Dag: 4 juli, 2019

Det kommer kalvar, kycklingar och gässlingar lite titt som tätt här på gården. Djurbäbisar av alla det slag.

Men nu, nu är det våran tur! Gårdsfolket ska bli fem. Våra älskade ungar ska få bli syskon till ännu ett mirakel.

Vår fjärde bröllopsdag till ära avslöjar vi vår lilla hemlis till er.

Så stort att det inte är klokt! Livet alltså.

Dagar utan planering. Men ändå massor att göra, såklart.

Vi klipper en alldeles för lång gräsmatta till exempel. Och tar en förmiddag tillsammans med C medans farfar är barnvakt och märker ett gäng nya kalvar.

Vi har kommit på en så himla bra ide´med märkning av kalvar nu. De som föds ute springer vi inte och försöker få tag på (då har man knappt ett dygn på sig innan det kutar som vildingar!) och säkerhetsmässigt också, då en diko med kalv kan agera med starkt försvar och vilja ta fienden som ska ”ta” deras kalv. Detta gäller verkligen inte alla men detta beteende är något som finns starkare kvar hos köttraser än hos mjölkkor tex. Där är detta beteende mer bortavlat då man inte vill ha kalvilskna kor – en med ko kalv är ofta farligare än en tjur!

Så vi ropar hem heela gänget, alla kor och kalvar som går i gruppen och stänger in dom i lagårn. Väl inne så sorterar vi bara ut korna och håller småkalvar kvar som vi sedan kan ta fast och märka i lung och ro. Både lättare att få tag på en kalv som bara kan springa inom fyra väggar och inte ett helt bete, men också säkerhetsmässigt. Korna är bortstängda och kan inte komma åt oss.

Och ännu en bra grej är hanteringen. Nu går det hur smidigt som helst att få in hela gänget i lagrån. Det blir vana oss, vår drivning och ingen tvekar eller blir misstänksam och vill springa iväg utan alla går snällt in. Toppen att veta att det går lätt om det kommer ett ”måste”. Någon som blir sjuk och måste in och behandlas men också vi installning på hösten. Bara att ropa hem, öppna grindarna och styra in. Win-win-win liksom.

Och när lilla gänget hade fått sina märken i öronen gick vi tillbaka med hela skaran till betet igen.

Det var denna veckas på-tu-man-hand-tid med C också kan man säga. Han ser vi inte mycket av just nu. Vi hinner pussa på han allihopa på mornarna i alla fall men sen är han borta till sena kvällen. Då barnen sover sedan länge och mamman har somnat i somnat i soffan.

Men man ska vara glad att det finns jobb, timmarna behövs och nu är ju den mest hektiska tiden på året för bondekåren. Och C gör tusentals balar till många olika bönder, både i närområdet och längre bort.

Idag får vi se vad vi hittar på. Inget speciellt är planerat utan vi ser vad vi tar oss för.

Ha en fin dag!