obekant ljud och springer ut – rök och lågor upp genom taknocken på ladugården.
Jag släpper allt, meddelar om det oklara i arbetet och drar hem. Tänker på vägen att shit, det brinner i gamla mjölkgropen och att det brinner riktigt, det är förbi med en brandsläckare liksom. Men är ändå relativt lugn. Jag vet att det inte är några djur i lagårn.
Men när jag rundar sista kurvan och gården uppdagas kommer chocken. Ladugården står i svart rök. Det bolmar ut genom den öppna nocken och gården är full med människor, brandbilar och brandmän. Jag bryter ihop. Även om jag vet att lagårn är tom så gör det så ont att se! Lagårn, det som varit hjärtat på gården sedan jag växt upp står i lågor.
Trots bara järn och plåt var det mycket som kunde brinna ändå. Den isolerade mjölkgropen, mjölkrummet, tankrummet och personalrummet är nu ett minne blott.
Så hälften av ladugården är totalförstörd men andra halvan är i princip intakt. Då det just bara är stål och plåt på den längden.
Det som är otroligt är att omkringliggande byggnader kunde räddas. Då gamla stora lon ligger på bara några meters (!) avstånd trodde nästan ingen att den kommer att stå kvar och börjar den att brinna ja då blir det lite mer panik då en sådan bamsebrasa och den värmen och gnistregn skulle göra att bostadshuset ligger risigt till…
Men duktiga brandmän från fyra stationer jobbade på i nästan fem timmar.
Trots tragedin så hade vi många ”tur i oturen”. Lagårn var TOM. Till och med tjurarna som vi annars har inne har ju C envisats om att släppa ut, trots protester från frun…, men som nu var en himla tur att han ignorerat! Och att alla två- och fyrbenta är oskadda är ju det allra viktigaste. Hade detta varit vintertid hade det varit 50-60 djur där inne också… Usch, man vill inte ens tänka tanken.
Sedan att byggnader runt omkring kunde räddas och att bostadshuset inte blev i riktig fara.
Och just denna dag var barnen hos mormor och morfar. Då jag börjat jobbat så ska de vara några dagar hos dom denna vecka för att slippa sommaröppet på annan förskola en vecka till. Och just igår skulle de även ha en sova över dag då jag skulle jobba tidigt på tisdagen. Så vi behövde inte tänka på hämtning och hur vi reagerar och förklara för barnen om vad som händer.
En chockartad syn från huset.
Så det har hänt. Och vi vill också tacka alla som hört av sig senaste dygnet på olika vis! C’s telefon har gått varm, det ringer och det skickas meddelanden både här och där. Och det slår oss vad vi är omringade av fina människor! Som ställer upp, erbjuder hjälp av olika slag och bara visar att de finns där.
Vilken känsla och tacksamhet ❤️
Mitt liv som bonde 